Wolves In The Throne Room

Jag har precis lyssnat igenom nya, och tydligen sista, skivan av skogsdyrkande amerikanska bröderna Weaver i Wolves In The Throne Room.

Och jag tycker, efter endast en lyssning, att den förtjänar de lysande recensionerna de har fått. De utmanar mig, som lyssnat på black metal i mer än 15 år nu och som börjar tycka att en del av scenen inte är så intressant då det blir för mycket upprepningar.

På "Celestial Lineage" tar sig bröderna ur skogen lite och blickar upp mot himlavalvet och beger sig ut på en resa bland stjärnor och mörker. För det är inte bara mysigt däruppe utan obehagligt och mörkt, även om tempot blir mjukare och atmosfären stundtals verkar lugnande och nästan sövande så tar mörkret över och svärtar ner det vackra. Majestätiskt svart. Plågsamt bra.

Så nu vänder jag mig tillbaka till deras första verk också och dyrkar.

Själv ser jag grymt fram emot att få se dem för första och då även säkert sista gången när de kommer till Göteborg i början av november. Jag tror det kommer bli underbart hårt och atmosfäriskt! Ett värdigt avslut.

För efter denna skivan skall de lägga ner detta bandet, koncentrera sig på deras farm och ägna sig åt andra projekt. Varför? Det verkar vara en blandning av tidsbrist och att de helt enkelt är besvikna på att de blivit så stora att de förra svängen blev bokade på för stora ställen. Därav de skitiga och mindre lokalerna som är bokade denna höst/vintern.