Thräsh määääteeelll

Igår var det skivmässa i Huskvarna och jag var där och rev i backarna. Nog fyllde jag min kasse.
Mer om vad som handlades där i ett senare inlägg...
Men nu skall det handla om thrash metal!
Häromkvällen plockade jag fram några skivor jag inte lyssnat på på evigheter.
Bland dem fanns Dark Angel - "Darkness Descends" som ju är en riktigt bra platta. Väl lyssnande så slogs jag av den ofta återkommande tanken: "Varför lyssnar jag inte oftare på det här?" men har man över 1000 skivor (CD/vinyl) så är det ganska många skivor man känner så inför.
"Darkness Descends" kom 1986 och är Dark Angels andra album, den första som innehar trumguden Gene Hoglan (också i Death, Slayer, Testament), och är jävligt snabbt och argt. Dark Angel låter ganska likt ett samtidiga (läs: tidigt) Metallica fast stundtals med lite mindre melodi och mer aggression. Och liksom Metallica är Dark Angel amerikaner såklart. Detta är 80-tals ondska och riktigt thrash och något jag verkligen rekommenderar.

När man talar om thrash metal finns det många band som är värda och nämna och jag tänker gå igenom en del av dem här. Metallica, Pantera, Machine Head och Slayer känner ju alla till och därför uteblir dem i detta inlägg, trots deras stora talang och betydelse.
En av mina relativt nya favoriter är tyska Sodom. Och nu har jag fått Sodom-sjukan på riktigt och måste inhandla massa släpp.
Igår handlades "In The Sign Of Evil" EP:n och det är ett köp jag aldrig kommer att ångra. Dock lutar Sodom här (1984) mer åt en slags tidigt black metal mer än thrash. Det är fruktansvärt rått och kallt, brutalt och inspirerande. Tidiga Sodom har influerat alla i 90-talets black metal-scen.
Några släpp senare börjar Sodom mangla riktigt tysk thrash metal och som jag skrivit förut är "Agent Orange" min givna favorit.
För mig är representerar Sodom det bästa av den tyska thrash.
Dock skall man absolut inte glömma Kreator och Destruction också. Kreator har jag sett live 2 gånger nu och de har absolut inte blivit slöa!
"Pleasure To Kill" är en klassiker och det är denna skivan jag lyssnat på allra mest.
Destruction är bandet jag hört minst utav men inser att jag måste skaffa mer erfarenhet utav.

Lite svensk thrash som blivit inspirerad utav tysk sådan fick jag i julklapp för många år sedan, av min kära far, som var väldigt stöttande av mitt metal-intresse. Under granen låg Hypnosia - "Extreme Hatred" som spelades för fulla muggar resten av julen och vid nyåret. Den kom 2000 och då var det få band som lirade thrash metal, så Hypnosia sågs som ganska underground och originella fast de i princip tog all inspiration från det som redan skapats. Denna arga och skitiga platta valde alltså pappa ut i den lokala skivhandeln och det tyckte vi båda var ett bra val.

Så är ni sugna på bra thrash, titta närmare på de band jag nämnt så kommer ni hitta ännu fler sedan. Är ni panka, kolla på youtube. Och är ni inte det, köp för bövelen en massa skivor och mangla i vintermörkret!