No more homeless records

Litet kort inlägg om lite få skivor som hittat hem till skivhyllorna på olika sätt.

Var i Göteborg en sväng nyligen med några vänner, tog en öl och fikade och tutade lite i pipan och fick med mig endast dessa två hem:

Jericho med sin självbetitlade skiva som jag redan har på vinyl. Progressiv tidig hårdrock (1972) från Israel! Grymt bra, rekommenderas om ni missat detta.

Emerson, Lake and Palmer med "Tarkus" som jag tidigare helt struntat i av någon anledning (fast jag har "Brain Salad Surgery" och diggar den). För 40 kronor blev den i alla fall min och det är jag glad för då den är riktigt skön och underlig.

Jag hittade en grekisk(!) liten distro med gratis frakt som jag bestämde mig för att testa.

Det gick sådär först då plattorna inte dök upp men efter lite kontakt med bolagskillen hade det blivit ett misstag och han ursäktade sig genast genom att jag fick välja en gratis skiva också.

Briljant! Så borde flera göra omgående. Stora bolag krånglar hela tiden tycker jag, men det är väldigt sällan de gör en likadan gest utan att man tjatar på dem. Heder åt grekiska Sonic Age!

Nihilist och alla demosar samlade på CD:n "1987-1989" med fet booklet, Bolt Thrower med nyaste "Those Once Loyal" (den enda jag saknar på vinyl, den är svindyr) och Atheist - "Piece Of Time" som jag valde gratis. Och det gjorde jag rätt i, den har jag velat ha länge! Detta var en fin utgåva på CD med låtar från demosarna "Beyond", "Hell Hath No Mercy" samt "R.A.V.A.G.E. On They Slay" och intressant booklet. Skivan är ett tekniskt underverk och ger mig samma känsla som Death.

Räck upp handen ni som missade den fina utgåvan av Nihilists demos på 7:or som kom för ett bra tag sen! Jag gjorde det verkligen.

Men misströsta inte, för nu kommer snart Southern Lord att ge ut demomaterialet på vinyl men dock i stort format istället. Välj mellan olika färger på omslaget.

Jag har redan valt och förbokat detta, nu tänker jag inte missa det!

Elder del 2!

För ett tag sedan surfade jag runt i jakt på ny musik och upptäckte att ett av mina nya stoner/doom-favoritband ju släppt ett nytt alster! Vilka? Jo, de unga pojkarna i amerikanska Elder. Jag har ju hypat lite om dem förut efter jag upptäckte deras intressanta och imponerande debutplatta med samma titel som bandnamnet.

Så jag såg till att beställa skivan nu när dollarn är så låg. Och efter någon vecka kom "Dead Roots Stirring" i posten. Den är endast släppt som CD än så länge och det är ju lite tråkigt men jag blev glad när jag märkte att det enkla omslaget är ekologiskt. Återvunnet och tryckt med soyafärg. Bra initiativ av skivbolaget! Mer sånt tycker jag!

Precis sådana saker jag funderat över mycket den senaste tiden, att vi som är formatälskare och som vill ha en fysisk produkt samtidigt skall kunna välja ett miljövänligt alternativ. Jag hoppas att vinylomslag också kan göras mer miljövänliga samt att man på ett bra sätt skall kunna miljökompensera för transport (då internethandeln ständigt ökar...)!

I alla fall, Elder har med deras andra skivan nu skippat den bröligare sången och ägnar sig mer åt den psykedeliska rocken än doom. Dock finns det mycket stoner kvar och ett tungt sväng som man känner igen från bland annat Sleep.

Grabbarna imponerar fortfarande grymt mycket och även om skivan inte riktigt sätter sig lika hårt i min skalle som debuten så är detta definitivt en skiva man kommer återvända till. Skön att lyssna på och bra variation mot all tung doom.

Heder till Meteorcity för miljötänket.

Finns det annat musik? Kanske...

Jag är ganska insnöad på mina musiksmaker, dvs mest metal i olika former (black/death/thrash/doom/grind/drone/stoner), lite punk och progressive rock samt en del psykedeliskt, och man kan ju undra sig varför ibland. Så - varför? För att de musikstilarna har så oerhört mycket att ge! Det är det enkla svaret. Ni som trillat in i 70-talslandet vet att det aldrig finns ett slut på de bra banden, underbart vrickade och tunga skivorna och grymma omslagen. Detsamma gäller ju metal eftersom det finns så många variationer.

Känner jag för något tungt och aggressivt finns det massor av skivor att välja mellan och känner jag för något lite mindre aggressivt så är det lätt att plocka fram en platta från 70-talet eller slutet av 60. Och Jimi Hendrix passar alltid in, det behöver inte ens sägas egentligen.

Men jag kan lyssna på lite annat, även om det inte händer särskilt ofta. Klassiskt, blues, jazz och reggae kan slinka ner. För att inte tala om Ozric Tentacles (som dock får plats i progressive-genren men i den mer elektroniska space rocken) och Björk.

Sen har jag en sambo som lyssnar på new wave och gotisk rock utöver black metal och det jag tvingar in i hörselgångarna.

Sakta men säkert tycker jag att en hel del av den musiken inte är fy skam, och ju äldre man blir desto mer vill man upptäcka. Jag säger som Mikael Åkerfeldt: "När man lyssnar på så mycket musik som jag gör, blir man ganska uttråkad ibland och vill ha något nytt och då börjar man lyssna på sånt här skumt..." (när han talade om ett psykedeliskt band förvisso, men ändå).

Så band som Joy Division, Bauhaus och Nick Cave & The Bad Seeds är godkända. ;)

Därför tänkte jag, som undantag, lägga upp några skivor som skiljer sig lite från resten här i, eftersom jag vill vara lite öppen men kommer aldrig öppna min dörr helt och hållet för alla musiksmaker. Men liiite.

Häromdagen klev jag runt på en second hand i stan och ramlade på dessa för runt 30 spänn st:

"Tender Prey" med Nick Cave & The Bad Seeds, deras femte studioalbum och en riktigt bra platta. Småstört som vanligt när Nick Cave styr skeppet.

"Mask" med Bauhaus, andra skivan och min favorit. Störigt, och fortfarande med lite punkkänsla. Till och med lite funky på några låtar, haha. Denna är nästan ospelad och första press. 35 spänn, jatackar!

The Velvet Underground släppte detta album 1968 ursprungligen (detta är en återpress) och det är platta nummer två i ordningen, alltså efter "bananskivan". Skum och mörk platta där Lou Reed pratar om knark och våld. Speciellt och inte varje dag man känner för detta men det diggas ändå.

Och senast igår råkade jag på en skiva som herr Åkerfeldt pratat oerhört mycket om, speciellt den senaste tiden, som inspirerat honom mycket bland annat nu vid nya skivan "Heritage":

Jan Johansson - "Jazz på svenska". Då jag tänkt på denna skiva bara några dagar innan plockade jag den med mig för en liten peng. "Det är ett tecken" tänker en skivsamlare som är smått besatt. ;) Nyfiken som man är...

Och vid första lyssningen, i den mulna solnedgången, konstaterar denna bloggerska att jag hört dessa låtar förut - men varifrån? Ingen aning.

Det är i alla fall lugn, tillbakadragen jazz och som omslaget avslöjar folklåtar. Lite vemodigt och skogigt. Får se vad jag upptäcker vid vidare snurranden.

Efter några lyssningar...

...så kan jag verkligen säga att "Asylum" med Morne är en av de bästa skivorna detta året.

Jag vill egentligen lyssna på den hela tiden men tvingar mig själv att lägga på lite andra skivor så jag inte förlyssnar mig och förstör plattan, för ibland kan man ju få nog (?).

Jag var lite smått bekymrad över att jag inte skulle få känslan jag hade hoppats på när jag drog hela skivan för första gången men tji fick jag då den satte sig direkt. Jag tror generellt att ju mer man lyssnar på den så desto mer detaljer dyker det upp men ändå tycker jag att jag kommer in i musikväggen direkt och blir som hypnotiserad. Bäst är det ju med hörlurar och med dystert väder utanför, som för att förstärka det musikaliska regnet. För detta är ingen bakgrundsplatta som man spelar när man har lite folk på besök, "Asylum" kräver att man lyssnar på varje låt och inte pratar sönder denna skatt.

Vad kallar man musiken då, tro? Kalla den vad du vill - sludge: doom: post-punk: post-metal: hardcore: med 70-tals vibbar? - men det är en härlig blandning. Och varje instrument tar sin plats. Och i detta fall tar keyboarden alldeles lagom mycket plats. I så många andra fall tar den över musiken och dränker tyngden av gitarrerna eller basen men inte här, keyboards används för att stärka den dystra stämningen och inget mer. Perfekt.

Man kan skriva så mycket, mycket om hur intelligent och samtidigt så tung "Asylum" är men alla ord är för få. Så jag säger: Fullpoängare. Den fick mig att beställa allt Morne tidigare gjort samt hälften av deras merch. Fort som fan. Bara för att Morne är så satans bra.

Regnet bär med sig Morne...

Jag har bestämt tagit en liten paus med skivhandlandet, och därför blir det tydligen lite färre inlägg också... Men mycket händer ju i musikvärlden ändock som tur är!

Sedan skivräden i Göteborg har jag köpt lite billiga CD-skivor mest, sånt som saknades innan och få nya upptäckter.

Istället har jag ägnat mig att rusta upp hemmet lite så ett annat intresse får mer plats också, fiiilm. Så det har köpts och monterats Ikeahyllor och då med stor glädje införskaffats lite film som saknades också. Svårt det där, att balansera skiv- och filmberoende. ;)

Men när Close-Up dök upp i brevlådan häromdagen och jag igår började riva i den rejält så kände jag att jag kanske kan ha råd (för lusten finns ju alltid) att investera i en eller två skivor om jag hittar något udda.

Allting pekade mot Morne. Ja, Darkthrone gillar dem ju eftersom deras namn finns med på förra omslaget. Stämningsfull crustsludge? Hmmm.

Så i den mörka natten började jag att gräva i Mornelåtar och insåg att detta var bra.

Riktigt jäkla bra.

Jobbigt. Svårt. Mörkt och dystert. Passade in i natten och regnet. Konstigt nog mådde jag bättre av detta, musiken kanaliserade bort allt jobbigt för ett ögonblick och hjärnan hamnade på paus.

Aggressiv sång och hårt men samtidigt mjukt emellanåt. Amebix möter Neurosis möter ?. Jag sökte något som detta, något udda.

Så nu är nya "Asylum" beställd på dubbelvinyl. Det blir härligt att lägga på den skivan och se den snurra, höra regnet utanför slå mot fönstren och försöka slappna av och kanalisera allt skräp man bär på inombords.

Jag fastnade också för Toxic Holocaust och deras nya thrashattack "Conjure and Command", så kanske blir det den plattan också någon gång. Det är härligt med gammal thrash med punkattityd. Men det gick ändå inte in i skallen som Morne. Och man måste ju prioritera.