Burzum - "From the Depths Of Darkness"

Jag sitter just nu och lyssnar på den försenade Burzumskivan, för första gången. Jag snackar alltså om nyinspelningarna på "From the Depths Of Darkness". Äntligen fick jag min vita vinyl hemskickad och nu är det hög tid att lyssna rejält med en kopp té i hand.

Min omedelbara reaktion är att det låter fruktansvärt bra. Jag har sett fram emot detta. Som jag skrivit förut så tycker jag denna idéen var spännande, inte alls onödig som vissa finner den.
Tidiga Burzum har sin charm, och det var nästan det första jag hörde i black metalgenren tillsammans med Mayhem och Darkthrone. Jag specialbeställde plattorna i den lokala skivhandeln (som gick i graven, tyvärr) och väntade några veckor tills de dykt upp. Och vilka monster det var! Primitiv norsk metal. De förändrade mig.
Och nu är Varg igång med en jävla fart igen, efter briljanta "Belus" och lite mindre märkvärdiga men godkända "Fallen" möter han sig själv. Gamle mannen möter den rebelliska tonåringen. Ingen mer kråksång, de desperata skriken har lämnat plats för en lugnare röst som låter kall, säker och äldre. Men inte mindre farlig. För allt står ju inte riktigt rätt till...
Pytten är också med i spelet fortfarande, och då såklart även Grieghallen, skivan tillägnas till och med producenten som hängt med så länge. Undrar vad Pytten tänkte om detta projektet? Hm.
Jag är egentligen inte så mycket för just nyinspelningar av gammalt material och äger endast några enstaka sådana skivor. Själen och känslan förloras ofta på vägen och det bandet tycker låter fan så mycket bättre tycker jag bara låter mer polerat... Och visst, här är det kanske lite mer kontrollerat kaos men jag accepterar det. Känslan finns där. Musiken skräms fortfarande, om man lyssnat på Burzum länge och letar sig tillbaka till rötterna men samtidigt hör nuet så hör man "det". Det obehagliga. Desperationen. Dåtid möter nutid.

Jag har medvetet inte lyssnat på de gamla skivorna på lääänge nu för att vara öppen, ta in musiken och se vad den kan ge mig.
Men snart måste jag varva detta med mina gamla skivor, jämföra rejält och vara selektiv.

Och tack igen för ett passande omslag. Skulle vilja hoppas på att Burzum snart nöjer sig med en logga eller slags koncept och inte hoppar så för varje skivomslag... Men det kan jag nog glömma, det är ju ändå Varg vi talar om. ;)

Wolves In The Throne Room live i Göteborg

Jajamen, i lördags kom Wolves In The Throne Room till Göteborg, närmare bestämt Truckstop Alaska! Något jag sett fram emot länge, och som jag befarade att jag skulle missa på grund av en rejäl förkylning som gjorde mig rätt oengagerad i allt under veckan. Men envisheten vann och jag släpade med min sambo för en rejäl dos magisk black metal.

Förband var intressanta och udda Wolvserpent som bestod av ett par - en trummande och violinspelande kvinna och karln som skötte gitarr och sång. Innan spelningen brände de salvia och tände ljus och då började jag trivas rejält. Sen drog de igång deras ovanliga och långsamma och upprepande suggestiva doom, utan bas (precis som Dark Castle), och spelade några riktigt långa låtar tills de plötsligt bestämde sig för att det fick vara nog och slutade. Och det var precis lagom långt gig tycker jag, då det kan vara svårt att behålla fokuseringen på scenen under längre tid med bara två personer som stimulerar ens öron och ögon. Vackert var det dock när Brittany reste sig från trummorna och spelade violin till spännande ljudeffekter. För övrigt var det riktigt imponerande hur hon hanterade trummorna, så hängivet och tungt att mina tankar flöt iväg till spelningen med Earth jag såg på Nefertiti och mindes Adrienne Davies intensiva spelande, Brittanys metod påminde om detta fast det var mycket, mycket tyngre.

Musiken från DJ-båset under kvällen valdes tydligen av bröderna Weaver och det tillfredsställde i alla fall mina öron då det var mycket black metal och lite folkig musik, hörde bland annat Wardruna som är en favorit här hemma när det kommer till lugnare meditativ udda musik. I övrigt var det mycket folk på Truckstop, och lite mer äldre publik än under Blood Ceremony - vilket gladde mig så jag inte känner mig som Gandalf den grå. ;)

Och det är klart, en lördag drar ju mer folk än en tisdag och vargarna drog verkligen full lokal.

Glad i hågen och med en Newcastle i näven, drog jag mot merchbåset som var fullt till bredden av tröjor och skivor och jag siktade glatt in mig på "Diadems of 12 Stars" på trippel-LP och nya "Celestial Lineage" på dubbelvinyl, då jag saknade dem båda. Senare blev det också en turnétröja eftersom jag varit så duktig att inte handlat några fler skivor under Göteborgsvistelsen. ;)

Så var det dags för Wolves In The Throne Room. Två ljuslyktor på scenen och fem stycken snygga, enkla och effektiva bakgrunder (som en uppdelad backdrop ungefär) föreställande skog med olika djur. När det dunkla blåa ljuset tändes mot dem fäste jag min blick på vargen och ugglan och blev som hypnotiserad när musiken kom igång. WITTR var verkligen duktiga på att hitta det hänförande i enkelheten - gula lampor mot trumsetet, det fladdrande stearinljuset i lyktorna, de små blåa lamporna de tände på gitarrerna som fick gitarrhalsarna att lysa upp lite mystiskt. Och mängder med rök. De rätt småväxta bröderna imponerade stort, Aaron trummade som en arg gud och Nathan attackerade mikrofonen vid det frustrerande skrikandet. Jag tyckte de lyckades bra med att förmedla sin musik, även fast jag stod och blundade nästan halva konserten, eller kanske just därför. Jag blundade inte för att de var tråkiga att se utan för att de är suggestiva, om man vill kan man hamna i en slags trans och vandra in i en mörk skog tillsammans med musikerna, hitta det instinktiva och primitiva inom sig själv och för en stund förkasta allt modernt och verkligen känna sig som den hedning man innerst inne är.

Så etiketten "ekologisk black metal" är inte för inte.

Spelningen höll på i lite mer än en timme, kanske närmare en och en halv, och den väckte något i mig som ibland går i dvala - intresset för nutida black metal. Eftersom jag lyssnat på denna genre i ungefär 15 år nu så tappar jag ofta intresset för det som händer nu, fastnar för väldigt få nya skivor men Wolves In The Throne Room väckte det och jag är grymt glad att jag äntligen såg dem live då man kanske inte får någon ny chans.

För det nya och förmodligen sista albumet är ett mästerverk.

Jag tyckte om "Stained Glass Revelations" med Negative Plane, som ju också är amerikanska, och nu har jag hittat något som känns ännu mer. Kallt, rått, vackert, primitivt, nytt, gammalt, mossigt, argt och ja...

"Celestial Lineage" och Wolves In The Throne Room knyter ihop allt.

Det jag som satt och lyssnade på Emperor, Burzum, Darkthrone för först gången och blev för all tid vilse i de mörka skogarna - och det jag som idag egentligen hör hemma i precis samma skogar. Det får mig att tänka mycket på hur tacksam jag är för att jag vårdar mitt musikintresse, expanderar det till färggladare trakter (skogarna som det progressiva skapar) men aldrig tappar det som till så stor del är jag. Nej, aldrig i livet att jag tänker offra den delen.

Så jag slänger på "In The Nightside Eclipse" efter WITTR och ger mig ut på ännu en mörk resa.

Hoppas att ni känner likadant om musik...

Coven - de första

På skivmässan köptes den fina nyutgåvan av Coven - "Witchcraft Destroys Minds & Reaps Souls" som jag letat efter länge! Det är svårt att lägga vantarna på den om man inte vill slåss mot en drös andra och det blir höga bud, men nu hade jag ju fördelen att rota i backar innan det öppnat för allmän "rotning" så då blev det icke så stort hål i plånboken!

Coven var först med att göra \m/ hornen på ett skivkonvolut och upprörde många då de verkade vara riktiga satansdyrkande rockare. Inuti gatefolden är det bild på en naken kvinna på ett altar och medlemmar i kåpor.

En riktig grym skiva som har fruktansvärt elaka och ondskefulla texter med tanke på att den kom 69/70. Skivan avslutas med en satanisk mässa på latin och engelska, som man faktiskt ryser av...

Så, before there was Mercyful Fate! Before Mayhem and Darkthrone! Before Electric Wizard! There was Coven!

Och lyssna på kvinnans pipa....

At the Heart Of Winter - black metal style...

Igår snöade det på rejält här i lilla Skövde. Vad görs då om man sitter inne?
Självklart bestämde jag mig för att det var dags att plocka fram favoritskivan med Immortal, nämligen "At the Heart Of Winter"!
Det är en fruktansvärt bra platta av Abbath & co!
Säga vad man vill om omslaget samt bandfotona (haha!) men jag vågar säga att det är ett av Immortals mästerverk. Landskap av frost och den mörka horisonten skymtar knappt bakom alla karga bergstoppar. Detta är kyla. Mörker. Och hypnotiserande norsk jävla black metal.
"Where Dark And Light Don't Differ"!

Väl inne i mitt hypnotiska vinterlandskap fortsatte jag med ytterligare sköna plattor. Jag delar med mig av några av dessa då jag kom fram till att det var en av de bästa "spellistorna" jag haft på länge. Vinyl that is.

Jag kände att Darkthrone kallade mig och därmed slängdes "Ravishing Grimness" på vinylspelaren. Underskattad skiva. Fortfarande bra stämning och det levereras black metal men med en smak av någonting annat. Det är rått. Som Darkthrone alltid varit och alltid kommer att vara. "Lifeless".
Nocturno Culto låter fortfarande bra. Fenriz trummar på som han brukar. Alles gut.
Det var så mysigt med lite Darkthrone så nyare "Too Old Too Cold" fick åka ett varv eller två på spelaren också. Självklart en vit fin skiva. "Graveyard Slut" är given.

Sedan var det ju bara att fortsätta med ett till norskt mästerverk. Det kändes helt rätt att hypnotiseras av en av mina absoluta favoritalbum genom tiderna "Filosofem" med Burzum. Hynotiskt ja! Efter denna platta gick det utför tills nyaste "Belus" men "Filosofem" är en riktig pärla, primitiv och fruktansvärt rå men samtidigt inte alls traditionell black metal. Annorlunda sång. Men fortfarande finns det en stor dos av desperation där. Och hat. Och en kamp mellan ljus och mörker. Herregud, detta är verkligen en vinterskiva. "Dunkelheit".

Om man hade fortsatt att lyssna för evigt, tills natt blev till dag hade det varit ganska bäst att ha fortsatt med Deathspell Omega - "Si Monumentum...", Summoning - "Dol Guldur", Emperor - "In the Nightside Eclipse", Mayhem - "De Mysteriis Dom Sathanas", Enslaved - "Eld" osv, osv...

Idag har jag hämtat hem en bunt skivor igen och fortsatt lyssnandet med bland annat Nokturnal Mortum - "Goat Horns" som jag hittade för ca en 20 spänn i originalpress, jäj. Övrigt blir det en massa konstigheter mellan brödbaket jag och kära sambon nu sysselsätter oss med. För äntligen har jag fått hem soundtracket till Suspiria! Med pop-up. Hysteriskt underbart. 180grams fasa.

Och en annan pärla som slank med är Brainticket. Icke heller det metal men flummigt och underbart. "Psychonaut" är skön, lite sjuk och ganska syr(l)ig. Och väldigt 70-tal.

Om några veckor börjar det närma sig en konsert jag ser fram emot... Kanske förflyttar sig hela Göteborg till yttre rymden? Det kommer bli långt ifrån hård metal. Men kommer nog bli jädrans bra ändå. :)

Griftegård, tröjor och enbentheten

Igår blev det en rejäl vurpa som lett till att min ena fotled ser ganska enorm ut och har lett till att jag just nu är ganska enbent. Som tur var har jag en stark sambo att stötta mig på men blir det inte bättre blir det att besöka sjukhus snart.

Så nu har jag fått rådet att stanna i soffan och det försöker jag göra så gott det går. Idag med bloggläsning och rymdmusik. Och så måste jag försöka sälja lite metal t-shirts också eftersom det återigen börjar bli liiite väl mycket i garderoben. Jag vet inte hur många bandtröjor jag samlat på mig genom åren men jag tror nog att min förstående sötnos gissar på 100 st. Så illa är det nog inte men det är många. Och jag vill ha fler! Så nu ryker några till jag tröttnat på. Tyvärr också en riktigt gammal Darkthrone eftersom jag vill inhandla ny så småningom...

Häromdagen kom i alla fall en hög med Griftegård-saker. Nya t-shirten, en patch och nya splitten med Count Raven! Trevligt. Rekommenderar återigen Griftegård å de allra oheligaste!
Griftegård på YouTube.


Något annat som jag rekommenderar är soundtracket till Suspiria! Alltså skräckfilmen från 70-talet med Argento. Sedan sambon köpt denna box: http://nightofthelivinggore.blogspot.com/
har vi tittar igenom ett antal filmer och jag föll pladask för den skrämmande och utmärka filmmusiken av skumma progressiva bandet Goblin. Detta soundtrack är det konstigaste och mest skrämmande jag har hört.
Därför måste jag ju försöka få tag på det... På vinyl såklart. Det är lite svårt att sitta här enbent och svullen och inte "sjukbeställa" lite mer musik. ;)
Suspiria!

Skivor & nörderier...

Det är svårt att veta i vilken ände man skall börja när man tagit en sådan stor paus från bloggandet men jag väljer spontant att gripa tag i det första ämnet som ploppar upp i mitt virvlande huvud - skivor!
Och då vill jag poängtera att vinylskivor skall det handla mest om. Men ni som inte är inne på den typen av nörderi kan låtsas att det handlar om CD-formatet eftersom nästan alla LP ju finns i detta digitala format. Ni som håller till mp3 vill jag rikta en fundering till - varför? Billigt? Gratis?
Men hur skoj är det? Hur nostalgiskt är det att spela mp3 90% av fallen eller mer? Nej Nej.
Men jag skall låta er vara och inte skälla för mycket... Ett tag i alla fall.
Oavsett format är det ju intresset och entusiasm för musik som binder oss samman.
Men jag... jag håller mig i min hörna tillsammans med mina vinyler som glänser och doftar så fint ändå! Hmmm.. Vart var jag nu? Jooo, skivor ja.
Under denna paus kan ni som är bekant med mig då förstå att jag inte haft uppehåll i mitt samlande utan tvärtom, jag har nördat mig riktigt rejält!
Utöver ett jäklans köpande och hamstrande av vinyl och ett fåtal CD så har jag äntligen fått ordning på ett rejält register över mina skivor, dock endast vinyl just nu (orka lägga in hundratals CD också, neeej!).
Min poäng är att jag under denna tid hört så fasansfullt mycket bra album eller återgått till sådant jag upptäckte när jag var yngre. Jag kommer nu att sammanfatta lite kortfattat en drös rekommendationer av både gamla och nya skivor. Enklast är väl att gå utefter genre.
Nu startar plöjningen!

Thrash
Här vill uteslutande ägna all uppmärksamhet på ett fantastiskt och brutalt album: "Agent Orange"! Ni insatta vet att detta krigsalbum släpptes av tyska Sodom i slutet av 80-talet.
Det kom dock ganska nyligen på återsläpp både på digipak-CD (med bonus) och picture-LP för er som missat det. På detta briljanta album har Tom Angelripper inspirerats av Vietnamkriget och det är uteslutande hemskheter som texterna avhandlar. Den tyska thrashen kan nog inte bli så mycket bättre än så här!


Black
Även om Darkthrones nya alster "Circle the Wagons" inte är någon renodlad black metal platta vill jag ändå rekommendera den. Jag tillhör en av dem som hade svårt för det nya soundet som Darkthrone mer och mer började luta sig mot och som man nu ganska säkert kan konstatera är det nya Darkthrone. Efterhand kunde jag ta till mig det mer eftersom de på ett sätt inte har ett "nytt" sound, de lutar sig mer på ganska akter och tillför en doft av thrash, speed och punk såväl som gammal heavy metal. Ljudbilden är fortfarande enkel och primitiv och Darkthrone kommer förhoppningsvis aldrig låta överproducerade.
"Circle the Wagons" är det fjortonde albumet från dessa norska musikbesatta herrar och jag blev glatt överraskad när jag förhandsbokade LP:n från deras bolag Peaceville och fick med en nedladdning i mp3-format. Som jag tidigare skrev är jag inte så överförtjust i detta format men det kan vara svårt att bära med sig receiver samt skivspelare runt på stan eller på gymmet (!!!) så jag laddade tacksamt ner skivan som en digital kopia. Detta borde alla skivbolag erbjuda oss kunder som köper wax!
En annan akt jag äntligen börjat hänge mig mer för är franska Deathspell Omega som jag verkligen vill rekommendera er att titta och lyssna närmare på. Jag köpte som sagt äntligen "Si Monumentum Requires, Circumspice" och "Fas - Ite, Maledictii, In Ignem Aeternum" på första press och vilka skivor de är! Vilken visuell upplevelse (gatefold med posters + booklet), som passar utmärkt till musiken. Jag blev extra förtjust i den förstnämnda av dessa två och gottar mig åt de genomtänkta texterna, den absoluta satanismen tillsammans med de rysk-ortodoxa körerna. Deathspell Omega är fruktansvärt hemliga av sig och man vet väldigt lite om medlemmarna men detta förstärker bara känslan utav kylig och extrem black metal.
Summoning är ett väldigt speciellt band från Österrike som hänger sig åt Tolkiendyrkande och jag tycker om detta väldigt mycket. En riktigt bra utgåva är boxen "Sounds of Middle-Earth" från Temple Of Darkness Records som utöver en bra booklet innehåller 5 picture-LPs, inklusive min favorit "Dol Guldur".

Death
Här tänker jag smyga in lite grind också med min första rekommendation - Carcass.
Man kan helt enkelt inte missa Carcass skivor! Speciellt inte de ocensurerade versionerna på vinyl (som jag lyckades köpa till mig av en snubbe som hade förvarat dem i sitt garage i typ 15 år = sjuk slöseri!). Detta är gore på hög nivå och man riktigt njuter av alla texter med såklart extremt mycket splatter som innehåll. Kroppsdelar flygandes hit och dit! Ett skräck-fan som jag myser ju rejält med album som "Reek of Putrefaction", "Symphonies of Sickness" och "Necrotism - Descanting the Insalubrious". Även om senare "Heartwork" inte är lika brutalt utan mer melodiskt är det också en mycket bra skiva men de första rekommenderas varmast.
Brittiska Bolt Thrower måste man bara älska! De dyrkar Warhammer och har snott deras logga och mycket av designen till skivomslagen. De skapar musik med krig som enda inspirationskälla. De spelar seg men tung death metal. De ligger på Earache. Och de är sköna. Första skiva "In Battle There's No Law" lutar mer år grind men de efterkommande är döds all the way och jag har nu snöat in merparten av deras skivor och kan inte sluta samla eller lyssna. Bilden till höger är på deras platta "Warmaster".
Vill också slå ett slag för svenska vikingasönerna Unleashed! Gubbarna har hållit på länge med musik nu och trots att de blivit mer melodiska och lite lugnare så är de fortfarande rejält duktiga och rutinerade. Jag manglar deras samling "Viking Raids" och är besatt av låten "Cannibalistic Epidemic Continues" från förra skivan "As Yggdrasil Trembles".
Ett annat svenskt gäng är Tribulation. Dessa pojkar är tvärtom ganska nystartade men det hörs inte på superba "The Horror" som vältrar sig i skräck. Detta låter gammalt och gör mig nostalgisk och skaffa denna skiva om ni inte gjort det redan!

Doom/Stoner
Shrinebuilder. Jag läste om dem i tidningar som Close-Up och Terrorizer när deras första (och hittills enda) skiva skulle släppas. Superbandet. Med jättehype. Medlemmar består av Wino (Saint Vitus, The Obsessed), Scott Kelly (Neurosis), Al Cisneros (OM, Sleep) och Dale Crover (Melvins). Jag blev lite anti till detta släpp då jag läste så mycket om förväntningarna så jag valde att inte kolla upp bandet närmare. När recensioner sen kom verkade många ha blivit besvikna på albumet då de haft alldeles för höga förväntningar på dessa rutinerade musiker.
Men nu den senaste tiden har jag blivit mer nyfiken på detta projekt och beslöt mig för att införskaffa "Shrinebuilder", något som jag absolut inte ångrar. Då jag började lyssna hade jag väldigt få och små förväntningar och det var nog det som gör detta till en riktigt bra skiva för mig. Denna blandning av stoner och doom är hypnotisk och jag trivs med blandningen av Winos sjungande stämma, Scott Kellys vrålande hals och Als mässande.
Som jag skrev ovan har Al Cisneros tidigare varit med i Sleep (eller är de återförenade på riktigt?) från Californien som som varit ett band som lagt många av grundstenarna (haha) till amerikansk stoner metal. Som många andra är jag förtjust i "Holy Mountain" och även "Dopesmoker". Speciellt "Holy..." låter mycket Black Sabbath och bara det leder ju till att det oftast blir bra musik.
Nu till en viktig rekommendation: Griftegård! De släppte det fantastiska debutalbumet "Solemn, Sacred, Severe" förra året och som ni nog förstår älskar jag denna skivan. Hur kan Thomas Eriksson sjunga så vackert men smärtsamt? Och de har verkligen lyckas med det visuella och texterna, som ironiserar sig över religion (ja, kristendomen) samtidigt som det finns en enorm mängd smärta och besvikelse över att det inte verkar finnas någon tröst däruppe bland molnen.
Jag har lite kontakt med en av medlemmarna och vet att de just nu håller på med nytt material så jag väntar tålmodigt på en ny fullängdare framöver.

Jag återkommer för mer rekommendationer då jag även tänkte smyga in lite progressive rock-skivor som man måste ha. I framtiden kommer jag även lägga en recension av konserten med Marduk i Göteborg häromveckan.
På återseende!