Bokrea for the wicked - metalgubbs und killers

Förutom att samla skivor så har jag rätt så gott om litteratur - egentligen nästan alldeles för mycket - allt ifrån filosofi, mytologi, ockultism, dikter, romaner etc till Lovecraft. Och jag tycker mycket om att gå på bokrea. Det är en tradition. Och i år skulle jag inte köpa någon bok till mig själv på rean, då bokhyllorna här hemma är ganska belastade redan, men kom ändå hem med följande hög plus en bok om Joy Division till sambon. Puh.
En bok om seriemördare behövs alltid, speciellt då jag saknar en vettig samling av denna morbida grupp av människor.
Självbiografin av Ozzy köptes mest då den innehåller en hel del berättelser om Black Sabbath och då de är främsta gudarna måste det ju inspekteras. Har börjat på denna och den innehåller såklart svordomar och trams men också en mycket jordnära Ozzy.
När jag ändå var på G så kunde jag lika gärna köpa Lemmys motsvarighet. Här för att främst läsa om dagarna med Hawkwind men också tidiga Motörheadsagor.

Sista boken hittades uppenbarligen inte på bokrean utan damp ner precis samtidigt som jag gick och grävde som en långhårig hök inne på Akademibokhandeln.
Only Death Is Real verkar fruktansvärt lovande! Här har Hellhammer och Celtic Frosts grundare samlat ihop intressant material från de tidiga dagarna. Och vilket bildmaterial!
Snygg och prisvärd bok som man kan sitta och bläddra i hur länge som helst.
Denna måste läsas från pärm till pärm snart, lyssnandes på "Demon Enthrails" och "Emperor's Return".

Hittade en film också, då jag ju också samlar på intressanta sådana. (Helvete! Både skivor, filmer och böcker?! Jaförfan. Sånt måste man få plats med. Och tv-spel.)
Metropolis från 1927. Tidig sci-fi. Stumfilm. En obehaglig framtidsfilm från Tyskland. Fruktansvärt dramatisk och med grymma kulisser. Konstnärlig utan att vara fisförnäm (och därmed oftast dålig!). Rekommenderas till de som inte vill slökolla på action utan se på lite filmhistoria.

Helgens fynd + Armagedda

Efter att ha predikat för er om 70-tal (och kanske plågat) går vi raskt vidare till helgens inköp.
Det blev en liten tripp till Jönköping med sambon för att driva runt på IKEA och allmänt dreggande och visst blev det en visit i några skivbutiker också. Varav den ena butiken var en skattgömma och den andra inte alls så intressant. Jag var i alla fall grymt nöjd och mycket fattigare när vi kom hem. Skivor plus göra en inredningsmake-over här hemma - allt en kvinna kan önska sig! ;) Nåväl.
I samlingen saknade jag Celtic Frost - "Emperor's Return" och fann glatt den i superskick och till en fin penning. Fruktansvärt roligt och udda omslag om man jämför med de andra (bra) plattorna med Celtic Frost, tycker ni inte? Och bäst musik. Även om "To Mega Therion" är mästerverket...

http://www.youtube.com/watch?v=RHVO2-QoJvs

Ett annat släpp som jag helt saknade är Electric Wizard - "Supercoven" mini-LP:n.
Jösses, denna är svår att hitta! Tryckt i endast 1000 ex och likt allt annat med den elektriska trollkarlen extremt dyr vanligtvis. Nu lyckades jag få den i ett väldigt överkomligt pris fast den är i behagligt skick vilket makes me a very happy panda.
Detta är flummig, stökig och morbid doom/stoner... Hail H.P. Lovecraft!

Nu är det bara att vänta på återsläppen på "Witchcult Today" och "Dopethrone" från Rise Above... :D

Självklart hittade jag ännu fler skivor men det är ännu mer skumma progressive plattor så det kanske jag skriver om en annan gång.

Igår kom ett paket från Litauen. Nämligen återpressen på Armagedda - "The Final War Approaching"! Armagedda har jag ju nämnt lite kort i ett inlägg tidigare och detta är alltså skivan från 2001 som kommit i ny förpackning och remastrad i Necromorbus. Skönt att slippa det gamla fula omslaget även om detta är ganska budget också!
Limiterad i 500 ex där jag har en av de första 50 med en patch och poster. Såklart. ;)
Tycker man om gammal primitiv black metal och har en benägenhet till misantropi och skogsvandring så är detta en skiva man bör lyssna på. Låter 90-tal. Perfekt.
Men glöm ej att den absolut bästa skivan heter "Ond Spiritism" och har ni inte den så skäms!
"Död & Pina" från "The Final War Approaching":
http://www.youtube.com/watch?v=2fklppD0LAA
"Döden Styr Livet" från "Ond Spiritism":
http://www.youtube.com/watch?v=-BlWN23Ycj0

Vill även snabbt rekommendera eller i alla fall nämna ett annat musikprojekt med Armagedda-anknytning, nämligen LIK som är Graavs skötebarn. Eller var snarare. Detta band har liksom Armagedda gått i graven (håhå!). Min favorit är första albumet "Må Ljuset Aldrig Nå Oss Mer" som är lika deprimerande som det låter. Här är det ännu mer dyrkande av avgrund och misär.
Ta bara låten "Hate To Be Human"...
Detta är förvisso en blandning av black metal och ockult rock men det är väldigt bra. Fast negativt utav helvete. Lyssna själva:
http://www.youtube.com/watch?v=_ZjRxSkNPsc

Vinyl 3

Death - "Spiritual Healing" på bloodsplattered vinyl. Mycket mysigt. Detta är en av de bästa skivorna som Death gav ut, jag älskade den för 10 år sen och älskar den ännu mer nu när den är blodfläckad. ;) Lyssna, grunna över texterna och ägna en tanke till Chuck som inte finns med oss längre.


Celtic Frost - "To Mega Therion" som är ett album som man kan lyssna på hur många gånger som helst utan att tröttna. Detta är ren undergång, diaboliskt mässande, konstiga tongångar, mänskliga offer till den jävligaste av alla etc, etc. Det blev bildskiva för jag är så förtjust i Giger.


Mercyful Fate - "Nuns Have No Fun", första EP:n med dessa gudar. Man måste antingen älska eller hata dem, i mitt fall älskar jag King Diamond och hans originella stämma. Har i alla fall letat efter den här länge och äntligen fick jag den, och visst blev jag ganska mycket fattigare - men det var det värt! En klassiker. Och vilken konst att titta på... ;)
Och så King Diamond - "Them" som är en av de bästa skivorna den danske kungen har gjort. Tänk att King, en grandma och ett téparty kan bli till något så vrickat och bra.


Burzum - "Det Som En Gång Var" & "Hvis Lyset Tar Oss". Inte hunnit lyssna på så mycket ännu (många inköp just nu) men skall ge dem tid snart. Såklart har jag skiten på cd men vinyl är mycket goare. Nu gäller det att rycka tag i "Filosofem" någonstans så har jag de två bästa, dvs "HLTO" och den sistnämnda, underbara underbara skivor med mycket speciell stämning.


Lite Immortal har jag fått tag i, men ännu inte tillräckligt. Mest är jag ute efter "At the Heart of Winter" på vinyl men har inte fått vantarna på ett exemplar ännu. Detta är i alla fall de första två skivorna och speciellt "Pure Holocaust" låter gött i detta format.

Sömnbrist och att lyssna

Här sitter jag mitt i morgonmörkret och icke-sover. Hmm, om man inte kan sova är det väl ändå på tiden att skaffa en ny blogg? Det var ungefär min tanke då jag vaknade 05:30 pigg som en lärka (eller kanske inte) och med skrivbehov.
Ett bra tag har jag läst en persons utmärka blogg om black metal och känt ett litet intresse av att skapa något liknande, fast ändå lite annorlunda...
Här kommer du att kunna läsa om lite utav mina fundering kring andra saker också, litet småplock av det som hör till livet och döden - vilket kanske kan vara ganska passande jämsides denna musikstil jag har.
Men jag lovar att inte skriva om smink, dagens frisyr eller annat sånt. Det hör inte hemma här.
Så, låt oss börja...

Jag har en skivsamling (cd och vinyl) som är ganska stor men lyssnar sällan på alla dessa plattor.
Häromdagen kom jag igång och spelade några skivor, på morgonen börjades det med Reverend Bizarre, Celtic Frost... Och framåt kvällen bestämde jag mig för Burzum - "Filosofem". Mycket pga covern av Dunkelheit som fanns med på dubbel-EP:n med Reverend Bizarre som fick mig att bli sugen på hela skivan.
Hur som helst sattes den på och jag började att lyssna. Min sambo var i samma rum och har inte hört så mycket av skivan och genast slår det mig igen hur olika vi människor lyssnar på musik.
Jag har ett lite egendomligt(?) sätt; jag blir tyst, hamnar i min egen lilla värld där de största sakerna som existerar är just musiken... Alla ljud. Jag hamnar i en viss stämning.
Många skivor för med sig en stämning, olika stämningar, och jag hamnar helt i det.
Alltså, jag blir lite borta och tyst.
Min sambo är inte riktigt sådan, utan kan prata på och sysselsätta sig ganska rejält vid lyssnandet. Gör jag det för mycket får jag dåligt samvete, mot skivan som spelas.
Så tyvärr om min sambo försöker prata massor just när jag slängt på en riktigt bra skiva, blir jag lite kort i tonen.
Riktigt bra skivor, sådana med stämning - begär och förtjänar av mig att bli riktigt lyssnade på.
Kanske har jag ett konstigt förhållande med en del skivor, de har funnits där för mig genom liv och död, och då vill jag finnas där för dem. Du lyssnar på mig, jag lyssnar på dig. Ungefär.

För vi lyssnar alla på olika sätt.