Freakin' weird music!

Here comes something I'd like to call - Jävligt otippad musik or Freakin' weird music we can call it in english (although that is not the correct translation)!

Since this blog concentrates on extreme metal and much progressive rock I would like to break the boundaries from time to time with different kinds of music - related to maybe the progressive kind. I will not shock you completely, I am not a dance music kind of person, or the kind that finds radio music "quite nice" nor am I a secret lover of a special kind of samba or whatever. ;)

BUT yes, there are things that can stimulate the brain that does not fall easily into a certain category.

So here's some weird spacey tips! Prepare for take-off!

About 2 years ago while I was going through almost the entire stock of the local record shop I found Tomita - "The Bermuda Triangle" from 1978. I looked at the cover and got instantly interested and curious of what this might be, so I asked the owner Pelle and he said it was strange japanese music that dealt with science fiction. Since the LP seemed to be themed with the mysteries of the Bermuda Triangle only I could not let it go and had a listen. Such mysteries makes me go all childish inside like Tin Tin (every documentary I find of the Triangle I must see!). Anyway, I must have had a strange face when I heard it cause it was so odd and spacey, it was like being inside a space ship that had landed in the sea and was floating dramatically together with glowing jellyfish or... Well, you understand - it was weird.

"I like it, I think" was my second response. And since it was cheap I bought it.

It is indeed strange experimental electronical classical music, and feels like a true soundtrack to an amazing movie. He uses such a rich variety of instruments, so many different Moogs and Rolands and a mellotron and computersounds, tape machines and so on... The funny thing is that on each LP there is a list of what he used exactly and it's overwhelming.

Since I've bought this I've found a couple of more, like "Kosmos", "Bolero" and his first LP "The Snowflakes Are Dancing" and they all sound like nothing had ever sounded before. In fact, Tomita was very popular, especially in Japan but also generally recognized for his original work. Read more about Tomita here. So drink a cup of lapsang and listen to this:

Last time I was in Gothenburg I bought a few records as I told you, and "Are you Spongled?" with Shpongle were one of 'em. A cheap CD, but I had heard about them for some time ago and though that if I didn't like it I'd give it away to someone but after a few listens I got completely hooked. So what is Shpongle? Some kind of mellow psychedelic dance music that incorporated lots of world music from Africa, India to Brasil. Psybient some call it. A mixture os psychedelic and ambient. Very weird music but also very impressive if you ask me. So stimulating for the brain to listen to.

Shpongle consists of two men - young Simon Posford who's main project is Hallucinogen and much older hippie Raja Ram. Simon Posford mostly creates trance music and is the owner of record label Twisted Record and does all of the programming and such. Raja owns label Tip World and used to be in a band in the 60's, opening for Led Zeppelin and other great acts.

In Shpongle he plays the flute, which he does brilliantly, and mostly seems to be smoking a lot of weed and dropping a bit of acid, hah. Lots of ramblings of this man is incorporated on many tracks of the 4 album they have released. Cause he really is a man that can speak forever...

Anyway, I had to have the rest of the CDs (the vinyl is sooo expensive!) and although the first album is the best the others are brilliant too. A very good mixture. One doesn't get tired of all the sounds.

Mike Oldfield är skönt...

... på söndagseftermiddagen.

Okej. Då har man på riktigt blivit tant - eller rentav gubbe! Efter mycket om och men så har man till slut gett upp och blivit alldeles för nyfiken på vad sjutton Mike Oldfield sysslar med.

Eller rättare sagt vad han sysslade med. För jag är inte egentligen så intresserad av vad han gör nu eller vad han gjorde på 80-talet (även om jag inte kan sluta sjunga på "Moonlight Shadow" agh!) utan jag har helt enkelt köpt på mig 2 av de tidigaste skivorna i hans karriär.

Jag hittade dem i Göteborg och väldigt billigt så det får vara trösten. ;) Dagen innan proklamerade jag för min sambo att jag minsann icke skulle köpa nån skiva med herrn från internet! Hepp hepp, icke! Nej, istället blev det i butiker - som om det skulle varit mer ekonomiskt haha. ;) Men såna saker får man väl göra ibland. Jag fick i alla fall inget skäll. Tvärtom egentligen, när jag satte igång andra skivan "Hergest Ridge" från 1974 som uppskattades av både katter och sambo.

Och då kan man fundera på om den är alldeles för enkel och mainstream?

Inte enkel som i tråkig i alla fall, för jag uppskattar den väldigt mycket och tycker att den innehåller flera lager. Liksom första plattan "Tubular Bells" (som är härnäst på inköpslistan) är den uppdelad i 2 delar (A och B-sidan) och det händer kanske inte lika många skumma vändningar om man jämför med "Tubular..." men det händer tillräckligt mycket för att stimulera min hjärna, och det på ett mycket avslappnande sätt. Oldfield har låtit sig inspireras av naturen och det hör man verkligen, speciellt i del ett som är väldigt lugn men effektiv.

I slutet på del 2 händer något väldigt överraskande och det på ett mycket givande sätt! Låten övergår i en slags galen tv-spelsfrenzy och jag kan inte sluta att tänka på gamla härliga tider då tv-spelsmusiken var som bäst. Och sen avslutas resan på ett lugnt sätt.

Ja, vad skall jag säga? Gubben Sara har hittat ett ny favoritplatta att ligga i soffan, under en katt, och slappna av till.

"Ommadawn" är efterföljande skiva och blir alltså den tredje och föddes 1975. Här utforskas det lite lugna partier återigen och det är ungefär 125 000 personer som hjälpt till med skivan. Eller, kanske det var en liten överdrift men albumet innehåller allt ifrån en kör, afrikanska trumspelare, några slags keltiska säckpipor och panflöjt.

Keltisk musik möter världen, ungefär. Och det är skön musik men inte lika progressiva på det klassiska viset. Men ändå en mycket bra platta att ta en tur med, mina gubbar och tanter!

Jag måste då beklaga att herr Oldfield inte fortsatte med liknande musik utan gav sig ut mer i stora världen och blev tyvärr då sämre enligt mitt tycke. Det blev ju lite för mycket pop av det hela. En del musiker producerar (tyvärr?) som bäst när de är enslingar som sitter och plinkar hemma och inte när rampljuset skiner dem rätt i ögonen.

För tydligen var Mike just en ensling i början av sin karriär och kände sig väldigt dubbel inför sin egen berömmelse, som ju tog fart direkt.

Måste dela med mig av ett live-klipp med ett gäng sammanbitna musiker. Mike med bland annat Steve Hillage och Pierre Moelin från emminenta husgudarna Gong, som gör "Tubular Bells". Kolla in håret, koncentrationen.... Oj oj! Bästa tiderna.

Ännu en dag i ljuva Göteborg...

VARNING! Detta inlägg innehåller inte endast musik, hur konstigt det än låter skall jag försöka klämma in lite annat också. ;)

Jag blev medbjuden på en dagstripp till Göteborg av sambons familj, och det tackar man ju inte nej till! Jag och Veronica smög direkt iväg till Haga då de andra ville shoppa kläder.

Vi trodde att det skulle vara mulet och regnigt så man klädde på sig friskt, men icke då! Hysteriskt varmt och sol, så att ströva runt i Haga var en befrielse då det är lite skönare och skuggigare där än i city-city. ;)

Suddig bild på en drös med téer, som blev det första som inhandlades!

Dock inte alla dessa, jag nöjde mig med 4 sorter. För jag är ju téoman.

Rökelser behöver man alltid, och jag samlar lite på det - det används flitigt till Hawkwind såklart.

Brutala starka såser.

Som sagt... Ass in space? Hawkwind-starkt! :D

Sambo och björn som gör såpbubblor, sånt som man tycker om i Haga.

Det bjöds på god mat, och sallad passade fasligt bra denna övervarma dag!

Lite fika blev det visst med, tur att mitt sällskap äter upp det jag inte orkar... ;)

Jag tar en paus i värmen.

Rätt fort trillade vi in i skivbutikerna och jag hittade bland annat andra och tredje plattan med Spiritual Beggars, vars gung kändes lämpligt i värmen...

Onda klassiker från tidigt 90-tal som jag saknade. Toppen med dubbelskivan med Samael, innehållandes "Blood Ritual" och "Worship Him". Paradise Losts första är mörk som få (kunde de inte fortsätta så?) och My Dying Bride får komma med och göra allt lite mer sorgset.

Brillanta "Nantucket Sleighride" med Mountain som först kom 1971, sanslöst bra. Och en Gong-relaterad skiva som är skön men helskum. Lyssna bara på "I am a tree"... ;)

Mountain:

Ja, det blev en del CD denna gång då det är lite billigare. Men en vinyl letade sig med i kassen - Can med "Tago Mago". Skruvad platta som fasen. Dock fann jag den rätt avslappnande igår.

Lite skräck måste man ju ha också, eftersom vi samlar på film. Även bra B-film hehe!

Väl hemma var jag nöjd då jag hittat lite ny äppeltobak.

Helgen ägnas sedan till att lyssna på all musik och sy lite på en väst.

Dock är denna kissen förtjust i att ligga på mina kläder, speciellt västarna, och digga med så det var inte det lättaste då jag inte har hjärta att flytta på en metalkisse.

Lite som trillat hem

Lite fina saker som jag lagt metal-vantarna på de senaste veckorna...

Efter att ha bevittnat Hawkwinds spelning på Sweden Rock och kort varit i deras närvaro,

blev jag för hundratredje gången åter frälst och småbesatt och fixade denna fina och tjocka bok om Hawkwinds historia. Påbörjad och lovande.

Skivmässan i Hova gav lite utdelning, bland annat i lite Thin Lizzy men också dessa härliga alster. Från vänster är det en av de egendomligaste folk-progressive skivorna som någonsin skapats - Comus - "First Utterance". Sen Steve Hillage med "Fish Rising", en av männen bakom husgudarna Gong som här har skapat en hel platta med fisk som tema. Låter det konstigt? Helt underbart! Och sist Sir Lord Baltimore med "Kingdome Come", en riktig klassiker och en av de allra tidigaste hårda skivorna.

Kära Rise Above Records, jag älskar er och ni släpper mycket bra album men för Satans skull - varför blir ni alltid så försenade med vinylerna? Pressar ni dem i källaren under speciella sataniska ritualer som endast kan utföras vid fullmånens sken?

Äntligen har Blood Ceremonys andra fullängdare kommit - "Living With The Ancients" - som jag bokade redan i mars. Och det är inte pg a förseningar hos distros utan bolagets fel, igen.

Man får vääääldigt höga förhoppningar på en skiva om man väntar länge. Som tur var levererar Blood Ceremony igen men jag måste låta den snurra några varv till då jag just nu verkar mest vilja lyssna på andra halvan.

Flera olika vinylfärger finns, jag fick två ex men detta är det enda jag har kvar då det andra byttes mot ohelig tröja under helgen.

Hemskt omslag. Fin grön rengjord vinyl. Hardcore/grind på gamla goa Earache.

Svenskt?! Svenskt! Filthy Christians med "Mean".

Klockrena texter. Mangel och aggression.

Behaglig musik...?

Jag skrev om Earth och Sunn O))) och hur effektfullt obehaglig sådan musik kan upplevas.

Nu till något helt annat... Musik som får en på jävligt bra humör.

Som ni vet så har jag även en förkärlek för utflippad 70-talsmusik, och då är fransk-brittiska Gong en absolut favorit. Superknarkad mytologisk progressive om pixies från rymden, kan det bli bättre än så? I think not.

"Tropical fish Selene" från andra skivan "Camembert Electrique":

Hawkwind är, som ni vet, favoritgudarna när det kommer till hypnotisk rymddyrkande (det håller nog till och med Electric Wizard med om) och här är första skivan.

Inte fullt lika utflippad som de efterföljande men inte fy skam ändå.

"Paranoia" ger en liten glimt av vad komma skall, med lite psykedelisk känsla:

Nya skatter aka musiksyre

Runt julen så har jag skaffat lite mer att lyssna på (det behövs ju alltid, hur mycket man än har) och försöker ägna lite av tiden till att lyssna och pyssla med bland annat följande:

Candlemass - "Epicus Doomicus Metallicus" i nysläpp av Peaceville. 180 grams röd vinyl med gatefold. Numrerad. Snygg utgåva där man hoppat över den (enligt mig) fula baksidan och istället lämnat den svart. De fula men småcharmiga fotografierna på bandet är instoppat bland texterna istället. Jävligt välljudande utgåva av denna klassiker! Lyssna.

Så går vi tillbaka till 70-talet och umgås lite med gubbarna Gong igen. Tredje plattan "You" i en trilogi med konstig mytologi. Historien börjades med brillianta "Flying Teapot" som är helskum! En blandning av rolig barnskiva klart gjord av påtända franska och internationella tomtar, hypnotisk spacerock och skön 70-tals rock.
Denna hittade jag från en billig och schysst gubbe i Tyskland, danke schön I say. Bör lyssnas på innan sömn. Lyssna.




En drös Kreatorplattor letade sig hem också. Det har blivit mycket gammal thrash det sista och klart att Kreator skulle få lite utrymme också. "Pleasure To Kill" är ju den stora guldklimpen i både CD- som såväl vinylsamlingen men det var länge sedan jag gav den tillräckligt med lyssningsutrymme. Tur jag hade som fick tag i en fortfarande inplastad version av "Pleasure..." för runt 50 spänn (!!!).

Något ovanligt för denna bloggen blir nästa skiva, dels för den icke är metal eller 70-tal och för att det är ett soundtrack på CD! Dock kommer den på vinyl, men jag orkade inte vänta. Jag har Tronfeber nu! Ja, jag tycker om den gamla Tron och den nya Tron Legacy passade mig också utomordentligt. Och detta är nog ett av de bästa soundtracken jag hört på senare dagar. Gjort av Daft Punk, som jag skiter i fullständigt i vanliga fall - men här har de lyckats med en pampig blandning av orkester och elektroniskt. Och se filmen och njut nu!
Nästa inlägg kommer troligen att handla om gamla skatter, dvs jag kommer rota i mina skivhyllor här hemma för att hitta gamla godingar jag inte avnjutit på länge. T ex Dawn - "Sorgh På Svarte Vingar Flögh" (sätt in danskt 'ö' istället ;)) som jag lyssnar på just nu - bra men smått bortglömt.

Tills dess: Gott Nytt År! Och lyssna på musiken du njuter av mest.
Jag skall fira lugnt och med tema: space. Dvs rymdig musik och science fiction-filmer. Och god mat såklart.

Fynd på skivmässan och Ozric växer

Jag utlovade att jag skulle lägga upp vad jag inhandlade på mässan.
Jag har inte hunnit det riktigt då det var en del att göra här hemma plus att jag har varit och svinat runt i Ullared och köpt allt ifrån julklappar och alldeles för sköna kläder till skumt nagellack (dock inga skivor, då det mest fanns dansband och pop). Bästa fyndet där var tv-spelssockar. Det kan man inte avstå från.
Det blev 60% metal och 40% flumm (progressive/knaaarkmusik). Och jag knarkar endast musik, för er som undrar. Och té. Och ost. Och bananer. Och sköljmedel...Ehhh. Vart var vi nu? Ja, skivor ja.
Det blev en fin blandning av originalpress med Morbid Angel - "Blessed Are The Sick" som var i drömskick och låter fruktansvärt bra, skum doom metal med The Wounded Kings - "The Shadow Over Atlantis" från skivbolaget I Hate, bildskiva med Sodom - "In The Sign Of Evil" (som jag skrev om tidigare samt det allra viktigaste: En Mercyful Fate - "The Beginning" som är signerad av King Diamond själv! Den var lite dyr, men man måste ju följa sin besatthet ibland.
Och den är så fruktansvärt fin med kungens autograf på. <3 style="font-style: italic;">Cottonwoodhill", den första skivan av Brainticket, är bland det konstigaste jag har hört. Snacka om dålig syratripp. Men det är ändå intressant. LP:n blev indragen och förbjuden i många länder när den släpptes 1971.
Texten inuti: "After listening to this record your friends won't know you anymore." och: "Warning: Only listen once a day to this record. Your brain might be destroyed!" Jag tror er faktiskt, jag sade direkt till sambon att man kan nog ärligt få en psykos om man lyssnar på den på repeat. Faaarlig musik. Det måste man ha.

Så har jag passat på att utöka min Ozric Tentacles-samling. Oj då. Jag har blivit smått besatt sen vi såg dem live och fick tag i en snubbe som hade nästan allt på vinyl. Så nu är det jag saknade - MITT. Bara nån singel kvar samt en stor del av det som släppts på CD så är man i mål.
Följa sin besatthet var det ja...


Måste i övrigt rekommendera två sidor för er som också kanske samlar skivor eller bara tycker om musik men vill engagera er lite mer. Discogs är ett ställe där man kan ta reda på information om band/artister, kolla i diskografi och leta upp så gott som alla släpp och pressningar av en skiva. Det är också ett 'marketplace' där man kan köpa skivor (CD, MC och LP) av folk och företag från hela världen. Har själv gjort det och är nöjd. Man slipper helt enkelt budandet som på Ebay och liknande. Kolla in den sidan!
På Popsike kan du kolla hur dyr eller billig (men oftast dyr) en skiva är ungefär, baserat på försäljningar på Ebay. Värt att kolla upp innan man budar på svindyra skivor eller blir lurad.
Med dessa två sidor, som jag missbrukar jämt, klarar man sig långt om man vill ge sig in i skivvärlden.