Göteborg - giv mig era skivor!

För ett tag sedan åkte jag, sambon och Siv och hennes karl Christian till Göteborg för att kliva runt och roffa åt sig lite skivor, äta gott och umgås. Jag och herr Älvestam var väl mest på hugget när det gällde skivor men de andra fyndade friskt också. Hälsosamt. ;)

Nedan är min hög, som växte lite av Christians rekommendationer. Tja, hans växte kanske med någon skiva med då jag tipsade. Lätt att hetsa varandra om bra skit, inte sant?

Det var en himla trevlig fynddag!

Mycket CD denna gång, bland annat några Anekdoten som jag tidigare inte hängett mig åt. Annars mest dubletter på sånt jag har på vinyl, bland annat de fina Hawkwind utgåvorna som är lite sällsynta på CD. Och äntligen fick jag tummen ur att investera i CD & DVD-utgåvan av Opeth på Royal Albert Hall, då jag inte vill spela sönder vinylboxen. :)

Vad var bäst av fynden? Omöjligt att säga, men Pink Floydskivan passade perfekt dagen efter när man var trött efter allt gående.

Christian har tipsat om Änglagård och deras två alster, så direkt när återsläppen kom så beställdes dem. En singel med skräckfilmsdyrkande Anima Morte följde med också.

Metallsvenskan - Sodom!

Det blev ett högst spontant besök på Metallsvenskan i Örebro i helgen, då en vän gjort mig uppmärksam på att gudarna Sodom skulle spela där!

Likt många andra tänkte jag mest: "Fotboll... Äsch!" när jag hörde talas om Metallsvenskan, och gjorde inte mer efterforskningar vad som händer runt om. Synd, det var ju nära att jag missade Sodom... Och Torture Division!

Iaf, snabbt som Satan på speed fixade jag biljett och snålskjuts. Jag behövde verkligen gå på konsert, då jag har svårt att vänta tills Sweden Rock med allt vad det innebär (Judas Priest, Ozzy, Morbid Angel etc).

Jag hann se mycket lite av Graveyard, men det lät bra... Dock måste jag säga att de gjorde sig bättre på Nefertiti i Gbg, då det var en rejäl stämning då.

Bullet tittade jag en sväng på också, inte riktigt min kopp té rent musikaliskt men de underhöll publiken väl. Minus dock till de som gjorde soundcheck till Bullet som började när Graveyard fortfarande spelade, ingen respekt där inte... Kanske kunde väntat 5 minuter?

I lilla tältet gjorde muntra Torture Division sig redo för att mangla ner stället rätt ner i en köttkvarn. Och det gjorde de! Med en blandning av humor, ironi och death metal vann de över mig. Lite lite publik och kanske lite för tidigt på kvällen, men de gjorde en riktigt bra spelning.

Det var riktigt skönt med lite rens som skapade ordning i hjärnan. Bäst var dock slutet, då en bödelliknande karl kom ut på scenen och hällde blod över Kenth och Jörgen. Då inföll sig stämningen och gore-känslan på riktigt och man bara trivdes.

Torture Division har ju alltid varit schyssta att ge ut deras demos gratis, men efter spelningen kände jag mig tvungen att köpa en skiva och en tröja och stödja deras blodiga framfart i metalträsket.

Efter lite rotande i TPLs backar var det dags för Sodom att börja lira. Och det gjorde de väldigt plötsligt och utan större väsen, japp, helt plötsligt stod de där och spelade!

Tyvärr ingen backdrop eller större scenshow men jag tyckte det bara kändes mysigt gammaldags och trivdes som fasen ändå. De inledde dock lite svagt men sedan kom de igång rejält och det blev en rätt bra blandning av låtar. Bäst var "Agent Orange", "Remember The Fallen" och "I Am War" tror jag. Tom Angelripper kände som thrashens motsvarighet till Lemmy, sval och cool men ändå engagerad och schysst mot publiken.

Det enda trista var att Sodom inte tagit med sin merch - varför inte? Men man kan väl inte få allt. ;)

Söndagen spenderades med att ytterligare göra främsta lyssningsstationen ännu bättre, ansluta grymma second hand-fyndet (CD-spelare värd nån tusing för 200:-) och justera mina monsterhögtalare som stått och dammat i förrådet i 2 år. Lycklig somnade jag efter middagen, som den tant jag tydligen är, lyssnandes på Torture Division i perfekt ljud. Snnnnark.

Mer skivor och nörderi

Det var på tiden att jag (återigen) skaffade lite plattor jag av någon anledning inte prioriterat.
Autopsy, Pentagram, Bathory, ett gäng Sodom... Sen skulle ju nya plattan införskaffas också! "In War And Pieces" är riktigt grym. Med textrader som: "Nothing counts more than blood, a pal remains so deathless, never turn your back on God, nothing counts more than blood!" fortsätter Sodom att sprida sin thrashiga war metal (vårrr määäätellll).
Vågar jag säga att Sodom totalt manglar sönder dagens Slayer? Ja, det är min åsikt i alla fall. Tyskland vinner. Skall bli enormt skoj att se dem på Hellfest!
Av en bekant köpte jag lite mer Sodom-guld. Här är en gammal liveskiva. Med ocensurerat och småäckligt omslag!
Här syndas det frenetiskt. Stackars svarta katten dock...











Autopsy har ju nyligen återförenats och släppte en hyllad EP och blev även uppmärksammade för hur bra deras liveframträdanden fortfarande är. Hög klass.
Men jag ägnar mig ändå åt första skivan "Severed Survival" och njuter av den amerikanska dödsen.
Brutalismen är total med detta omslag.


Tro det eller ej, men "Hammerheart" är en skiva som jag tills nyligen alltså inte skaffat mig på vinyl. Fy på mig. Men nu är den hemma, dock inte som original (vilket resten är) utan som orange nyutgåva från Black Mark.
Lite skumt, men charmigt. Låter oheligt och fantastiskt bra. Då jag ägnat mig mer åt "Blood Fire Death" och diskografin innan så låter det väldigt annorlunda. Men denna hedningen njuter ändå.
Här ligger inspirationen för hela viking/pagan genren.Om ni missat det (hur fan då?) så dyrkas King Diamond och Mercyful Fate i detta hem.
Och då och då får tyvärr denna samling hållas tillbaka för inköp av 70-tal, black, death, thrash, doom etc, etc - men nyss kom det några tillskott. Bland annat denna:
"In The Depths Of Hell" är vacker i sin enkelhet. Kanske den vackraste bootleg:en någonsin? Mycket möjligt. Denna liveplatta innehåller bara det gamla materialet, vilket ju är det bästa, och ljudet är helt klart godkänt. Jag är kär återigen.

Vidare till Pentagram - "Relentless". Denna oheliga heavy metal utgåva. Doomdoftande. Mums för öronen. Lyssna på den!SÅ slutligen har det hänt. Mina kära hörlurar gick och dog. I alla fall den ena av lurarna. Och glappkontakt blev det. Efter 10-15 år säger jag farväl till mina gamla - och köper ett par precis likadana fast i snoffsig och rätt så töntig 25årsjublieumutgåva - Koss Porta Pro. Ja jag vet att det blir lite gratis reklam nu men jag älskar dem. De duger till allt. Fast till vinylen brukar jag ha ett par rejäla DJ-kåpor. Men Koss skulle funka fint till den med egentligen.
Mina gamla till vänster, nya (lite fjolligare) till höger:
Nu när vi ändå ägnar oss åt ljud måste jag hylla second hand igen och igen!
Jag har ett tag funderat på att kanske smälla upp en till anläggning här hemma då vi ju har ett rätt stort boende. Min gamla skivspelare duger ju ändå till en hel del.
Dock har jag ej haft någon vettig förstärkare att koppla in i. Men nu fyndade jag igen och för 300:- fick jag en gammal men charmig (och japansk) förstärkare och en jättebra CD-spelare (med bruksanvisning och fjärr) att koppla ihop. Prisa metalgudarna för bra priser och att sakerna överhuvudtaget fungerade. [När jag satte på förstärkaren för första gången lät det som den skulle flyga en sväng i rymden... På ett bra sätt.]
Slängde på min gamla 70-tals spelare och snodde sambons överblivna högtalare och det blev ett välljudande torn som invigdes med "Black Masses" med Electric Wizard. Den skivan lyssnar jag i övrigt på flera ggr om dagen och är närmast hypnotisk. Dock inte ett så snyggt torn, men vem orkar vara sååå ytlig denna gången. ;)

Lycka är musik.

Fynd på skivmässan och Ozric växer

Jag utlovade att jag skulle lägga upp vad jag inhandlade på mässan.
Jag har inte hunnit det riktigt då det var en del att göra här hemma plus att jag har varit och svinat runt i Ullared och köpt allt ifrån julklappar och alldeles för sköna kläder till skumt nagellack (dock inga skivor, då det mest fanns dansband och pop). Bästa fyndet där var tv-spelssockar. Det kan man inte avstå från.
Det blev 60% metal och 40% flumm (progressive/knaaarkmusik). Och jag knarkar endast musik, för er som undrar. Och té. Och ost. Och bananer. Och sköljmedel...Ehhh. Vart var vi nu? Ja, skivor ja.
Det blev en fin blandning av originalpress med Morbid Angel - "Blessed Are The Sick" som var i drömskick och låter fruktansvärt bra, skum doom metal med The Wounded Kings - "The Shadow Over Atlantis" från skivbolaget I Hate, bildskiva med Sodom - "In The Sign Of Evil" (som jag skrev om tidigare samt det allra viktigaste: En Mercyful Fate - "The Beginning" som är signerad av King Diamond själv! Den var lite dyr, men man måste ju följa sin besatthet ibland.
Och den är så fruktansvärt fin med kungens autograf på. <3 style="font-style: italic;">Cottonwoodhill", den första skivan av Brainticket, är bland det konstigaste jag har hört. Snacka om dålig syratripp. Men det är ändå intressant. LP:n blev indragen och förbjuden i många länder när den släpptes 1971.
Texten inuti: "After listening to this record your friends won't know you anymore." och: "Warning: Only listen once a day to this record. Your brain might be destroyed!" Jag tror er faktiskt, jag sade direkt till sambon att man kan nog ärligt få en psykos om man lyssnar på den på repeat. Faaarlig musik. Det måste man ha.

Så har jag passat på att utöka min Ozric Tentacles-samling. Oj då. Jag har blivit smått besatt sen vi såg dem live och fick tag i en snubbe som hade nästan allt på vinyl. Så nu är det jag saknade - MITT. Bara nån singel kvar samt en stor del av det som släppts på CD så är man i mål.
Följa sin besatthet var det ja...


Måste i övrigt rekommendera två sidor för er som också kanske samlar skivor eller bara tycker om musik men vill engagera er lite mer. Discogs är ett ställe där man kan ta reda på information om band/artister, kolla i diskografi och leta upp så gott som alla släpp och pressningar av en skiva. Det är också ett 'marketplace' där man kan köpa skivor (CD, MC och LP) av folk och företag från hela världen. Har själv gjort det och är nöjd. Man slipper helt enkelt budandet som på Ebay och liknande. Kolla in den sidan!
På Popsike kan du kolla hur dyr eller billig (men oftast dyr) en skiva är ungefär, baserat på försäljningar på Ebay. Värt att kolla upp innan man budar på svindyra skivor eller blir lurad.
Med dessa två sidor, som jag missbrukar jämt, klarar man sig långt om man vill ge sig in i skivvärlden.

Thräsh määääteeelll

Igår var det skivmässa i Huskvarna och jag var där och rev i backarna. Nog fyllde jag min kasse.
Mer om vad som handlades där i ett senare inlägg...
Men nu skall det handla om thrash metal!
Häromkvällen plockade jag fram några skivor jag inte lyssnat på på evigheter.
Bland dem fanns Dark Angel - "Darkness Descends" som ju är en riktigt bra platta. Väl lyssnande så slogs jag av den ofta återkommande tanken: "Varför lyssnar jag inte oftare på det här?" men har man över 1000 skivor (CD/vinyl) så är det ganska många skivor man känner så inför.
"Darkness Descends" kom 1986 och är Dark Angels andra album, den första som innehar trumguden Gene Hoglan (också i Death, Slayer, Testament), och är jävligt snabbt och argt. Dark Angel låter ganska likt ett samtidiga (läs: tidigt) Metallica fast stundtals med lite mindre melodi och mer aggression. Och liksom Metallica är Dark Angel amerikaner såklart. Detta är 80-tals ondska och riktigt thrash och något jag verkligen rekommenderar.

När man talar om thrash metal finns det många band som är värda och nämna och jag tänker gå igenom en del av dem här. Metallica, Pantera, Machine Head och Slayer känner ju alla till och därför uteblir dem i detta inlägg, trots deras stora talang och betydelse.
En av mina relativt nya favoriter är tyska Sodom. Och nu har jag fått Sodom-sjukan på riktigt och måste inhandla massa släpp.
Igår handlades "In The Sign Of Evil" EP:n och det är ett köp jag aldrig kommer att ångra. Dock lutar Sodom här (1984) mer åt en slags tidigt black metal mer än thrash. Det är fruktansvärt rått och kallt, brutalt och inspirerande. Tidiga Sodom har influerat alla i 90-talets black metal-scen.
Några släpp senare börjar Sodom mangla riktigt tysk thrash metal och som jag skrivit förut är "Agent Orange" min givna favorit.
För mig är representerar Sodom det bästa av den tyska thrash.
Dock skall man absolut inte glömma Kreator och Destruction också. Kreator har jag sett live 2 gånger nu och de har absolut inte blivit slöa!
"Pleasure To Kill" är en klassiker och det är denna skivan jag lyssnat på allra mest.
Destruction är bandet jag hört minst utav men inser att jag måste skaffa mer erfarenhet utav.

Lite svensk thrash som blivit inspirerad utav tysk sådan fick jag i julklapp för många år sedan, av min kära far, som var väldigt stöttande av mitt metal-intresse. Under granen låg Hypnosia - "Extreme Hatred" som spelades för fulla muggar resten av julen och vid nyåret. Den kom 2000 och då var det få band som lirade thrash metal, så Hypnosia sågs som ganska underground och originella fast de i princip tog all inspiration från det som redan skapats. Denna arga och skitiga platta valde alltså pappa ut i den lokala skivhandeln och det tyckte vi båda var ett bra val.

Så är ni sugna på bra thrash, titta närmare på de band jag nämnt så kommer ni hitta ännu fler sedan. Är ni panka, kolla på youtube. Och är ni inte det, köp för bövelen en massa skivor och mangla i vintermörkret!

Electric Wizard & Sodom och allmänt strunt

I början av nästa månad släpper Electric Wizard sin nya platta "Black Masses" på CD och 2LP.
Den går icke ännu att beställa från Rise Above men går att förhandsboka på t ex Ginza och andra ställen. Det återstår att se om det dyker upp fler vinylutgåvor, kanske en die hard? Man kan bara hoppas.
För övrigt har Rise Above lyckats bra med att få världen att bli tokig i EW nu med återsläppen av några av de gamla skivorna. Snart kommer "Come My Fanatics" på återpress också, men den har man ju redan. :)

För övrigt så har gamla tyska thrashlegenderna Sodom släppt en ny låt till kommande skivan med samma namn som låten "War In Pieces". Fortfarande massa krig och misär.
Och visst låter det rätt bra? Kanske borde lägga denna till lååånga inköpslistan.
Och återigen, har ni inte kollat upp mästerverket "Agent Orange" tycker jag synd om er och beordrar er att genast köpa skivan i valfritt format!

Och de som tycker om musik och olika format rekommenderar jag verkligen att ta sig till skivmässan i Huskvarna den 13:e november. 25-års jubileum och massa skivdiskar.
Jag skall garanterat dit. Och förhoppningsvis har jag med mig en hög skivor hem. Lycka.

Förövrigt fick jag en liten hög av mina metaltröjor sålda och genast råkade jag beställa Suspiria soundtracket för de pengarna. Bra gjort av mig!
Några skivor på väg alltså, de flesta är helt skumma och öppnar psykedeliska landskap.
I helgen shoppades det billig klassisk musik på vinyl på lokala second hand-butiken. För 30 spänn fick jag Ödesymfonin och massa annat bra. Katterna tyckte det var supermys och glädjer sig åt att matte & matte ej bara manglar metal.
Man hann även med ett besök på nyöppnade Memphis, alltså gamla vanliga butiken fast med ny ägare. Äntligen köpte jag UFO - "Flying" som stått och väntat på mig där i flera år. Denna släpptes när UFO fortfarande var bra och spelade space rock. Jaaa.
Tror du inte nya gubben hade gömt en King Crimson bakom kassan också? Miiine.

I övrigt är jag fortfarande ganska enbent då jag envist belastade och gick på foten för mycket så den blåste upp sig lite till. Hoppsan. Och sen är jag nygaddad och fin, tappar just nu skinn likt en orm vilket ju passar väldigt bra in på temat. Dock visar jag sällan bilder på mina gaddningar men kanske kan det dyka upp nån nästa månad, då är nämligen hela sleeven klar.

Skivor & nörderier...

Det är svårt att veta i vilken ände man skall börja när man tagit en sådan stor paus från bloggandet men jag väljer spontant att gripa tag i det första ämnet som ploppar upp i mitt virvlande huvud - skivor!
Och då vill jag poängtera att vinylskivor skall det handla mest om. Men ni som inte är inne på den typen av nörderi kan låtsas att det handlar om CD-formatet eftersom nästan alla LP ju finns i detta digitala format. Ni som håller till mp3 vill jag rikta en fundering till - varför? Billigt? Gratis?
Men hur skoj är det? Hur nostalgiskt är det att spela mp3 90% av fallen eller mer? Nej Nej.
Men jag skall låta er vara och inte skälla för mycket... Ett tag i alla fall.
Oavsett format är det ju intresset och entusiasm för musik som binder oss samman.
Men jag... jag håller mig i min hörna tillsammans med mina vinyler som glänser och doftar så fint ändå! Hmmm.. Vart var jag nu? Jooo, skivor ja.
Under denna paus kan ni som är bekant med mig då förstå att jag inte haft uppehåll i mitt samlande utan tvärtom, jag har nördat mig riktigt rejält!
Utöver ett jäklans köpande och hamstrande av vinyl och ett fåtal CD så har jag äntligen fått ordning på ett rejält register över mina skivor, dock endast vinyl just nu (orka lägga in hundratals CD också, neeej!).
Min poäng är att jag under denna tid hört så fasansfullt mycket bra album eller återgått till sådant jag upptäckte när jag var yngre. Jag kommer nu att sammanfatta lite kortfattat en drös rekommendationer av både gamla och nya skivor. Enklast är väl att gå utefter genre.
Nu startar plöjningen!

Thrash
Här vill uteslutande ägna all uppmärksamhet på ett fantastiskt och brutalt album: "Agent Orange"! Ni insatta vet att detta krigsalbum släpptes av tyska Sodom i slutet av 80-talet.
Det kom dock ganska nyligen på återsläpp både på digipak-CD (med bonus) och picture-LP för er som missat det. På detta briljanta album har Tom Angelripper inspirerats av Vietnamkriget och det är uteslutande hemskheter som texterna avhandlar. Den tyska thrashen kan nog inte bli så mycket bättre än så här!


Black
Även om Darkthrones nya alster "Circle the Wagons" inte är någon renodlad black metal platta vill jag ändå rekommendera den. Jag tillhör en av dem som hade svårt för det nya soundet som Darkthrone mer och mer började luta sig mot och som man nu ganska säkert kan konstatera är det nya Darkthrone. Efterhand kunde jag ta till mig det mer eftersom de på ett sätt inte har ett "nytt" sound, de lutar sig mer på ganska akter och tillför en doft av thrash, speed och punk såväl som gammal heavy metal. Ljudbilden är fortfarande enkel och primitiv och Darkthrone kommer förhoppningsvis aldrig låta överproducerade.
"Circle the Wagons" är det fjortonde albumet från dessa norska musikbesatta herrar och jag blev glatt överraskad när jag förhandsbokade LP:n från deras bolag Peaceville och fick med en nedladdning i mp3-format. Som jag tidigare skrev är jag inte så överförtjust i detta format men det kan vara svårt att bära med sig receiver samt skivspelare runt på stan eller på gymmet (!!!) så jag laddade tacksamt ner skivan som en digital kopia. Detta borde alla skivbolag erbjuda oss kunder som köper wax!
En annan akt jag äntligen börjat hänge mig mer för är franska Deathspell Omega som jag verkligen vill rekommendera er att titta och lyssna närmare på. Jag köpte som sagt äntligen "Si Monumentum Requires, Circumspice" och "Fas - Ite, Maledictii, In Ignem Aeternum" på första press och vilka skivor de är! Vilken visuell upplevelse (gatefold med posters + booklet), som passar utmärkt till musiken. Jag blev extra förtjust i den förstnämnda av dessa två och gottar mig åt de genomtänkta texterna, den absoluta satanismen tillsammans med de rysk-ortodoxa körerna. Deathspell Omega är fruktansvärt hemliga av sig och man vet väldigt lite om medlemmarna men detta förstärker bara känslan utav kylig och extrem black metal.
Summoning är ett väldigt speciellt band från Österrike som hänger sig åt Tolkiendyrkande och jag tycker om detta väldigt mycket. En riktigt bra utgåva är boxen "Sounds of Middle-Earth" från Temple Of Darkness Records som utöver en bra booklet innehåller 5 picture-LPs, inklusive min favorit "Dol Guldur".

Death
Här tänker jag smyga in lite grind också med min första rekommendation - Carcass.
Man kan helt enkelt inte missa Carcass skivor! Speciellt inte de ocensurerade versionerna på vinyl (som jag lyckades köpa till mig av en snubbe som hade förvarat dem i sitt garage i typ 15 år = sjuk slöseri!). Detta är gore på hög nivå och man riktigt njuter av alla texter med såklart extremt mycket splatter som innehåll. Kroppsdelar flygandes hit och dit! Ett skräck-fan som jag myser ju rejält med album som "Reek of Putrefaction", "Symphonies of Sickness" och "Necrotism - Descanting the Insalubrious". Även om senare "Heartwork" inte är lika brutalt utan mer melodiskt är det också en mycket bra skiva men de första rekommenderas varmast.
Brittiska Bolt Thrower måste man bara älska! De dyrkar Warhammer och har snott deras logga och mycket av designen till skivomslagen. De skapar musik med krig som enda inspirationskälla. De spelar seg men tung death metal. De ligger på Earache. Och de är sköna. Första skiva "In Battle There's No Law" lutar mer år grind men de efterkommande är döds all the way och jag har nu snöat in merparten av deras skivor och kan inte sluta samla eller lyssna. Bilden till höger är på deras platta "Warmaster".
Vill också slå ett slag för svenska vikingasönerna Unleashed! Gubbarna har hållit på länge med musik nu och trots att de blivit mer melodiska och lite lugnare så är de fortfarande rejält duktiga och rutinerade. Jag manglar deras samling "Viking Raids" och är besatt av låten "Cannibalistic Epidemic Continues" från förra skivan "As Yggdrasil Trembles".
Ett annat svenskt gäng är Tribulation. Dessa pojkar är tvärtom ganska nystartade men det hörs inte på superba "The Horror" som vältrar sig i skräck. Detta låter gammalt och gör mig nostalgisk och skaffa denna skiva om ni inte gjort det redan!

Doom/Stoner
Shrinebuilder. Jag läste om dem i tidningar som Close-Up och Terrorizer när deras första (och hittills enda) skiva skulle släppas. Superbandet. Med jättehype. Medlemmar består av Wino (Saint Vitus, The Obsessed), Scott Kelly (Neurosis), Al Cisneros (OM, Sleep) och Dale Crover (Melvins). Jag blev lite anti till detta släpp då jag läste så mycket om förväntningarna så jag valde att inte kolla upp bandet närmare. När recensioner sen kom verkade många ha blivit besvikna på albumet då de haft alldeles för höga förväntningar på dessa rutinerade musiker.
Men nu den senaste tiden har jag blivit mer nyfiken på detta projekt och beslöt mig för att införskaffa "Shrinebuilder", något som jag absolut inte ångrar. Då jag började lyssna hade jag väldigt få och små förväntningar och det var nog det som gör detta till en riktigt bra skiva för mig. Denna blandning av stoner och doom är hypnotisk och jag trivs med blandningen av Winos sjungande stämma, Scott Kellys vrålande hals och Als mässande.
Som jag skrev ovan har Al Cisneros tidigare varit med i Sleep (eller är de återförenade på riktigt?) från Californien som som varit ett band som lagt många av grundstenarna (haha) till amerikansk stoner metal. Som många andra är jag förtjust i "Holy Mountain" och även "Dopesmoker". Speciellt "Holy..." låter mycket Black Sabbath och bara det leder ju till att det oftast blir bra musik.
Nu till en viktig rekommendation: Griftegård! De släppte det fantastiska debutalbumet "Solemn, Sacred, Severe" förra året och som ni nog förstår älskar jag denna skivan. Hur kan Thomas Eriksson sjunga så vackert men smärtsamt? Och de har verkligen lyckas med det visuella och texterna, som ironiserar sig över religion (ja, kristendomen) samtidigt som det finns en enorm mängd smärta och besvikelse över att det inte verkar finnas någon tröst däruppe bland molnen.
Jag har lite kontakt med en av medlemmarna och vet att de just nu håller på med nytt material så jag väntar tålmodigt på en ny fullängdare framöver.

Jag återkommer för mer rekommendationer då jag även tänkte smyga in lite progressive rock-skivor som man måste ha. I framtiden kommer jag även lägga en recension av konserten med Marduk i Göteborg häromveckan.
På återseende!