Coven - de första

På skivmässan köptes den fina nyutgåvan av Coven - "Witchcraft Destroys Minds & Reaps Souls" som jag letat efter länge! Det är svårt att lägga vantarna på den om man inte vill slåss mot en drös andra och det blir höga bud, men nu hade jag ju fördelen att rota i backar innan det öppnat för allmän "rotning" så då blev det icke så stort hål i plånboken!

Coven var först med att göra \m/ hornen på ett skivkonvolut och upprörde många då de verkade vara riktiga satansdyrkande rockare. Inuti gatefolden är det bild på en naken kvinna på ett altar och medlemmar i kåpor.

En riktig grym skiva som har fruktansvärt elaka och ondskefulla texter med tanke på att den kom 69/70. Skivan avslutas med en satanisk mässa på latin och engelska, som man faktiskt ryser av...

Så, before there was Mercyful Fate! Before Mayhem and Darkthrone! Before Electric Wizard! There was Coven!

Och lyssna på kvinnans pipa....

Icke-metal... Eller? vs. King Diamond

Jag sitter här i vintermörkret och funderar. Jag grunnade länge på om jag skulle skaffa den där överhypade skivan som alla, eller nästan alla, pratar om. Och till slut så gjorde jag det, eftersom jag ändå skaffat singeln tidigare. Så, i fredagskväll hämtade jag upp Ghost - "Opus Eponymous" som limited edition-vinyl. Och nej, inte svindyr eller från bolaget. Och ja, färgen var en glad överraskning eftersom det från början inte spelade mig någon roll. 400 ex i clear/black splatter, jatack. Lyssnade innan sovdags. Snabb konstanterande precis innan sovdimman: fortfarande lite för poppigt. Brutalt sataniska texter. Inte lika sövande & hypnotiskt som t ex Hawkwind (angående sovmusik). Mjaaa.
Nu har jag lyssnat varje dag, för att riktigt ge skivan en chans. Albumet som tilltalar alla. Eller? Fortfarande tycker jag om de hårda texterna. Och jag sitter faktiskt och sjunger med lite smått. Har jag också blivit smittad? Det är dock fortfarande liiiite för mycket pop, lite för melodiskt. Och det är sannerligen inte bättre än Mercyful Fate. Men det är rätt bra, faktiskt. Lättlyssnat.
Och jag är rätt glad att jag skaffade LP:n och inte köpte den som CD.

Men, ingenting kan mäta sig med min King Diamond. Melodierna. Ondskan. Metallen. Han är alltid, alltid bäst.
Nu har dock käre King haft oturen att bli inlagd på sjukhus och genomgått en trippel bypass.
Han verkar tillfriskna skapligt men man kan alltså glömma en turné eller ny skiva inom den snaraste framtiden. Vilket är helt förståeligt.
Jag vet precis hur avancerad denna operationen är och hoppas från djupet av min dyrkande själ att Kungen Af Skrämmande Musik snart är återställd. Ty han skall skapa fler skivor att dyrka och göra djävulstecknet till. Så är det bara.
King, get well.
Jag slänger på "Conspiracy" och dyrkar.

Gårdagens second hand-fynd blev något väldigt trevligt. En ovanlig liveskiva med The Doors. Fruktansvärt tydligt och imponerade ljud, nästan i topp med "Made In Japan" med Deep Purple... nästan.

Mer skivor och nörderi

Det var på tiden att jag (återigen) skaffade lite plattor jag av någon anledning inte prioriterat.
Autopsy, Pentagram, Bathory, ett gäng Sodom... Sen skulle ju nya plattan införskaffas också! "In War And Pieces" är riktigt grym. Med textrader som: "Nothing counts more than blood, a pal remains so deathless, never turn your back on God, nothing counts more than blood!" fortsätter Sodom att sprida sin thrashiga war metal (vårrr määäätellll).
Vågar jag säga att Sodom totalt manglar sönder dagens Slayer? Ja, det är min åsikt i alla fall. Tyskland vinner. Skall bli enormt skoj att se dem på Hellfest!
Av en bekant köpte jag lite mer Sodom-guld. Här är en gammal liveskiva. Med ocensurerat och småäckligt omslag!
Här syndas det frenetiskt. Stackars svarta katten dock...











Autopsy har ju nyligen återförenats och släppte en hyllad EP och blev även uppmärksammade för hur bra deras liveframträdanden fortfarande är. Hög klass.
Men jag ägnar mig ändå åt första skivan "Severed Survival" och njuter av den amerikanska dödsen.
Brutalismen är total med detta omslag.


Tro det eller ej, men "Hammerheart" är en skiva som jag tills nyligen alltså inte skaffat mig på vinyl. Fy på mig. Men nu är den hemma, dock inte som original (vilket resten är) utan som orange nyutgåva från Black Mark.
Lite skumt, men charmigt. Låter oheligt och fantastiskt bra. Då jag ägnat mig mer åt "Blood Fire Death" och diskografin innan så låter det väldigt annorlunda. Men denna hedningen njuter ändå.
Här ligger inspirationen för hela viking/pagan genren.Om ni missat det (hur fan då?) så dyrkas King Diamond och Mercyful Fate i detta hem.
Och då och då får tyvärr denna samling hållas tillbaka för inköp av 70-tal, black, death, thrash, doom etc, etc - men nyss kom det några tillskott. Bland annat denna:
"In The Depths Of Hell" är vacker i sin enkelhet. Kanske den vackraste bootleg:en någonsin? Mycket möjligt. Denna liveplatta innehåller bara det gamla materialet, vilket ju är det bästa, och ljudet är helt klart godkänt. Jag är kär återigen.

Vidare till Pentagram - "Relentless". Denna oheliga heavy metal utgåva. Doomdoftande. Mums för öronen. Lyssna på den!SÅ slutligen har det hänt. Mina kära hörlurar gick och dog. I alla fall den ena av lurarna. Och glappkontakt blev det. Efter 10-15 år säger jag farväl till mina gamla - och köper ett par precis likadana fast i snoffsig och rätt så töntig 25årsjublieumutgåva - Koss Porta Pro. Ja jag vet att det blir lite gratis reklam nu men jag älskar dem. De duger till allt. Fast till vinylen brukar jag ha ett par rejäla DJ-kåpor. Men Koss skulle funka fint till den med egentligen.
Mina gamla till vänster, nya (lite fjolligare) till höger:
Nu när vi ändå ägnar oss åt ljud måste jag hylla second hand igen och igen!
Jag har ett tag funderat på att kanske smälla upp en till anläggning här hemma då vi ju har ett rätt stort boende. Min gamla skivspelare duger ju ändå till en hel del.
Dock har jag ej haft någon vettig förstärkare att koppla in i. Men nu fyndade jag igen och för 300:- fick jag en gammal men charmig (och japansk) förstärkare och en jättebra CD-spelare (med bruksanvisning och fjärr) att koppla ihop. Prisa metalgudarna för bra priser och att sakerna överhuvudtaget fungerade. [När jag satte på förstärkaren för första gången lät det som den skulle flyga en sväng i rymden... På ett bra sätt.]
Slängde på min gamla 70-tals spelare och snodde sambons överblivna högtalare och det blev ett välljudande torn som invigdes med "Black Masses" med Electric Wizard. Den skivan lyssnar jag i övrigt på flera ggr om dagen och är närmast hypnotisk. Dock inte ett så snyggt torn, men vem orkar vara sååå ytlig denna gången. ;)

Lycka är musik.

Fynd på skivmässan och Ozric växer

Jag utlovade att jag skulle lägga upp vad jag inhandlade på mässan.
Jag har inte hunnit det riktigt då det var en del att göra här hemma plus att jag har varit och svinat runt i Ullared och köpt allt ifrån julklappar och alldeles för sköna kläder till skumt nagellack (dock inga skivor, då det mest fanns dansband och pop). Bästa fyndet där var tv-spelssockar. Det kan man inte avstå från.
Det blev 60% metal och 40% flumm (progressive/knaaarkmusik). Och jag knarkar endast musik, för er som undrar. Och té. Och ost. Och bananer. Och sköljmedel...Ehhh. Vart var vi nu? Ja, skivor ja.
Det blev en fin blandning av originalpress med Morbid Angel - "Blessed Are The Sick" som var i drömskick och låter fruktansvärt bra, skum doom metal med The Wounded Kings - "The Shadow Over Atlantis" från skivbolaget I Hate, bildskiva med Sodom - "In The Sign Of Evil" (som jag skrev om tidigare samt det allra viktigaste: En Mercyful Fate - "The Beginning" som är signerad av King Diamond själv! Den var lite dyr, men man måste ju följa sin besatthet ibland.
Och den är så fruktansvärt fin med kungens autograf på. <3 style="font-style: italic;">Cottonwoodhill", den första skivan av Brainticket, är bland det konstigaste jag har hört. Snacka om dålig syratripp. Men det är ändå intressant. LP:n blev indragen och förbjuden i många länder när den släpptes 1971.
Texten inuti: "After listening to this record your friends won't know you anymore." och: "Warning: Only listen once a day to this record. Your brain might be destroyed!" Jag tror er faktiskt, jag sade direkt till sambon att man kan nog ärligt få en psykos om man lyssnar på den på repeat. Faaarlig musik. Det måste man ha.

Så har jag passat på att utöka min Ozric Tentacles-samling. Oj då. Jag har blivit smått besatt sen vi såg dem live och fick tag i en snubbe som hade nästan allt på vinyl. Så nu är det jag saknade - MITT. Bara nån singel kvar samt en stor del av det som släppts på CD så är man i mål.
Följa sin besatthet var det ja...


Måste i övrigt rekommendera två sidor för er som också kanske samlar skivor eller bara tycker om musik men vill engagera er lite mer. Discogs är ett ställe där man kan ta reda på information om band/artister, kolla i diskografi och leta upp så gott som alla släpp och pressningar av en skiva. Det är också ett 'marketplace' där man kan köpa skivor (CD, MC och LP) av folk och företag från hela världen. Har själv gjort det och är nöjd. Man slipper helt enkelt budandet som på Ebay och liknande. Kolla in den sidan!
På Popsike kan du kolla hur dyr eller billig (men oftast dyr) en skiva är ungefär, baserat på försäljningar på Ebay. Värt att kolla upp innan man budar på svindyra skivor eller blir lurad.
Med dessa två sidor, som jag missbrukar jämt, klarar man sig långt om man vill ge sig in i skivvärlden.

Vinyl 3

Death - "Spiritual Healing" på bloodsplattered vinyl. Mycket mysigt. Detta är en av de bästa skivorna som Death gav ut, jag älskade den för 10 år sen och älskar den ännu mer nu när den är blodfläckad. ;) Lyssna, grunna över texterna och ägna en tanke till Chuck som inte finns med oss längre.


Celtic Frost - "To Mega Therion" som är ett album som man kan lyssna på hur många gånger som helst utan att tröttna. Detta är ren undergång, diaboliskt mässande, konstiga tongångar, mänskliga offer till den jävligaste av alla etc, etc. Det blev bildskiva för jag är så förtjust i Giger.


Mercyful Fate - "Nuns Have No Fun", första EP:n med dessa gudar. Man måste antingen älska eller hata dem, i mitt fall älskar jag King Diamond och hans originella stämma. Har i alla fall letat efter den här länge och äntligen fick jag den, och visst blev jag ganska mycket fattigare - men det var det värt! En klassiker. Och vilken konst att titta på... ;)
Och så King Diamond - "Them" som är en av de bästa skivorna den danske kungen har gjort. Tänk att King, en grandma och ett téparty kan bli till något så vrickat och bra.


Burzum - "Det Som En Gång Var" & "Hvis Lyset Tar Oss". Inte hunnit lyssna på så mycket ännu (många inköp just nu) men skall ge dem tid snart. Såklart har jag skiten på cd men vinyl är mycket goare. Nu gäller det att rycka tag i "Filosofem" någonstans så har jag de två bästa, dvs "HLTO" och den sistnämnda, underbara underbara skivor med mycket speciell stämning.


Lite Immortal har jag fått tag i, men ännu inte tillräckligt. Mest är jag ute efter "At the Heart of Winter" på vinyl men har inte fått vantarna på ett exemplar ännu. Detta är i alla fall de första två skivorna och speciellt "Pure Holocaust" låter gött i detta format.