OM

Ett härligt uppträdande i en skivbutik med sköna amerikanerna OM.

Om man ger sig hän är detta riktigt skön musik som man lätt blir beroende av, om inte annat för avslappning. Och titta bara på deras fokus, de är ju helt inne i musiken - som det skall vara!

Opeth - "Heritage" på rätt format ;)

För nån vecka sedan landade den försenade deluxeboxen av "Heritage" i närheten och jag studsade glatt iväg och hämtade en helt söndersmashad kartong. Som tur var så fanns det inga som helst skador på boxen och jag plockade försiktigt igenom innehållet. Snygg utgåva med stort hologramomslag på dubbelvinylernas omslag, stor fotobok och litografi samt extra 7:a med bonuslåtarna.

Och igår kom vanliga vinylutgåvan, i en nästa lika trasig låda, som skall få sig några varv i helgen. Lycka!

Men vad sysslar Posten med egentligen? Så många limiterade fina skivor som nästan gått sönder tack vare den "mjuka" hanteringen.

Wolves In The Throne Room

Jag har precis lyssnat igenom nya, och tydligen sista, skivan av skogsdyrkande amerikanska bröderna Weaver i Wolves In The Throne Room.

Och jag tycker, efter endast en lyssning, att den förtjänar de lysande recensionerna de har fått. De utmanar mig, som lyssnat på black metal i mer än 15 år nu och som börjar tycka att en del av scenen inte är så intressant då det blir för mycket upprepningar.

På "Celestial Lineage" tar sig bröderna ur skogen lite och blickar upp mot himlavalvet och beger sig ut på en resa bland stjärnor och mörker. För det är inte bara mysigt däruppe utan obehagligt och mörkt, även om tempot blir mjukare och atmosfären stundtals verkar lugnande och nästan sövande så tar mörkret över och svärtar ner det vackra. Majestätiskt svart. Plågsamt bra.

Så nu vänder jag mig tillbaka till deras första verk också och dyrkar.

Själv ser jag grymt fram emot att få se dem för första och då även säkert sista gången när de kommer till Göteborg i början av november. Jag tror det kommer bli underbart hårt och atmosfäriskt! Ett värdigt avslut.

För efter denna skivan skall de lägga ner detta bandet, koncentrera sig på deras farm och ägna sig åt andra projekt. Varför? Det verkar vara en blandning av tidsbrist och att de helt enkelt är besvikna på att de blivit så stora att de förra svängen blev bokade på för stora ställen. Därav de skitiga och mindre lokalerna som är bokade denna höst/vintern.

Blood Ceremony i Göteborg!

I Sverige fick vi i tisdags finbesök från Kanada minsann, nämligen Blood Ceremony som gjorde ett stopp på Truckstop Alaska i Göteborg. Det var dessutom den enda Sverigespelningen och väldigt intimt då det trots det goda utrymmet i lokalen är en ganska liten scen.

Ynka 80 spänn i inträde och att de ställde in i Stockholm förra gången lockade mig så jag begav mig trött till den trevliga men regniga storstaden för att avnjuta lite ockult rock. Av Jex Thoth, The Devil's Blood och allt vad det nu heter som gör liknande musik är Blood Ceremony mina absoluta favoriter och har varit det sedan jag hörde den självbetitlade debuten för några år sedan. Köpte första pressen på vinyl av en bekant då och var inte sen med att förboka andra plattan "Living With The Ancients" som fortsätter deras ockulta resa och erbjuder ett tyngre ljud och bättre produktion. Så...

Blood Ceremony intog scenen, basisten hade tagit av sig skorna, gitarristen i en snygg Pentagramtröja och sångerskan i en klänning med fransar på armarna likt Ozzy på Vol. 4. :)

De började med någon slags härligt och psykedeliskt intro och sen bröt helvetet loss rejält och det blev en riktigt svängig och hård spelning! De är verkligen ett liveband. Musiken blir så mycket tyngre och man kan inte väjja sig från deras härliga blandning av Black Sabbath och Jethro Tull! Live känns det inte alls lika poppigt som jag tycker The Devil's Blood ibland ägnar sig lite väl mycket åt utan istället väldigt doom.

Trummorna och basen låg hela tiden längst fram och mullrade och vilken rytmsektion de har, jösses! Stod längst fram och iakttog den barfotade basisten som blev helt inne i musiken och rockade loss totalt och sångerskan Alia släppte också loss och fångade ens uppmärksamhet med dramatiska gester och sitt orgelspelande samt flöjtspelande. Så härligt.

Trots lite problem med att få igång deras monitorer så flöt spelningen på jättebra och låtarna gled in i varandra. De spelade en ny låt, som ni kan se på setlisten nedan, och den lät väldigt bra med sköna hårda flöjtpartier.

Jag är grymt nöjd med att jag släpade mig iväg och såg detta underbara band! Samtliga medlemmar var mycket trevliga och jag fick trummisens ölindränkta setlist. När jag blygt undrade om de kunde signera den snygga "skräck á la 70-talet"-turnéaffischen sken gitarristen upp och gav mig en kyss på handen. Så glad blev han att nån bröt isen och tyckte att de gjorde ett bra jobb antar jag, haha. :)

Jag gick nöjd ut i den kalla och blåsiga höstnatten med ringande öron och en poster som nu hänger fint i sovrummet. Och nu älskar jag nya skivan ännu mer, för man gör väl det när man vet att de jobbar häcken av sig för musiken och fansen.

Så, jag bjuder på lite bilder från kvällen!

Trasig och ölig setlist som numera sitter under Mikael Åkerfeldts setlist:

Signerade postern, som jag behandlade som ett litet skört barn:

Och så måste vi ju slänga med en låt också, som de tyvärr inte spelade men som är hysteriskt bra och representativ.

Ny progressive space rock

Jag tänkte slå ett slag för några nya favoritskivor med space rock som faktiskt inte är skapade under 70-talet. Jag är rätt svår så, eftersom jag förutom Ozric Tentacles inte upptäckt så många och har nog egentligen inte så stort behov av det heller då 70-talet hade så mycket att ge. Jag blickar mer bakåt än framåt. Men är helt klart en tok av Ozrics musik, det de släppt sedan demosarna från 80-talet tills nu (var är nya skivan?!).

Nu skall vi dock titta på två band från Skandinavien, First Band From Outer Space från Göteborg och Hidria Spacefolk från Finland.

Jag ramlade över skivan "The Guitar Is Mightier Than The Gun" med First Band From Outer Space i Göteborg för mer än nåt år sedan och hade ingen aning om vad det var. Det var omslaget som lockade mig. Två färgglada troll, där den ena petar sig i näsan. Och svamparna! Jösses, vad är detta? - tänkte jag men kom inte längre.

Nu, när jag kollat upp dem och insett att det är bra skit blev jag orolig att skivan var borta från butiken. Som tur var fanns den kvar och innehavaren lade undan det sista exet åt mig så jag plockade upp den då jag var i närheten för att träffa Robert Englund (mr Freddy Krueger, yep!) på Sci-fi mässan. Passande skiva att köpa precis innan man går och kollar på rymdsaker! ;)

Det är deras tredje album och den kom för några år sedan bara.

Detta faller mig i smaken på grund utav deras enorma Hawkwinddyrkande blandat med lite Ozric. Faktiskt så ligger de väldigt nära både gamla och nya Hawkwind i musiken och det är inte alla som lyckas med det. Här kommer öppningsspåret, njut!

EP:n "HDRSF-1" av Hidria Spacefolk kom 2001 och var det första de släppte och det första och än så länge enda som jag införskaffat (men jag vill gärna ha mer). Det hörs att de inspirerats av Ozric Tentacles och skyr inte heller lite österländska tongångar och långa upprepande stycken. Mycket flöjter och sköna gitarrer. Detta är verkligen musik från någon annan planet, men jag är säker på att ni liksom jag får mycket engelska 70-tals vibbar. Lyssna, detta är riktigt bra!

Personligen tycker jag det är oerhört skönt att varva hård metal med lite sådana här svängiga guldkorn. Det kanske låter som en skum blandning men blir helt underbart bra att vräka på med lite Sodom eller annan krigisk metal för att sedan flyga ut i rymden, och den återvända igen. Fram och tillbaka 100 ggr.

Skumma plattor som rymde från storstaden...

Nu har man ju varit i storstaden Göteborg några gånger och jag lovade ett inlägg om några av fynden.

När jag var och såg Yob och Kongh handlade jag ju lite förutom de på konserten jag berättat om tidigare. Jag hann in i några butiker innan konserten och jag fick med mig bland annat Tank, The Moody Blues, Guru Guru, Älgarnas Trädgård och Pink Floyd.

Till och med en LP med Anvil slank med! ;) För 10 kronor var man ju tvungen. (Även om Exciter alltid är bättre...)

Ett av de bästa fynden var också den allra dyraste. Men icke så farligt som man tror, för denna godingen kan gå loss på över tusen kronor! Och det betalade jag absolut inte. Detta ex har ju lite slitet omslag men som tur var vinylen superfin och det är ju det viktigaste tycker jag.

Älgarnas Trädgård - "Framtiden Är Ett Svävande Skepp Förankrat I Forntiden" från 1972 är enligt mig något av det bästa och mest rymdiga som kommit ur Sverige! Jösses vad detta är bra, och extremt flummigt. När jag såg denna, som jag letat efter ett tag, stå där på en hylla framför mig sögs jag in i omslaget verkligen. Jag har aldrig sett det i verkligheten utan endast på bilder och blev helt betagen. Redan där lyckas Älgarnas Trädgård förhäxa mig och lovar mig dyrt att de skall leverera space rock rätt in i min filosoferande törstande skalle!

Och det gör de verkligen. Och de blandar stundtals med lite svensk folkmusik. Fast på deras sätt. Jag menar; jag älskar svenska band som Kebnekajse (eller Kebnekaise, which ever you prefer) och Ragnarök men Älgarnas gör verkligen något annat. De sveper tag i Hawkwindbägaren knappt innan Hawkwind själva hittade till andra galaxer och får en att slappna av samtidigt som man funderar över livets byggstenar.

Rekommenderas varmt, om man söker efter vad svenskarna sysslade med på 70-talet.

Något ganska olikt detta men som släpptes bara några år tidigare, 1968, är The Moody Blues med deras mästerverk "In Search Of The Lost Chord".

CO)))VEN skrev om denna skiva mycket bra om denna skiva för ett tag sedan!

Här snackar vi om effektiva stämmor och skönsång! Ta Beatles och blanda det med en liten dos psykedelika (LSD?) och peta in rätt så mycket österländsk mytologi så har du något som liknar detta. Och kolla på omslaget!

Jag har hållit i ett ex av denna plattan i en annan butik för nåt år sedan men köpte den inte då och har ångrat det sedan dess. Så när den nu dök upp framför mig grep jag tag i den och jublade lite inuti då den var i bra skick.

Nu till lite krautrock, på CD, som jag fick med gratis på köpet av Älgarnas Trädgård. Schysst.

"Känguru" är en hysterisk och utflippad skiva av Guru Guru. Det är deras tredje och kom liksom första skivan nämnd här 1972. Det året måste ha varit ett riktigt produktivt år för den flummiga musiken, och det var säkerligen mycket droger i omlopp hehe.

"Känguru" är den tredje plattan men den första jag skrev upp min inköpslista. Varför? Mycket på grund utav omslaget faktiskt. Hur kan man inte älska omslag?!? Och detta är ju helt fantastiskt dumt men samtidigt brilliant. Hoppas hitta denna på vinyl någon gång men CD-versionen är riktigt fin den med. Lyssna på dessa tokiga tyskar nu och försök lista ut vad som hänt i deras hjärnor...

Sist men inte minst blev det lite metal! Skitig och punkig sådan. Tank med deras debut "Filth Hounds Of Hades" som jag letat efter i nåt år! För ynka 70 spänn blev ett original äntligen min.

Det är en riktig rykare och kom 1982 och är producerad av "Fast" Eddie Clarke från Motörhead. Och det är inte så konstigt eftersom detta är superinfluerat av just Motörhead. Man har tillsatt lite mer metal och attityd men annars är det samma recept. Och omslag är ju hur brutalt som helst! Toppen.

Ny design, gut or bad?

Lite ny design - vad tycker ni? Då jag varit seg härinne, igen, kändes det som någonting behövde ändras. Visst, det blev kanske lite väl ljust men å andra sidan kanske det blir behagligare att läsa då? I samma veva försvann visst lite info om mig så jag kommer här med en kort presentation.

Denna blogg har ju varit ganska anonym medvetet men visst får man väl lov att bjuda på lite info...

Blod og krek drivs av en musikbesatt kvinna, dvs jaaag, som heter Sara och är 30 år.

Jag har varit musikbesatt och en samlare sedan tidiga tonåren men det har gått i vågor för att nu gunga rejält. Och det trivs jag med även om plånboken protesterar ibland och utrymmet börjar bli begränsat. Som tur har jag en förstående sambo, som inte klagar det minsta. ;)

I denna blogg fokuserar jag mig främst på metal av olika typer samt progressive och psykedelisk rock huvudsakligen från 60 och 70-talet. Kanske slinker det in en och annan skiva av annan typ men säg till mig när jag börjar gå för långt och uttrycka alltför dålig smak!

Det får fasen räcka, nu måste vi återvända till skivorna! ;)

Bastard Priest och Nihilist!

För ett tag sedan släppte Bastard Priest sin andra skiva "Ghouls Of The Endless Night" som jag skrev om precis innan. Jag förbokade den limiterade "lyx"-vinylen och den anlände snabbt. Den har bara fått några snurr på skivspelaren än så länge då jag haft fullt upp med massa skivor men hittills kan jag säga att det låter bra - det levereras skitig punkig old school death metal som på första skivan! Och visst är die hard-utgåvan fin? Bilden gör inte färgen rättvisa.

Nu när det svämmar över av nya band som ger sig på old school döds så håller jag mig nog rätt mycket till Bastard Priest, då jag annars är rätt nöjd med de gamla banden och deras släpp. Själv är man ju 30 år och har hört gammal death metal rätt länge och man blir lite mättad.

Men njut av lite mangel!

Och apropå det så förvarnade jag ju också om att Southern Lord skulle släppa en finutgåvaav Nihilist demos. Jag tror man kunde välja mellan tre färger och jag tog i alla fall guld, eftersom jag knappt har en enda skiva i den färgen och jag tyckte den såg grymmast ut. ;)

Och det är en fin utgåva! Det är nog allt man behöver med Nihilist kan jag tycka, och speciellt kul är ju att det medföljer en guldsjua med Entombed.