Vinyl 2

Funeral Mist - "Maranatha" är ännu en av nytillskotten i skivbacken. Pressad på 180 grams och med ett mycket fint omslag meg riktigt grym stil. Och detta är ett originellt verk, texterna är väldigt speciella då de skrivna väldigt bra och samtidigt riktigt ironiska mot Bibeln och kristendomens fromma skara. Och självklart Mortuus på sång! Så frågan är om man borde satsa på den nya från Marduk eller nöja sig med denna? Eftersom den är rätt bra...



Hypocrisy - "A Taste of Extreme Divinity" köpte jag nyligen, med den följer också med en extra 7:a som faktiskt kändes mer som den borde ha varit med på albumet. 180 gram den också såklart, vilket känns tungt och stabilt. Skivan växer mer och mer fast låtarna sitter inte riktigt hundra, men jag kanske är lite för kräsen då jag har haft t ex låtar som "Inseminated Adoption" i huvudet under ett antal år och då blivit lite bortskämd. Trevligt släpp i vilket fall!


Reverend Bizarre - "Harbinger of Metal" är inte heller det någon black metal men så jäklans skön ändå! Detta är mysig och mystisk finsk doom. Och en väldigt intressant och bra cover de gjort på "Dunkelheit" av Burzum. Konstigt nog är detta en EP men den är dubbel och är ungefär en timme lång... De har heller inte sparat på paketeringen, kolla på det fina omslaget! Det glädjer ett hedniskt hjärta...!

Sömnbrist och att lyssna

Här sitter jag mitt i morgonmörkret och icke-sover. Hmm, om man inte kan sova är det väl ändå på tiden att skaffa en ny blogg? Det var ungefär min tanke då jag vaknade 05:30 pigg som en lärka (eller kanske inte) och med skrivbehov.
Ett bra tag har jag läst en persons utmärka blogg om black metal och känt ett litet intresse av att skapa något liknande, fast ändå lite annorlunda...
Här kommer du att kunna läsa om lite utav mina fundering kring andra saker också, litet småplock av det som hör till livet och döden - vilket kanske kan vara ganska passande jämsides denna musikstil jag har.
Men jag lovar att inte skriva om smink, dagens frisyr eller annat sånt. Det hör inte hemma här.
Så, låt oss börja...

Jag har en skivsamling (cd och vinyl) som är ganska stor men lyssnar sällan på alla dessa plattor.
Häromdagen kom jag igång och spelade några skivor, på morgonen börjades det med Reverend Bizarre, Celtic Frost... Och framåt kvällen bestämde jag mig för Burzum - "Filosofem". Mycket pga covern av Dunkelheit som fanns med på dubbel-EP:n med Reverend Bizarre som fick mig att bli sugen på hela skivan.
Hur som helst sattes den på och jag började att lyssna. Min sambo var i samma rum och har inte hört så mycket av skivan och genast slår det mig igen hur olika vi människor lyssnar på musik.
Jag har ett lite egendomligt(?) sätt; jag blir tyst, hamnar i min egen lilla värld där de största sakerna som existerar är just musiken... Alla ljud. Jag hamnar i en viss stämning.
Många skivor för med sig en stämning, olika stämningar, och jag hamnar helt i det.
Alltså, jag blir lite borta och tyst.
Min sambo är inte riktigt sådan, utan kan prata på och sysselsätta sig ganska rejält vid lyssnandet. Gör jag det för mycket får jag dåligt samvete, mot skivan som spelas.
Så tyvärr om min sambo försöker prata massor just när jag slängt på en riktigt bra skiva, blir jag lite kort i tonen.
Riktigt bra skivor, sådana med stämning - begär och förtjänar av mig att bli riktigt lyssnade på.
Kanske har jag ett konstigt förhållande med en del skivor, de har funnits där för mig genom liv och död, och då vill jag finnas där för dem. Du lyssnar på mig, jag lyssnar på dig. Ungefär.

För vi lyssnar alla på olika sätt.