Storm Corrosion finally here!

Quite some time ago I got my jewel case version of Storm Corrosion, and also a mug. It's quite weird that they sold a mug even before the album was released, but it looks great and I'm so glad I bought it since it's now one of my favorite ones next to Opeth, Beatles and Black Sabbath. (A Jimi Hendrix and King Diamond would complete my happiness though!) ;)

Some weeks after I got a tube with a signed litograph of the cover of the album, and as I was happy about that I wondered where the hell the bundle was that was many weeks late. 

But luckily a week after or so it at last arrived! My dear CD/bluray edition and the double vinyl. I am so damn happy I was obbsessed and ordered it directly as it sold out in just a few days and has been going for crazy amounts on Ebay. So, I'm trying to wait a little longer until it almost hurts, to give the vinyls a spin and pop the bluray on. I think I can't wait any longer... 

Also, did you know Opeth will be going on a little tour in Sweden in winter? Oh yes. And some of those dates will be special unplugged gigs. And I did buy a ticket at once, but now I am wondering if I can afford one more to another one of the dates... ;)

Haha, hard to please! >:)

CDs and carnivorous plants!

When I wrote the last post my mouse died. That is, the one to the computer of course!

It has been a bit fucked up the last few weeks and now I had to hit it to make the post, haha. So now I've got a new one, much faster and better. I seem to really wear out them soon, this is maybe my forth to this computer... :S I, the gentle one!

Anyway I was going to make last post much longer, writing of new and old CDs I found in my shelves but...

Straight after last my better half got sick and has been feeling much under the weather and now I am not too well either. And I think I've picked up another hobby - carnivorous plants! Pictures of them will follow...

So that's why I've not written much. But now I'll continue my various findings in my own collection! Some of these are not masterpieces but just fucking crushing or good, and some are not cult ones either but it's nice to choose a few outside of the Top 10 or whatever.

Bare with me as I shop in my shelves (a cheap and good way!) and sometimes become a bit nostalgic. The genres will mix as well, from death metal to prog. And maybe some reggae...?

Anekdoten - "Gravity"

2003

This one is new to my collection as I found it in a cheap section when I was at the record fair in Gothenburg. It was standing next to a lot of death and grind and looked a bit lonely. I went through my CD-collection (of maybe 800-1000 CDs) inside my head and realized that this album was missing at home. So for a cheap amount of money I placed it in my bag, together with the Benediction LP I had found. The first 2 buys of the day. The first ones are always something completely different to what you think you'd buy or the opposite - something you've been looking for so long. These two were spontaneous but good ones.

Must of the fans seem to hold the earliest albums of Anekdoten as the masterpieces as they are very complex and filled with melancholy. I discovered Anekdoten very late, mr Älvestam was saying I had to get them and hear them and so I did last summer. Good albums, very much King Crimson worship and nice swedish neo-prog.

So I was a bit sceptic to "Gravity", being the 4th album and all... I listened to it a few days after the fair and got positively suprised! This was not at all as complexed or heavy as the first material but very much suited me anyway. It's still a lot isolation and melancholy. Not a happy album in any way and fills it's purpose especially when one wants something a bit more calmer but at the same time not boring. Because for me this does not get boring even if it lacks some complexity. It's still intelligent. Some compare the change of direction to Opeth and their calmest piece "Damnation" and as I love Opeth I love that album as well as the old and new material. Nothing is wrong here, it's just different.

That does not apply to all bands and albums though, most of 'em that change do it to the worse I believe, making duller music as it gets more mellow... But not all!

I'm not getting fed up with this, warming me the cold winter nights that is still to come. Perfect with a cup of tea.

Listen to "Monolith", the first track from "Gravity":

Demolition Hammer - "Tortured Existence"

Originally released 1990

This CD I found at MediaMarkt in their Christmas sale, they had 50% off and I bought this one only. Good buy! Century Media re-issued all of the albums of Demolition Hammer and it's a nice edition with live bonus tracks. Bad sound but hey, it's crushin' like hell and what do you expect from old live recordings?!?

Ninni, a friend of mine, asked me if I had listened to Demolition Hammer once some time ago and the name and their thrash stuck in my head (like so many damn bands do!) and I am always up for nice thrash or death metal from old times. And what a brutal cover! I do like the old ones, from the good ol' time when they weren't too digitalized but brutal and a bit ugly in a brilliant way. In the mid- to late 90's the covers really became too computermade, destroying the old school and becoming ugly in a not-so-forgiving way. CD had pushed away the vinyl, computers took over the hand-made drawings. I sound like an old lady here (I am!) but my first music was on vinyl in fact and I am a sucker for the artwork created by only hand, pen and paper.

Anyway, back to the subject - the thrash maybe by Demolition Hammer is not very original but it's extreme and really gives me the chills here and there. I really should be getting their second album "Epidemic of Violence" as well!

If you want some old thrash from New York, if you are fed up with new polished thrash, if you want something flirting with death metal - listen to this!

"Infectious Hospital Waste", title kicks ass!

Asphyx - "On the Wings of Inferno"

2000

Sixth album from the death metal Gods from Holland and my first. A day in 2000 I was watching my old VHS's of live clips from festivals and Asphyx absolutely kicked my ass! I directly ordered the lastest CD (either that or the first, was my tactic) together with a few others that I thought made an impression.

And this album is a kick in the gut for real! Such a monster of death metal. Good Oden, what have you created?

The original (and amazing) singer Martin van Drunen is not growling the night away here but Wannes Gubbles is making an brilliant job delivering mind-blowing vocals as well. I listened to this CD the other day and thought "Why the hell have I not listened to this lately?!" and I must confess that I'm having such a hard time not buying the new LP "Deathhammer"! Now van Drunen is back again and the result seems to be kick-ass but I comfort myself with this gift from the Lovecraftian Gods. And the best of all, it is not plagued by some kind of crap late metal influence. As they state on the booklet: "Asphyx Plays Death Metal The Brutal Way, Exclusively !!!"

Way to go! And may I add, the guitarist Eric Daniels really look like a huge Frankensteins monster meets caveman meets German army meets ? But he plays Cthulhu himself.

The quality on YouTube is very varied, as you know, and sadly I only found poor quality (buy the album!):

I'll be back soon with more little tips of music.

Right now I am trying to control myself, have just pre-ordered the debut album from Storm Corrosion that comes out in May. Mikael Åkerfeldt and Steven Wilson, a project that I think can be completely amazing.

Specially if they have gone all super-nerdy with old prog.

So looking forward to it! Gaaah, the waaait.

Opeth live in Gothenburg

This post is a tad late haha, but better late than never I hope. :)

The best live performance I have ever seen to place the 4th of December 2011 in Gothenburg, Sweden. Oh yes, it was Opeth live at Trädgår'n!

As I have seen them a couple of times before since they are one of my absolutely favorite bands of all time (only beaten by Black Sabbath I think) this time I really wanted to be a nutter and got two VIP tickets for me and my heartling. I booked them in the middle of the night, just when they got released, and that night I had a hard time sleeping. A half year later it was time to take the train to Gothenburg and eat sushi, shop and at last meet and see Opeth.

After some usual sushi (no pizzas here!) I of course found some records and also a special gift to mr Åkerfeldt.

Photo by me, as we got to greet the band

At the venue I became very nervous, like a little child, and also very shy all of the sudden hehe but luckily all of the band was very nice and I think Mikael especially saw that I was a bit tense so we talked a bit about records and especially his radio series which I loved and got a lot of useful tips from.

He was very kind and softspoken and told me that he had a couple of hundred vinyls in boxes at home that he hasn't even gone through yet. Oh my, that's fabolous! - I think I said. ;) As you all know, mr Åkerfeldt is the King when it comes to collecting vinyl and especially progressive rock.

We took a few pictures and I gave him a special recordbag as I wanted to buy him a real gem first but thought "Man, this guy has at least 5000 records, what do I buy?!" but suprisingly he didn't have just that - something to carry his records in when he travels and goes recordhunting.

Also, I met the "new guy" - Joakim and he was a real gentleman!

I got a few Opeth LPs signed also, which made my day complete. Until the live show of course, when everything fell in place and feels perfect.

Pain Of Salvation played before and we stood frontrow although I haven't listened to them much. In their progressive moments they were quite cozy sometimes but I was really waiting for Opeth to begin. I still consider "Heritage" as being a masterpiece and looked forward to hearing and seeing it performed, I wasn't very scared about it being too soft or whatever. No no.

And it was completely amazing! They really were in top-shape and did no mistakes!

The soft songs was performed very nicely and I got in a sort of trance of happiness. Best thing ever. Really.

My dear one got one of Martin's drumsticks and I got the Mendez's setlist, it pays to be jumping in the front and not be a dwarf. ;D

My new drumstick & setlist - now I've got 2 of Opeth setlists in total

Mikael was in a great mood, chatting and joking almost more than normally ;)

A bit of psychedelic colours enhanced the music

My partner snapped this photo of Mikael in his nice Rainbow-shirt

Acoustic set with "Throat Of Winter" here

Axe did a fucking brilliant drumsolo, raging from jazz to metal in a few minutes - amazing!

Signed LPs - they prefer the new artwork for "Still Life" they said

It was a great night and I doubt (but of course hope!) that I will see them in better shape. Ever.

Opeth - "Heritage" på rätt format ;)

För nån vecka sedan landade den försenade deluxeboxen av "Heritage" i närheten och jag studsade glatt iväg och hämtade en helt söndersmashad kartong. Som tur var så fanns det inga som helst skador på boxen och jag plockade försiktigt igenom innehållet. Snygg utgåva med stort hologramomslag på dubbelvinylernas omslag, stor fotobok och litografi samt extra 7:a med bonuslåtarna.

Och igår kom vanliga vinylutgåvan, i en nästa lika trasig låda, som skall få sig några varv i helgen. Lycka!

Men vad sysslar Posten med egentligen? Så många limiterade fina skivor som nästan gått sönder tack vare den "mjuka" hanteringen.

Opeth - "Heritage" äntligen ute!

Äntligen är det jag längtat efter länge nu, nya Opethplattan ute! Några dagar innan släppet fick jag ett mail med nedladdningskod till skivan och jag tänkte "Icke att jag kommer lyssna på mp3 först av allt!" men tji fick jag då mp3:n åkte fram på en resa och jag tog in hela skivan trots trötthet och folk runtom. Tycker att det är behagligast och effektivast att avnjuta ett nytt alster hemma i största stereon, med lugn och ro runtom...

Och det fick jag göra då CD-utgåvan, i detta fall en limiterad signerad version med ett Opeth-coin, anlände i brevlådan. Eller denna spelar jag inte ärligt talat, jag köpte en vanlig version med. ;)

(Väntar nu även på vanlig vinyl samt deluxe-boxen med vinyl + CD + 7:a...)

Jag drog på volymen rejält denna höstkväll och tände lite ljus. Och försökte öppna sinnet återigen, för alla toner och intryck. För det behöver man göra, man måste vara öppen för förändring och för vad som nu är Opeth. Det har ju varit en lång musikresa nu, från första plattan till denna tionde, och Gudarna skall veta att det har varit många ljuvliga vändningar.

"Heritage" är för mig mer speciell än "Watershed", jag kände direkt att jag väntat på detta, dessa låtar och fast den är överraskande blev det samtidigt ingen chock för mig att plattan blev just denna och låter precis så här.

Som ni vet älskar jag ju det progressiva 70-talet, psykedelikan innan och springer inte åt andra hållet då det inte growlas hela tiden. Faktum är att "Damnation" är en av mina favoritplattor och där growlar Mikael ingenting, och det skulle kännas ganska fel om man han gjort det.

Det må inte vara den tyngsta men den är en av de sorgligaste. Allting dryper av ensamhet och förlust.

Och "Heritage" är också väldigt sorgsen, den är mörk och oförutsägbar. Alla möjliga influenser hörs i varje spår, allt ifrån Jan Johansson i titelspåret till Rainbow, King Crimson, Camel och jag anar även lite Magma i rytmsektionen. Och varför inte influeras så starkt? Alla dessa nämnda är oerhört bra grupper som skapat de mest sköna och grymma skivor som någonsin släppts.

Nu, efter flera lyssningar, känner jag fortfarande att albumet växer även om det samtidigt sätter sig mer i den nöjda skallen. "The Devil's Orchard" är verkligen den självklara singeln och nu har det även släppts en skum video till låten. Kolla in!

Jag hyllar denna tionde skivan som det mästerverk det är och försöker att inte spela sönder den utan varva med annan musik. Och det skall bli en fröjd att få avnjuta det nya materialet live...

Opeth & besatthet

Ingen har väl missat att Opeth kommer med sin nya skiva "Heritage" i slutet av september?

Jag har det inte i alla fall. Tvärtom har min besatthet skjutit i höjden och jag har redan förbokat de exklusiva utgåvorna av skivan. För vi Opethfans gillar ju oftast att samla. ;) Än så länge har slantarna gått till den limiterade deluxeboxen med skivan som CD, 2LP + DVD, bok, 7:a samt CD + DVD utgåvan med samlarmynt som blir helt signerad. Nog måste jag köpa den vanliga dubbelvinylen med, så man har något att snurra på tallriken.

Sen har jag i ett lyckorus fått tag i biljetter till spelningen i Göteborg i december... Då skall jag hylla Åkerfeldt för hans skivsamling minsann.

Så, vill ni höra något från nya skivan så lyssna på "The Devil's Orchard", den är officiellt släppt nu och det låter inte illa vill jag säga... Även fast de är ett albumband.

Göteborg - giv mig era skivor!

För ett tag sedan åkte jag, sambon och Siv och hennes karl Christian till Göteborg för att kliva runt och roffa åt sig lite skivor, äta gott och umgås. Jag och herr Älvestam var väl mest på hugget när det gällde skivor men de andra fyndade friskt också. Hälsosamt. ;)

Nedan är min hög, som växte lite av Christians rekommendationer. Tja, hans växte kanske med någon skiva med då jag tipsade. Lätt att hetsa varandra om bra skit, inte sant?

Det var en himla trevlig fynddag!

Mycket CD denna gång, bland annat några Anekdoten som jag tidigare inte hängett mig åt. Annars mest dubletter på sånt jag har på vinyl, bland annat de fina Hawkwind utgåvorna som är lite sällsynta på CD. Och äntligen fick jag tummen ur att investera i CD & DVD-utgåvan av Opeth på Royal Albert Hall, då jag inte vill spela sönder vinylboxen. :)

Vad var bäst av fynden? Omöjligt att säga, men Pink Floydskivan passade perfekt dagen efter när man var trött efter allt gående.

Christian har tipsat om Änglagård och deras två alster, så direkt när återsläppen kom så beställdes dem. En singel med skräckfilmsdyrkande Anima Morte följde med också.

Dålig på att uppdatera vs. Opeth

Jag är dålig på att uppdatera men kommer snart att skärpa mig, igen. ;)

Just nu har jag via Youtube hittat lite nya klipp från Opethplattan som kommer den 20:e september - "Heritage" - och jag förbannar mig själv att jag inte kan vänta. Varje Opethalbum är ju en helhet och det förstör att jag sitter här och lyssnar på någon enstaka låt... Fy på mig!

Lätt hänt dock, då detta är ett av de albumen jag ser mest fram emot (och som jag måste ha i alla utgåvor...) och jag nyligen läste att herr Åkerfeldt hamnat i en rejäl depression och det gör mig ganska oroad. Dels för att han är en vettig kille, skivsamlare och allt, och det kan betyda att det inte kommer något mer album efter det - hemska tanke!

Jag hoppas, hoppas att Mikael hittar ett utlopp så han får tillbaka sin lust. Lust att skapa, samla, lyssna, spela och njuta.

Det stilla livet

Vilken vacker syn. Originalet till vänster och återpressen. Så olika. Så vackra.
Räcker det verkligen med 4 versioner av denna favoritplatta?

In the rays of the sun I am longing for the darkness...

I måndags kom den äntligen. Opeth-boxen. "In Live Concert At the Royal Albert Hall".
4 stycken 180 grams vinyler och 2 DVD + bok. Limiterad i 4000 ex. Så vacker.
Denna hyllning till Deep Purple som också uppträtt i Royal Albert Hall (vinyletiketterna liknar Deep Purples, med liknande design som på deras bolag Harvest...!).
Firandet av Opeths 20års jubileum. En lååång konsert med hela "Blackwater Park" skivan plus utvalda låtar i kronologisk ordning.

Jag har sedan "Still Life" släpptes för 11 år sedan varit förälskad i Opeths musik, blandningen av hårt och mörkt och det lite mjukare vemodiga och vackra. Progressiv musik möter metal. Tekniskt. Intelligent. Musik.
Men på senare tid har Opeth, för mig, hamnat lite i skymundan av andra band & nya musikupplevelser. En relation som blivit lidande. Och nu när boxen kom kände jag hur mycket den relationen och musiken betyder. Jag är en Opeth-nörd. Opethloggan är ingjuten i min själ tillsammans med Black Sabbaths och King Diamonds.
Jag är inte så blödig av mig men jag blev såpass känslomässig att jag blev tårögd. Tårar av glädje.
Som herr Åkerfeldt säger: "The records are my other children." Ja, man blir fasen känslomässig.

Utan musik finns inget liv. Och speciellt: ingen ventilation.

Progressive rock - skönt 70-tal

Detta inlägg kommer jag ägna nästan uteslutande till 70-talets härliga genre progressive rock. I just det facket finns det ju också väldigt många typer av små-genres, t ex krautrock, space rock, hard blues, psychedelic och heavy progressive. Jag är ingen expert på dessa små genres ännu så jag kommer helt enkelt bara skriva om en rada band och skivor som är fruktansvärt bra. >:)
Ni som bara vill läsa om metal kan alltså hoppa över detta inlägg, men då missar ni någonting... Varför? Jo, hårdrocken idag har ju till stor del kommit ur denna genre! 70-talet (som jag tyvärr inte upplevde, suck!) gav oss ju alla bra plattor med Black Sabbath, Zeppelin och Deep Purple men det hade också mer att ge oss.

Ni som liksom jag lyssnar på det progressiva dödsbandet Opeth vet att sångaren Mikael Åkerfeldt är en riktig skivnörd. Han är också helt insnöad på just progressive. Jag har listat ut att den lurifaxen smyger in lite udda band in i Opeths skiv- och låttitlar. T ex "Still Life", "Blackwater Park" och "Nectar" (som jag tror och hoppas han syftar på Nektar...).
Och det är bra grejjer han rekommenderar!

Still Life var ett brittiskt band som endast släppte en platta (1971) tillsammans. Den är självbetitlad.
Själv tycker jag att denna grupp påminner om Deep Purple en hel del och myser därför rejält när jag hör låtar som "People In Black" och orgeln (världens elakaste instrument!) flippar ur.
Men det är en skiva som man får lyssna in sig på, desto mer trivs man.
Hittade ett slitet men fint ex av denna skiva på original på Vertigo på en skivmässa.




Blackwater Park, ännu en indirekt rekommendation av herr Åkerfeldt, var ett gäng tyskar som anlitade en brittisk sångare och även här blev det endast en platta. "Dirt Box" (1971) är både hård och fylld av blues. Jag skaffade denna skiva rätt så nyligen och är fullkomligt förälskad i den. Och omslaget är ju ganska creepy när man tittar lite närmare... Man undrar ju hur de tänkte!






Captain Beyond släppte ett antal skivor men den första är den enda värd att äga (1972). Här får man komplicerade låttitlar och lite skön hårdare rock från sångaren som först var med i Deep Purple men sen startade Captain... Flippat omslag och grymmast är 3D-versionen.

Med gruppen Camel måste man äga och ofta lyssna på följande skivor "Mirage" (1974) och Moonmadness" (1976). Den förstnämnda är lite mer fart i medans "Moon..." är softare men utan att bli för mjuk och mesig. Första låten måste man bara älska! Speciellt om man tycker mycket om 8-bitarsmusik från kära Nintendo. Skulle man sätta ihop "Mirage" och "Moonmadness" till en skiva så skulle det blir så hysteriskt bra att man nog skulle gå sönder av lycka och eargasms. Så kolla in Camel, det är också en av de få 70-talsbanden som inte ruinerar dig totalt av att handla originalskivorna.



Hawkwind, dessa space-gudar från England, är jag helt förtjust i. Om man föredrar sin progressive flummig och rymdig är detta bäst! I Hawkwind spelade Lemmy bas innan han bildade Motörhead, och det är just de skivorna han är basist och sångare på som enligt mitt tycke är bäst. Intressantast är "In Search of Space" (1971, LP:n är så grym!), "Doremi Fasol Latido" (1972) och liveskivan "Space Ritual" (1973). Dessa och fler kommer på åter-press på dubbla 180 gram nu i höst, lite ljus i mörkret om man inte har råd eller lust att köpa dem på originalpress. Lyssna på Hawkwind och slappna av i hjärnan, flyg ut i rymden...

Uriah Heep gjorde en del intressanta plattor på 70-talet. Länge har jag varit kär i omslagen till "Demons And Wizards" och "The Magician's Birthday" men den skiva som man absolut måste höra någon gång är första släppet "Very 'eavy, Very 'umble" (1970) som har den utomordentliga låten "Gypsy" som förstaspår! Herregud, lyssna på den och njut.









Ingen kan någonsin övertyga mig om att tysk-brittiska Nektar har släppt någon bättre skiva än "A Tab In the Ocean" (1972) som helt enkelt är ett litet mästerverk.
Kan du stirra på omslaget utan att bli lycklig? Jag kan inte det... Och lyssna på låtar som titelspåret och "Kings of Twilight"!









Schweiziska Toad (1971, finns det bättre bandnamn?!?) släppte en riktig bombskiva och några halvbra. Första skivan, som också var självbetitlad, är bomben som sprängdes och ut kom en massa melodier och hårda toner. Här gjorde även de det smarta beslutet att hyra in en sångare och slutresultatet är som sagt en eargasm. "Pig's Walk" t ex, oerhört hård och groovy för att vara 1970! Det kan förklaras av att gitarristen dyrkade Jimi Hendrix och ville också få ut maximalt av sin gitarr.



Franska Pulsar är skumma. Jag tycker om dem fast samtidigt inte. Hur då?
Mjo, de släppte "Strands of the Future" (1976) som innehåller en lååång och rymdig låt som första spår men det som kommer efter är inte alls lika bra. Men omslaget och hela konceptet är ju genialiskt. Så man måste tycka om dem...


Vill man lyssna på något hårt, psykedeliskt och flummigt kan man lyssna på nutida Earthless.
Dessa grabbar från USA gör sin musik utan någon som helst sång och det funkar super!
Långa låtar som hypnotiserar men överraskar också. Bra skit.

Och tycker man om gammal skräckfilm skall man lyssna på svenska Morte Macabre.
Massa mellotron. Lite läskigt. Nostalgiskt. Och udda.


I nästa inlägg hoppar vi nog raskt tillbaka till 2009 och 2010 för att gotta sig i de bra skivor som kommit alldeles, alldeles nyligen... T ex: