Metallsvenskan - Sodom!

Det blev ett högst spontant besök på Metallsvenskan i Örebro i helgen, då en vän gjort mig uppmärksam på att gudarna Sodom skulle spela där!

Likt många andra tänkte jag mest: "Fotboll... Äsch!" när jag hörde talas om Metallsvenskan, och gjorde inte mer efterforskningar vad som händer runt om. Synd, det var ju nära att jag missade Sodom... Och Torture Division!

Iaf, snabbt som Satan på speed fixade jag biljett och snålskjuts. Jag behövde verkligen gå på konsert, då jag har svårt att vänta tills Sweden Rock med allt vad det innebär (Judas Priest, Ozzy, Morbid Angel etc).

Jag hann se mycket lite av Graveyard, men det lät bra... Dock måste jag säga att de gjorde sig bättre på Nefertiti i Gbg, då det var en rejäl stämning då.

Bullet tittade jag en sväng på också, inte riktigt min kopp té rent musikaliskt men de underhöll publiken väl. Minus dock till de som gjorde soundcheck till Bullet som började när Graveyard fortfarande spelade, ingen respekt där inte... Kanske kunde väntat 5 minuter?

I lilla tältet gjorde muntra Torture Division sig redo för att mangla ner stället rätt ner i en köttkvarn. Och det gjorde de! Med en blandning av humor, ironi och death metal vann de över mig. Lite lite publik och kanske lite för tidigt på kvällen, men de gjorde en riktigt bra spelning.

Det var riktigt skönt med lite rens som skapade ordning i hjärnan. Bäst var dock slutet, då en bödelliknande karl kom ut på scenen och hällde blod över Kenth och Jörgen. Då inföll sig stämningen och gore-känslan på riktigt och man bara trivdes.

Torture Division har ju alltid varit schyssta att ge ut deras demos gratis, men efter spelningen kände jag mig tvungen att köpa en skiva och en tröja och stödja deras blodiga framfart i metalträsket.

Efter lite rotande i TPLs backar var det dags för Sodom att börja lira. Och det gjorde de väldigt plötsligt och utan större väsen, japp, helt plötsligt stod de där och spelade!

Tyvärr ingen backdrop eller större scenshow men jag tyckte det bara kändes mysigt gammaldags och trivdes som fasen ändå. De inledde dock lite svagt men sedan kom de igång rejält och det blev en rätt bra blandning av låtar. Bäst var "Agent Orange", "Remember The Fallen" och "I Am War" tror jag. Tom Angelripper kände som thrashens motsvarighet till Lemmy, sval och cool men ändå engagerad och schysst mot publiken.

Det enda trista var att Sodom inte tagit med sin merch - varför inte? Men man kan väl inte få allt. ;)

Söndagen spenderades med att ytterligare göra främsta lyssningsstationen ännu bättre, ansluta grymma second hand-fyndet (CD-spelare värd nån tusing för 200:-) och justera mina monsterhögtalare som stått och dammat i förrådet i 2 år. Lycklig somnade jag efter middagen, som den tant jag tydligen är, lyssnandes på Torture Division i perfekt ljud. Snnnnark.