Musiktips - Negative Plane, LIK och mer

För många veckor sedan tänkte jag skriva om amerikanska black metalgänget Negative Plane och deras andra & nya platta "Stained Glass Revelations" men jag var alldeles för lat och sköt upp det hela tiden. Trist.
Varför? Jag var så sugen på att klicka hem CD:n varje dag och muttrade över att det inte kommit någon vinylversion. Så Fenriz (de blev alltså just "band of the week" för några veckor sedan) och många andra hann såklart före! Attans.
Men till slut, efter mycket letande och lite tålamod, kom det en vinylversion!
Och en fin sådan, med stor booklet och dubbla 180 grams vinyler. Den släpptes officiellt på Valborg men jag hade turen att få den några dagar innan tack vare en bra distro i Tyskland (hela vägen från Irland till Tyskland och Sverige = snabbt!) så jag kunde avnjuta den innan.
Vanligtvis aktar jag mig för amerikansk black metal men detta rekommenderar jag.
Speciellt för er som är lite som jag - lyssnar inte på så mycket ny black metal utan kompletterar samlingen med gamla verk mestadels.

Så hur låter det? Skitigt, småpolerat, obehagligt, vackert, mossigt, mögligt, gammalt, nytt... Allt på samma gång! Ljudet är rätt så gammaldags och fyller inte hela högtalarna utan har en viss distans och skiljer sig alltså en del från moderna verk av t ex Watain.
Lyssna själva:


För ett bra tag sedan skrev jag om Armagedda och LIK och fick då ett tips från LIK själva (eller själver skall man väl säga...) eller måhända skivbolaget om att LIKet fortfarande lever och att det skulle komma en ny skiva så småningom. En oerhört glad mörk nyhet!
Och snart därefter kunde man förboka den på Nordvis. Direkt då jag kommit hem från konserten med Earth dök den upp - "The Second Wind" - och sprider sitt mörkröda/lila ångestfyllda ljus i min skivhylla. Jag hade inte så skyhöga förväntningar på Lekamen Illusionet Kallets nya verk eftersom jag håller "Må Ljuset Aldrig Nå Oss Mer" högst men förvånande nog tycker jag om det nya albumet väldigt mycket. Som vanligt är det en blandning av deprimerande ockult rock och primitiv black metal. Ja, riktigt ångestfylld och mörk även denna gång. Graav måste vara Sveriges mästare på sorgliga och mörka texter. Det känns som att han har förvillat sig i de djupa norrländska skogarna och kommer inte ut. Misantropiskt utav helsike. Och det är perfekt.


När jag städade häromdagen fick det relativt nya svenska bandet Rev 16:8 (ja, det är en bibelpassage) med nya "Ashlands" agera städmusik. Och det gjorde de rätt så bra. Jag hade inte hört om dem innan och läst att de skulle likna Watain, Ofermod och Dissection.
Well, inte i mina öron! Spontant tänkte jag på typisk svensk black metal som Marduk men speciellt Dark Funeral. Veva i lite Dimmu Borgir några år tillbaka i soppan så har tycker jag man hör Rev 16:8s formula.

Så värst originella är de nog inte men de funkade att bröla rejält till iaf.
Vafalls, säger du?! Ja, jag har den ovanan att jag black metal skriker och deathgrowlar när jag dammsuger. Det är helt normalt. Och nej, jag tjejsjunger inte.
Ibland blir man faktiskt rejält sugen på att hoppa in i nåt band och growla lite. Men kanske är man för blyg.
Jag minns när jag temporärt miste blygheten och fick plötsligt och lite för mycket självförtroende på fyllan en gång och stolt proklamerade för en vän att jag minsann kunde skapa gutturala oljud. Nästa dag stod jag vid en mikrofon, bakfull som en stekt myra, och black metalskrek och gurglade i mer än 3 timmar. Resultatet blev rösten (eller snarare oljudet) av en hemsk gudinna i ett dataspel. Hoppas att de som spelade nästan sket på sig för det var det ljudet vi var ute efter. Gudinna från underjorden.
Men men, nu brölar man vid städningen istället. Det är väl tur att jag inte ölar samtidigt kanske...

Och om det är någon som undrar så kommer jag snart att ta mig tid till att fortsätta på min lista av bortglömda men bra metal-CDs i skivhyllan. Förra gången tog jag ju upp skivor med bland annat The Black och Dawn.