Burzum - "From the Depths Of Darkness"

Jag sitter just nu och lyssnar på den försenade Burzumskivan, för första gången. Jag snackar alltså om nyinspelningarna på "From the Depths Of Darkness". Äntligen fick jag min vita vinyl hemskickad och nu är det hög tid att lyssna rejält med en kopp té i hand.

Min omedelbara reaktion är att det låter fruktansvärt bra. Jag har sett fram emot detta. Som jag skrivit förut så tycker jag denna idéen var spännande, inte alls onödig som vissa finner den.
Tidiga Burzum har sin charm, och det var nästan det första jag hörde i black metalgenren tillsammans med Mayhem och Darkthrone. Jag specialbeställde plattorna i den lokala skivhandeln (som gick i graven, tyvärr) och väntade några veckor tills de dykt upp. Och vilka monster det var! Primitiv norsk metal. De förändrade mig.
Och nu är Varg igång med en jävla fart igen, efter briljanta "Belus" och lite mindre märkvärdiga men godkända "Fallen" möter han sig själv. Gamle mannen möter den rebelliska tonåringen. Ingen mer kråksång, de desperata skriken har lämnat plats för en lugnare röst som låter kall, säker och äldre. Men inte mindre farlig. För allt står ju inte riktigt rätt till...
Pytten är också med i spelet fortfarande, och då såklart även Grieghallen, skivan tillägnas till och med producenten som hängt med så länge. Undrar vad Pytten tänkte om detta projektet? Hm.
Jag är egentligen inte så mycket för just nyinspelningar av gammalt material och äger endast några enstaka sådana skivor. Själen och känslan förloras ofta på vägen och det bandet tycker låter fan så mycket bättre tycker jag bara låter mer polerat... Och visst, här är det kanske lite mer kontrollerat kaos men jag accepterar det. Känslan finns där. Musiken skräms fortfarande, om man lyssnat på Burzum länge och letar sig tillbaka till rötterna men samtidigt hör nuet så hör man "det". Det obehagliga. Desperationen. Dåtid möter nutid.

Jag har medvetet inte lyssnat på de gamla skivorna på lääänge nu för att vara öppen, ta in musiken och se vad den kan ge mig.
Men snart måste jag varva detta med mina gamla skivor, jämföra rejält och vara selektiv.

Och tack igen för ett passande omslag. Skulle vilja hoppas på att Burzum snart nöjer sig med en logga eller slags koncept och inte hoppar så för varje skivomslag... Men det kan jag nog glömma, det är ju ändå Varg vi talar om. ;)

Burzum släpper "nytt" gammalt!

Vad jag har förstått är det inte så många av mina mest hängivna läsare som tycker om Burzum...? Oavsett Varg Vikernes åsikter så har jag alltid tyckt om hans musik, som ni vet, och hyllande "Belus" som ett mästerverk. Varg lyckades verkligen överraska mig positivt med den återkomsten, en enkel platta men med ett driv som gör att jag får ståpäls och kalla kårar.

"Fallen" lyckades tyvärr inte ge mig riktigt samma känsla, tror jag hade för höga förhoppningar - även om det inte är en taskig platta på nåt sätt - och jag förstår inte riktigt varför loggan och omslagstemat skiljer så mycket från "Belus" som jag tänker är 'mer Burzum'.

Men men, ändock tycker jag det är en rätt spännande nyhet att Varg snart kommer med ett nytt släpp "From The Depths Of Darkness", som i och för sig inte innehåller nya låtar alls utan är återinspelningar av "Burzum" och "Det Som En Gång Var" som han gjorde 2010.

Många verkar tycka att det är onödigt att göra om dessa kultsläpp men jag känner att det kan vara intressant att höra hur han nu valt att göra med sång osv. Inte för att förminska originalen på något sätt, hoppas jag.

Tycker att omslaget är lockande, påminner om förr, och hoppas bli nostalgisk när jag väl lyssnar på mitt förbokade ex.

Wolves In The Throne Room live i Göteborg

Jajamen, i lördags kom Wolves In The Throne Room till Göteborg, närmare bestämt Truckstop Alaska! Något jag sett fram emot länge, och som jag befarade att jag skulle missa på grund av en rejäl förkylning som gjorde mig rätt oengagerad i allt under veckan. Men envisheten vann och jag släpade med min sambo för en rejäl dos magisk black metal.

Förband var intressanta och udda Wolvserpent som bestod av ett par - en trummande och violinspelande kvinna och karln som skötte gitarr och sång. Innan spelningen brände de salvia och tände ljus och då började jag trivas rejält. Sen drog de igång deras ovanliga och långsamma och upprepande suggestiva doom, utan bas (precis som Dark Castle), och spelade några riktigt långa låtar tills de plötsligt bestämde sig för att det fick vara nog och slutade. Och det var precis lagom långt gig tycker jag, då det kan vara svårt att behålla fokuseringen på scenen under längre tid med bara två personer som stimulerar ens öron och ögon. Vackert var det dock när Brittany reste sig från trummorna och spelade violin till spännande ljudeffekter. För övrigt var det riktigt imponerande hur hon hanterade trummorna, så hängivet och tungt att mina tankar flöt iväg till spelningen med Earth jag såg på Nefertiti och mindes Adrienne Davies intensiva spelande, Brittanys metod påminde om detta fast det var mycket, mycket tyngre.

Musiken från DJ-båset under kvällen valdes tydligen av bröderna Weaver och det tillfredsställde i alla fall mina öron då det var mycket black metal och lite folkig musik, hörde bland annat Wardruna som är en favorit här hemma när det kommer till lugnare meditativ udda musik. I övrigt var det mycket folk på Truckstop, och lite mer äldre publik än under Blood Ceremony - vilket gladde mig så jag inte känner mig som Gandalf den grå. ;)

Och det är klart, en lördag drar ju mer folk än en tisdag och vargarna drog verkligen full lokal.

Glad i hågen och med en Newcastle i näven, drog jag mot merchbåset som var fullt till bredden av tröjor och skivor och jag siktade glatt in mig på "Diadems of 12 Stars" på trippel-LP och nya "Celestial Lineage" på dubbelvinyl, då jag saknade dem båda. Senare blev det också en turnétröja eftersom jag varit så duktig att inte handlat några fler skivor under Göteborgsvistelsen. ;)

Så var det dags för Wolves In The Throne Room. Två ljuslyktor på scenen och fem stycken snygga, enkla och effektiva bakgrunder (som en uppdelad backdrop ungefär) föreställande skog med olika djur. När det dunkla blåa ljuset tändes mot dem fäste jag min blick på vargen och ugglan och blev som hypnotiserad när musiken kom igång. WITTR var verkligen duktiga på att hitta det hänförande i enkelheten - gula lampor mot trumsetet, det fladdrande stearinljuset i lyktorna, de små blåa lamporna de tände på gitarrerna som fick gitarrhalsarna att lysa upp lite mystiskt. Och mängder med rök. De rätt småväxta bröderna imponerade stort, Aaron trummade som en arg gud och Nathan attackerade mikrofonen vid det frustrerande skrikandet. Jag tyckte de lyckades bra med att förmedla sin musik, även fast jag stod och blundade nästan halva konserten, eller kanske just därför. Jag blundade inte för att de var tråkiga att se utan för att de är suggestiva, om man vill kan man hamna i en slags trans och vandra in i en mörk skog tillsammans med musikerna, hitta det instinktiva och primitiva inom sig själv och för en stund förkasta allt modernt och verkligen känna sig som den hedning man innerst inne är.

Så etiketten "ekologisk black metal" är inte för inte.

Spelningen höll på i lite mer än en timme, kanske närmare en och en halv, och den väckte något i mig som ibland går i dvala - intresset för nutida black metal. Eftersom jag lyssnat på denna genre i ungefär 15 år nu så tappar jag ofta intresset för det som händer nu, fastnar för väldigt få nya skivor men Wolves In The Throne Room väckte det och jag är grymt glad att jag äntligen såg dem live då man kanske inte får någon ny chans.

För det nya och förmodligen sista albumet är ett mästerverk.

Jag tyckte om "Stained Glass Revelations" med Negative Plane, som ju också är amerikanska, och nu har jag hittat något som känns ännu mer. Kallt, rått, vackert, primitivt, nytt, gammalt, mossigt, argt och ja...

"Celestial Lineage" och Wolves In The Throne Room knyter ihop allt.

Det jag som satt och lyssnade på Emperor, Burzum, Darkthrone för först gången och blev för all tid vilse i de mörka skogarna - och det jag som idag egentligen hör hemma i precis samma skogar. Det får mig att tänka mycket på hur tacksam jag är för att jag vårdar mitt musikintresse, expanderar det till färggladare trakter (skogarna som det progressiva skapar) men aldrig tappar det som till så stor del är jag. Nej, aldrig i livet att jag tänker offra den delen.

Så jag slänger på "In The Nightside Eclipse" efter WITTR och ger mig ut på ännu en mörk resa.

Hoppas att ni känner likadant om musik...

Analogkärlek

Som ni märker så har jag en liten förkärlek till det analoga. CD-skivor i all ära men den första musiken jag hörde var på vinyl och kassett.
Dock har jag inte haft något fungerande löst kassettdäck på rätt länge och när jag sprang på denna ljuva nya bekantskap häromdagen så kunde jag inte motstå den. Runt en 100 på second hand och fungerar och ser ut som ny. Prima.Ett litet ställ för lite av kassetterna fyndades också.
Och direkt rotades två demos fram, med svenska Non Serviam. Riktigt grym musik från 1995. Ett black metal-band som inte kom så långt tyvärr men släppte sedan två riktigt bra CDs.
Och igår hittade jag en så fruktansvärt välljudande (basen!) Walkman. Freestyle über alles! Helt klart värd några kronor och denna skall få hänga med på festival och äventyr. Sen hittades också lite oinspelade band så nu blir det att göra blandband och allt möjligt bra från vinyl till kassett, som på den gamla goda tiden. Fuck you, mp3. ;)Och nu skall jag snart hämta upp Burzum - "Fallen" på genomskinlig vinyl. Och den kommer jag att knarka hela helgen hoppas jag! Lycka.

Jordligt oväsen

Jag inleder morgonen med oljud och oväsen i form av Earth.
Det första materialet från denna udda grupp som växte ur Seattles grungescen och skapade något nytt med deras drone doom släpptes 2010 på 2-LP i form av "A Bureaucratic Desire For Extra-Capsular Extraction". Svår titel?
För övrigt kommer ett numer lite mer jazzigt Earth att spela live i Göteborg i april. Kanske vore något?

Såg fram emot att eventuellt åka till huvudstaden och se Shrinebuilder i mars och även Blood Ceremony en månad efter men båda är inställda. Vad skall man trösta sig med nu då?
En tröst är i alla fall att "Fallen" med Burzum släpps på vinyl på fredag, äntligen! CD-versionen släpptes i måndags och det är skönt att inte behöva vänta för länge bara för man är analognörd.

Troll och Fenriz

Det blev en norsk afton.
Med filmen Trolljegeren och sedan Until The Light Takes Us.
The Trollhunter som den så fint heter på engelska, är en riktigt grym norsk film som imponerade på mig, mest kanske för att jag icke så ofta ser på bra norska filmer, och överraskade.
Här vävs troll, spänning, fin natur, skakigt kamerafoto och en massa annat in i en historia som man blir rätt engagerad i. Och visst är det helt rätt att troll måste hata kristna människor.
Men - vad hade herr Bauer tyckt om allt detta tro? Det kan man fundera över...
Until The Light Takes Us känner nog de flesta (metalmänniskor) till vid detta laget, jag har dock inte tagit mig tid att se den, det har ju blivit ett antal sådana här dokumentärer genom åren.
Den imponerade inte så särskilt på mig, men det är väl alltid trevligt att höra Fenriz prata om diverse och lite udda att se filmade klipp med Varg (Burzum) ifrån fängelset i Trondheim.
Två ganska olika män, men som började ungefär likadant.
Men det kommer aldrig en film som gräver lite längre, som är något annat än en liten bit av ett pussel i denna genre. Beror mest på att det nästan alltid är personer utanför kretsen som gör dessa filmer. Och de gör dem för andra som är utanför. Som skall förvånas och skrämmas.
Men vi som är involverade, som lyssnat på denna musik i åratal, som hört många av historierna förut - då? Vi får sällan något nytt av dessa dokumentärfilmare.
Men ändå, sevärd om man vill hänga med Fenriz en sväng hem och besöka Varg i fängelset...
Där han ju inte längre sitter och filosoferar, utan är fri att skapa musik igen...

Själv har jag fått Hellhammer-feber och äntligen fått hem "Demon Entrails" 3LP:n med demomaterial. Finfin utgåva. Det var fan på tiden! Och det är härligt att höra primitiva inspelningar från 1983.
Så nu skiter jag i allt och tar mig äntligen an och beställer "Only Death Is Real"-boken som herr Fischer gav ut för ett tag sedan. Fast jag har typ 100 böcker att läsa innan. Nu jäklars.

Burzumpoll

När nyheten kom att "Fallen" snart släpps som LP/CD skapade jag här i bloggen en liten poll om vilken skiva som är bäst, eller rentav ett mästerverk! Ni valde "Hvis Lyset Tar Oss" som vinnare! Vilket jag tycker är ett utomordentligt val. :)

Är lite tyst i bloggen igen då jag studerar samt försöker sy lite inför våren. Nej, icke ett par haremsbyxor eller sådana fjollerier! Istället har jag blivit besatt av patches som vanligt och lappar allt som kommer i min väg, speciellt mina nya och gamla jeansjackor. Mys. Fenriz och sådana gubbar är alltid mer stilikoner än kvinnor som hoppar runt i byxor med inbyggd blöja...

Burzum - "Fallen" smakprov!

Här kommer det lite smakprov på hur låtarna från den kommande plattan "Fallen" låter. Jag tycker det låter strålande och har ännu svårare för att hålla mig lugn och tålmodig ända fram till i början av mars då min vinyl kommer.
Tydligen kan man redan nu skaffa skivan i mp3-format men jag är ju inte alls så förtjust i mp3 så jag tvingas att vänta. Men ni som inte tycker sådant spelar roll - lyssna och njut!

Förresten, vad tycker ni om för format bäst? Vad samlas det på - CD, vinyl eller mp3? Eller kanske kassettband? Let me know!

Burzum släpper nytt!

Jag trodde jag såg i syne då jag gick igenom min mail häromdagen och läste att Burzum kommer med en ny platta! Igen!
"Belus" från förra året var högst upp på min tio-i-topp-lista (om jag hade gjort en! ;)) och jag ser nu så fram emot nya "Fallen" som kommer släppas i tre sorters vinylversioner och CD.
Man kan redan nu förboka den på Plastic Head. Och jag rekommenderar er som är intresserade att göra det snarast, då vita versionen av förra skivan såldes slut nästan direkt.
Jag blev tokig och bokade självklart "Fallen" direkt, i finaste versionen. Nu är det bara att hoppas på att nya släppet låter minst lika bra som utmärkta "Belus".
Tydligen kommer det låta ännu råare och gå tillbaka till "Det Som Engang Var" och även debutalbumet. Jag hyllade "Belus" för dess fortsättning av de magiska albumen "Hvis Lyset Tar Oss" och "Filosofem" och är återigen så glad över att Varg valt att färdas bakåt i tiden för att göra bra ny musik istället för att göra fängelsemusik á la lightsynth (det passade inte in riktigt...).

Samma dag (7:e mars) släpper också sköna Blood Ceremony deras andra platta entitlad "Living With The Ancients" som säkert kommer vara riktigt härlig och mystisk!
Jag fullkomligt dyrkar deras första fullängdare, blandingen av 70-tal, ockultism och framförallt Black Sabbath.

7/3 2011 here we go...

Schul och musique

Hejsan och sorry att bloggen har uppdaterats dåligt det sista. Det har varit fullt upp fast ändå inte.
Vintersolståndet var igår och nu är det juletider, happ.
Så nu kände jag att det var dags att lite kort leverera lite ohelig julmusik.
Njut av den och skit i all dålig julmusik. ;)

Black Widow - "Come To The Sabbat".
Mercyful Fate - "Evil" live 1987!
Behemoth - "Slaves Shall Serve".
Bloodbath - "Hades Rising".
Electric Wizard - "Black Masses".
Enslaved - "For Lenge Siden".
Burzum - "Belus Död".

Men framförallt:
KING DIAMOND! No Presents For X-Mas! Muhahaha!

At the Heart Of Winter - black metal style...

Igår snöade det på rejält här i lilla Skövde. Vad görs då om man sitter inne?
Självklart bestämde jag mig för att det var dags att plocka fram favoritskivan med Immortal, nämligen "At the Heart Of Winter"!
Det är en fruktansvärt bra platta av Abbath & co!
Säga vad man vill om omslaget samt bandfotona (haha!) men jag vågar säga att det är ett av Immortals mästerverk. Landskap av frost och den mörka horisonten skymtar knappt bakom alla karga bergstoppar. Detta är kyla. Mörker. Och hypnotiserande norsk jävla black metal.
"Where Dark And Light Don't Differ"!

Väl inne i mitt hypnotiska vinterlandskap fortsatte jag med ytterligare sköna plattor. Jag delar med mig av några av dessa då jag kom fram till att det var en av de bästa "spellistorna" jag haft på länge. Vinyl that is.

Jag kände att Darkthrone kallade mig och därmed slängdes "Ravishing Grimness" på vinylspelaren. Underskattad skiva. Fortfarande bra stämning och det levereras black metal men med en smak av någonting annat. Det är rått. Som Darkthrone alltid varit och alltid kommer att vara. "Lifeless".
Nocturno Culto låter fortfarande bra. Fenriz trummar på som han brukar. Alles gut.
Det var så mysigt med lite Darkthrone så nyare "Too Old Too Cold" fick åka ett varv eller två på spelaren också. Självklart en vit fin skiva. "Graveyard Slut" är given.

Sedan var det ju bara att fortsätta med ett till norskt mästerverk. Det kändes helt rätt att hypnotiseras av en av mina absoluta favoritalbum genom tiderna "Filosofem" med Burzum. Hynotiskt ja! Efter denna platta gick det utför tills nyaste "Belus" men "Filosofem" är en riktig pärla, primitiv och fruktansvärt rå men samtidigt inte alls traditionell black metal. Annorlunda sång. Men fortfarande finns det en stor dos av desperation där. Och hat. Och en kamp mellan ljus och mörker. Herregud, detta är verkligen en vinterskiva. "Dunkelheit".

Om man hade fortsatt att lyssna för evigt, tills natt blev till dag hade det varit ganska bäst att ha fortsatt med Deathspell Omega - "Si Monumentum...", Summoning - "Dol Guldur", Emperor - "In the Nightside Eclipse", Mayhem - "De Mysteriis Dom Sathanas", Enslaved - "Eld" osv, osv...

Idag har jag hämtat hem en bunt skivor igen och fortsatt lyssnandet med bland annat Nokturnal Mortum - "Goat Horns" som jag hittade för ca en 20 spänn i originalpress, jäj. Övrigt blir det en massa konstigheter mellan brödbaket jag och kära sambon nu sysselsätter oss med. För äntligen har jag fått hem soundtracket till Suspiria! Med pop-up. Hysteriskt underbart. 180grams fasa.

Och en annan pärla som slank med är Brainticket. Icke heller det metal men flummigt och underbart. "Psychonaut" är skön, lite sjuk och ganska syr(l)ig. Och väldigt 70-tal.

Om några veckor börjar det närma sig en konsert jag ser fram emot... Kanske förflyttar sig hela Göteborg till yttre rymden? Det kommer bli långt ifrån hård metal. Men kommer nog bli jädrans bra ändå. :)

Wagner, nazism och Therion

Intressant dokumentär från SVT om kompositören Wagner, om musiken och om antisemitismen.
http://svtplay.se/v/2198462/kobra/del_14_av_22
Personligen så tycker jag mycket om det jag hört av Wagner och försöker då och då hitta vettiga (ej helt förstörda) vinyler med Wagner, ej lyckats än dock, men är ju också medveten om kopplingen mellan Hitler och Wagner. Hitler var ju Wagners största fan. Mer om det i t ex boken "Nazismen och det ockulta" som jag läste förra året och tycker är ganska intressant här och där.

Och vad dryg och preppig Christofer Johnsson har blivit! Aj, aj, aj Therion. Och SD-anhängare också. Dumt! Idioti. Skriva texter om nordisk mytologi och sen bli medlem i ett sådant parti. You make us pagans look bad, flinto.
Tur att jag haft svårt för Therions musik som de släppt efter "Secret Of the Runes".
Hoppas Thomas Karlsson som skriver de flesta texterna (samt ockulta böcker, om t ex runor) inte delar samma ideologiska uppfattning. Herrarna är ju båda medlemmar i mystiska Dragon Rouge, en loge som ett tag ville att jag skulle bli medlem.
Nej, jag håller mig nog hellre nere på marken, och låter mina rötter leta sig ner ännu djupare i jorden som vi kommit ur. Ty jag filosoferar och dyrkar allena. Och förkastar rasism.

Jag vill dock påpeka att jag många gånger skiljer politik och musik. Jag lyssnar på Burzum. Sitter just nu och väntar på en skiva med Nokturnal Mortum etc, etc. Men preppiga män/kvinnor med ideologier åt helvete gör mig misantropisk... men verbal.

Eargasms 2009-2010 del 1

Nyligen släppte norska kungarna Immortal sin första DVD "The Seventh Date of Blashyrk" och det är filmat från Wacken 2007. Inget extramaterial eller bonusskit här inte! Det är hela spelningen på DVD samt CD och that's it.
Men det är en riktigt skön spelning och brutalt bra ljud (rattat av Peter Tägtgren, suprise!). Abbath är i sitt esse och kör till och med lite krabbgång vid några tillfällen...
Denna DVD är ett måste!

Och när Immortal ändå är på tapeten så vill jag skriva om några få av skivorna som släppts 2009-2010 som jag byggt altare till och dyrkar regelbundet.
En av dessa är just Immortals nyaste "All Shall Fall" som jag väntade på så länge! Jag tillhör skaran som inte blev besviken då denna skivan kom och förvandlade allting till isig vinter. Nej, tvärtom så tyckte jag om den direkt men har kommit att känna ännu mer för den ju fler lyssningar. Och nu är jag nog snart uppe i närmare 100?

Jag blev djupt besviken då Immortal för X antal år sedan meddelade att de skulle splittras och inte längre göra musik. Vad då, skall portarna till Blashyrk för evigt smällas igen och vintern drivas bort? Jag fattade det inte. Jag försökte ta till mig Abbaths "nya" projekt I men det var inte samma sak. Jag blev varvade skiva efter skiva. Klängde mig fast vid favoriten "At the Heart of Winter" och försökte bevara Immortals kyliga musik.
Efter många år kom det: "Vi spelar in en ny platta som kommer släppas..." - Ja!
Och det var ingen besvikelse. De öppnade Blashyrk, visade till och med portarna på omslaget, och det med infernaliska toner och väckte självaste isgudarna! Den thrashiga black metallen från Bergen är åter. För hur kan man klara en vinter utan Immortal vid sin sida?
Stäng nu aldrig Blashyrk... Mighty Ravendark!

Ett band som dock aldrig igen kommer återuppstå är Dissection. Hail the Metal of Death!
Till minne av Jon släpptes dock "Live Rebirth"-spelningen äntligen på LP. Den har alltså tidigare kommit som DVD men nu kom det två olika vinylversioner, en amerikansk och en mycket bättre europeisk. Jag satsade på den sistnämnda dubbel-LP:n med poster. Limiterad i 1000 ex i antingen röd eller svart vinyl och jag norpade åt mig den röda versionen. Helt okej ljud och sagolik stämning. Man blir euforisk om man tar sig tid att lyssna ordentligt och utan distraktioner. En av våra katter håller med och verkar passa på att meditera när hon hör denna live-skiva.

Ännu en återkomst bör härmed nämnas: Burzum med "Belus". Jag trodde Varg skulle göra mig besviken, trodde att han tappat stinget alla dessa år i fängelset, trodde att han börjat dyrka tysk synth för mycket efter de senaste pling-plong-skivorna (som inte gillas så mycket!) men ack så fel jag hade. För med "Belus" tar Vikernes några steg tillbaka och hamnar mellan "Hvis Lyset Tar Oss" och "Filosofem" vilket passar mig utmärkt då jag älskar dem båda.
Detta är hypnotisk black om något.
http://www.youtube.com/watch?v=5jsmFP1mDJk
Vinylen utkom först i vitt och därmed limiterad. Den var extremt förbokad men då jag var snabb lyckades jag få en kopia. Och tur är väl det för efter bara ett par veckor såldes den vita versionen dyrt på Ebay och bara den svarta fanns kvar från olika distros.


"Lawless Darkness av Watain har ju nästan tjatats sönder. Vilket hype det blev när detta alster skulle släppas! Men visst inköpte jag den, och det är en fin version som Norma Evangelium Diaboli har plockat ihop. Trippelgatefold. 2LP. Fin bok. Poster. Morbid konst av polsk konstnär. Javisst.
Och bra musik. Men är det något fel på mig då jag föredrar den lite hårdare "Sworn to the Dark"? För jag verkar vara den enda.
Kanske behöver lyssna in mig mer men jag har liiiite svårt för att det blev så himla mycket prat runt detta släpp.
Watain är bra. Men glöm för helsike inte att Dissection är de främsta gudarna.


Och än är ju inte året slut så det kommer fler bra släpp. Och självklart finns det mer bra i samlingen som jag glömt nu.

Vinyl 3

Death - "Spiritual Healing" på bloodsplattered vinyl. Mycket mysigt. Detta är en av de bästa skivorna som Death gav ut, jag älskade den för 10 år sen och älskar den ännu mer nu när den är blodfläckad. ;) Lyssna, grunna över texterna och ägna en tanke till Chuck som inte finns med oss längre.


Celtic Frost - "To Mega Therion" som är ett album som man kan lyssna på hur många gånger som helst utan att tröttna. Detta är ren undergång, diaboliskt mässande, konstiga tongångar, mänskliga offer till den jävligaste av alla etc, etc. Det blev bildskiva för jag är så förtjust i Giger.


Mercyful Fate - "Nuns Have No Fun", första EP:n med dessa gudar. Man måste antingen älska eller hata dem, i mitt fall älskar jag King Diamond och hans originella stämma. Har i alla fall letat efter den här länge och äntligen fick jag den, och visst blev jag ganska mycket fattigare - men det var det värt! En klassiker. Och vilken konst att titta på... ;)
Och så King Diamond - "Them" som är en av de bästa skivorna den danske kungen har gjort. Tänk att King, en grandma och ett téparty kan bli till något så vrickat och bra.


Burzum - "Det Som En Gång Var" & "Hvis Lyset Tar Oss". Inte hunnit lyssna på så mycket ännu (många inköp just nu) men skall ge dem tid snart. Såklart har jag skiten på cd men vinyl är mycket goare. Nu gäller det att rycka tag i "Filosofem" någonstans så har jag de två bästa, dvs "HLTO" och den sistnämnda, underbara underbara skivor med mycket speciell stämning.


Lite Immortal har jag fått tag i, men ännu inte tillräckligt. Mest är jag ute efter "At the Heart of Winter" på vinyl men har inte fått vantarna på ett exemplar ännu. Detta är i alla fall de första två skivorna och speciellt "Pure Holocaust" låter gött i detta format.