fredag 29 april 2011

Häxa på syra lagom till Valborgs yra

Jag har fått hem lite intressanta skivor, såväl nya som gamla, men har på grund utav det fina vädret inte "orkat" fota dem och skriva om dem ännu - lyssnandet prioriteras. ;)
Så här kommer istället lite passande musik inför Valborg!
Här är en fin liten blandning av låtar från en singel-EP med galna Acid Witch.
Från "Midnight Mass" (som är utgiven i 2 olika versioner - olika omslag & färger på vinylen, tufft!):
Vad sägs som ödmjuka och romantiska rader som:
"Your unholy passions under my spell, pervert yourselves before me and fuck your way to hell..."?
Åh, brutalismen!


måndag 25 april 2011

Psykedeliskt knarkigt doomregn


Jag vill passa på att tipsa om ett gäng killar från Atlanta, USA som hänger sig åt mycket bra musik om man tycker om psykedelisk doom/stoner! Wizard Smoke.
Sätt på en låt med dem och flyg ut i rymden, meditera över Saturnus ringar och ät månsten...?
Hm, mja, i alla fall är de riktigt grymma och ännu inte så välkända. Och jag fastnade för sångarens onda skrik, som lutar rätt mycket åt black metal.
Följ sedan länken till deras hemsida, där kan man schysst nog ladda ner nya skivan "The Speed Of Smoke" som mp3.
Jag blev så frälst att jag lade in en beställning på vinylen som kommer snart. Passar nog bra till sommarkvällarna...

fredag 22 april 2011

Sabbath Assembly undergång

Och här skall ni få njuta av lite Sabbath Assembly. Vrid upp ljudet och tänk på en slags frälsningsarmé med undergångsdoom, som kanske står vid ett gatuhörn i San Franscico och försöker samla medlemmar, prisandes Lucifer och Jehova. Japp, det gör jag.

Musikäventyr i storstan

I måndags var det dags för mig att ut och åka igen, dvs färdas till trevliga Göteborg för att se Earth och Sabbath Assembly mfl. Det ledde till ett varmt dygn i Göteborg som blev himla trivsamt. Hamnade på en takterrass bredvid Ullevi för att njuta av några goda öl i värmen.

Självklart blev det några goda ale.

Efter mycket om och men hamnade vi på mycket trivsamma jazzstället Nefertiti (där även Graveyard spelade sist...) och då vi anlände lite senare så spelade Menace Ruine sitt set.
Skumt tvåmannaband från Kanada, en blandning av oljud och neo-folksång kanske man kan säga. En pytteliten kvinna sjunger som sjutton över en enorm ljudmatta av diverse skumheter alltså.
Till vår förskräckning är merchen inte öppen ännu och jag konstaterar att jag får försöka smyga mig dit senare för att skaffa lite skivor och tröjor.
Vi hamnar på något sätt längst fram och Sabbath Assembly går på scen. Stämningsfullt. Vilken jäklans pipa Jex har! Detta är riktig sektmusik, faktiskt inspirerat av den riktiga religiösa sekten The Process Church Of The Final Judgement som fanns under 60- och 70-talet som både skrev lovsånger till Jesus och Satan. Och man färdas ganska snabbt till någon liten lokal under slutet av 60-talet. Jex är lika dramatisk som hon är i Jex Thoth och trummisen Xtian trummar rituellt på, det blir smått hypnotiskt. Det som saknas är dock lite mer drama, skräck. Kanske lite levande ljus, ockulta tecken och kåpor. Men icke som Ghost.
Trummorna låter fenomenalt bra. Allt låter bra. Jex står en meter ifrån mig och flippar ut, fastnar i sin egen musik. Jag är nöjd.


Sen är det dags för Earth. Kungarna av drone. Största inspirationen för Sunn O))) och liknande band. Och på Dylans gitarrfodral finns ett klistermärke med Sunn O))). Jag ler.
Han stämmer sin gitarr. Kall och totalt lugn. Jag tänker på att denne mannen varit nära vän med Kurt Cobain, också tagit tunga droger som en galning, skapat de skummaste av låtar - men nu står denna relativt lille herrn framför mig med pondus och ser välmående ut. Hans kvinna intar trummorna. Det börjar. Kvinnan trummar med en sådan inlevelse men samtidigt försiktighet att jag blir imponerad direkt. Cellokvinnan är barfota, ser konstnärlig ut och är grym. Kvinnliga basisten försvinner bort i rymden någonstans. Musiken är långsam, mestadels är från nya skivan. En blandning av tyngd, country, blues, jazz, metal... Allt långsamt och med tålamod. Dylan är lugn, väldigt lugn.

Det blir några äldre låtar, i ny tappning. Och i slutet av konserten kommer man in i det på riktigt. Man känner sig som ett träd som står och svajjar i den milda vinden, det är behagligt och ganska meditativt. Jag är nöjd igen.
Jag smyger mig iväg till merchen som nu öppnat. På något sätt börjar jag prata med Xtian i Sabbath Assembly, köpter vinylen och han signerar den. Jag är lycklig över trummorna och han blir glad och är riktigt schysst fast han har stenansikte. Han lyckas locka dit Jex och efter några ord med henne (jag vet inte om hon är full, hög eller bara lite allmänt skum och glad - men hon är väldigt glad att träffa mig och trevlig) signerar hon också. Nööööjd. Lite skumma är de, och Jex utstrålar någon slags Janis Joplin-glans när hon pratar.

Sambons bror, som är överlycklig över att ha sett Earth, möter upp mig och vi lullar glatt ut, mest berusade av musiken mer än öl. Och vilka står där? En supertrevlig Adrienne och Dylan, paret i Earth. Hej hej och man behöver inte säga mer än så förrän hon blir entusiastisk och jättemysig, vi diskuterar trumljud och den nya skivan (inte den släppta, den som kommer - del 2) och hon presenterar oss för Dylan som också är trevlig. Här signeras det också friskt utan att man behöver tjata, de upprepar våra namn så det känns vänskapligt och allt med kvällen är bäst.
På vägen hem, någonstans i Göteborg, lyser fullmånen starkt. Nöjd.
Dag nummer två passar jag på att införskaffa nya Morbid 3LP-boxen för att slippa frakten. Det är nördigt, jag vet, men jag kan inte hjälpa det - vill ha!

Jag får med mig en singel med göteborgska dödsgänget Miasmal, sambons bror är givmild.
Och det låter riktigt bra! Old school. Döds och punk i samma gryta.

Jag återvänder hem, glad efter musikäventyr. Somnar på tåget bredvid en sprättig medelålderskvinna med "jag är bäst"-attityd. Men jag bryr mig inte. Jag plockar upp skivorna och ler. Det är härligt att vara en långhårig nörd.

måndag 11 april 2011

Kreator ur mörkret


Bara för att de manglar som tusan på denna lilla guldklimp! Och är jäkligt bra live fortfarande.



Behaglig musik...?



Jag skrev om Earth och Sunn O))) och hur effektfullt obehaglig sådan musik kan upplevas.
Nu till något helt annat... Musik som får en på jävligt bra humör.
Som ni vet så har jag även en förkärlek för utflippad 70-talsmusik, och då är fransk-brittiska Gong en absolut favorit. Superknarkad mytologisk progressive om pixies från rymden, kan det bli bättre än så? I think not.
"Tropical fish Selene" från andra skivan "Camembert Electrique":

Hawkwind är, som ni vet, favoritgudarna när det kommer till hypnotisk rymddyrkande (det håller nog till och med Electric Wizard med om) och här är första skivan.
Inte fullt lika utflippad som de efterföljande men inte fy skam ändå.
"Paranoia" ger en liten glimt av vad komma skall, med lite psykedelisk känsla:

Våren är kommen, låt oss bli höga på eld...?

Den senaste tiden har det varit lite fullt upp, därav tystnaden... Igen. :P
Det har hunnits med en tripp till Ullared (!), mycket tv-spelande, vårstädning och inoljning av utemöbler, fönsterputsning och som alltid vid vårens ankomst får jag lite grönare händer och dyrkar moder jord genom att så lite växter och kryddor. Som ni förstår har jag alltså blivit lite mer tantig, och det är härligt! ;)
Här är det lite praktmalva som skall växa upp genom mycket metalterapi.

Mina mediterande katter, lyssnandes på månadens skivhög.

Äntligen är samlingen med High On Fire-plattor komplett! Inte är det någon stor mängd skivor direkt, men det har inte prioriterats.
Skönt att variera lite black metal-rens, dödsmangel, rymdprogressive, dyster doom och thrash-riv med lite High On Fire-rockande. Färgerna på vinylerna var hemliga så när jag trött öppnar några av dem konstaterar jag att jag fått (vad jag tycker är) 1 pee-colored, 1 poo-colored och en moss-färgad - härligt! Samtliga naturfärgade alltså! ;)
Nyaste alstret "Snakes for the divine" saknas på bild, detta är de första fyra.

Favoritskivorna är absolut "Surrounded by thieves" och "Death is this communion" men samtliga är riktigt sköna på olika sätt. Bonus 7:an till förstaplattan innehåller även en grym cover på en gammal dänga med Celtic Frost gjord med lite Motörhead-feeling.
Här kommer "Wolfspeed"!

fredag 8 april 2011

Obehaglig musik


Vad är obehaglig musik? Jag har tidigare tagit upp Earth här, som i tidiga karriären gjorde rätt obehaglig drone doom och självklart influerade det ett lite senare band Sunn O))).
Solen är framme men vinden piskar lite utanför och vad passar bättre då än lite Sunno O))) snurrandes på skivspelaren? Här är en "låt" från "Monoliths & Dimensions" från 2009.
Och om ni tycker om "De Mysteriis Dom Sathanas" med Mayhem för att Attila Csihar medverkar på den, skall ni nog kolla in Sunn O)))s senaste skivor. Attilas nröst bidrar absolut till den jobbiga stämningen...

Earth ja. Nu förtiden är de inte lika obehagliga musikaliskt utan gör lite mjukare musik och inkorporerar även lite country och jazz. Låter det konstigt tycker ni? Det funkar faktiskt!
Variation kan bli bra. Här är nyaste "Angels of Darkness, Demons of Light Part 1" i limiterad röd vinyl.
Jag fullkomligt älskar färgen på den och konstaterar återigen att Southern Lord är kungar på att göra fina och påkostade vinylutgåvor. Dock är de riktigt tunga, t ex "Monoliths & Dimensions" väger riktigt rejält då omslaget är i hård pappkartong.

Earth turnerar på nya plattan och kommer snart till både Göteborg och Stockholm, och har med sig sektinspirerade Sabbath Assembly. Kanske man borde avnjuta live...

Mer retrorock från Göteborg



Om du vill lyssna på något mer retroband än Graveyard rekommenderar jag verkligen Horisont från samma stad! Skön musik med känsla och en mycket speciell sång.
Här är mitt ex av debuten "Två Sidor Av Horisonten". Vad tycks om omslaget? Jag älskar det!
Nyligen har de skrivit på för engelska Rise Above och pysslar ihop en uppföljare som kommer släppas på det välkända doom-bolaget.
Det ser jag mycket fram emot! Och hoppas på ett lika fint retroomslag.

måndag 4 april 2011

Coven - de första

På skivmässan köptes den fina nyutgåvan av Coven - "Witchcraft Destroys Minds & Reaps Souls" som jag letat efter länge! Det är svårt att lägga vantarna på den om man inte vill slåss mot en drös andra och det blir höga bud, men nu hade jag ju fördelen att rota i backar innan det öppnat för allmän "rotning" så då blev det icke så stort hål i plånboken!
Coven var först med att göra \m/ hornen på ett skivkonvolut och upprörde många då de verkade vara riktiga satansdyrkande rockare. Inuti gatefolden är det bild på en naken kvinna på ett altar och medlemmar i kåpor.
En riktig grym skiva som har fruktansvärt elaka och ondskefulla texter med tanke på att den kom 69/70. Skivan avslutas med en satanisk mässa på latin och engelska, som man faktiskt ryser av...

Så, before there was Mercyful Fate! Before Mayhem and Darkthrone! Before Electric Wizard! There was Coven!
Och lyssna på kvinnans pipa....