We like Bathtory und Megadeath!

Igår hade jag tråkigt så jag tvingade med min kära livspartner till ett shoppingområde i vår lilla stad för att se vad tyska Mediamarkt hade att erbjuda denna gång. Främst var jag på jakt efter nyaste alstret från värmländska Vomitory men jag fann även lite annat...

Mest fann jag roliga skyltar vid CD-skivorna, muhaha. Har tyskarna varit här eller är det dyslektiska skaraborgare som är i farten? ;)

Skall det uttalas likt en badrelaterad sak eller som buttory?

Låter dock lite likt en engelsk stad på kusten - "Hello, we're going to Bathtory for a holidää!"?

Visserligen mer grammatiskt korrekt än Megadeth men ändå fel.

Det nya möter det gamla!

"Opus Mortis VIII" med Vomitory - högkvalitativ death metal & en skiva jag alltid glömmer att införskaffa men nu lyckad undkomma seniliteten och äntligen har i min ägo - Nirvana 2002. Så bra att man nästan faller samman.

Mer skivor och nörderi

Det var på tiden att jag (återigen) skaffade lite plattor jag av någon anledning inte prioriterat.
Autopsy, Pentagram, Bathory, ett gäng Sodom... Sen skulle ju nya plattan införskaffas också! "In War And Pieces" är riktigt grym. Med textrader som: "Nothing counts more than blood, a pal remains so deathless, never turn your back on God, nothing counts more than blood!" fortsätter Sodom att sprida sin thrashiga war metal (vårrr määäätellll).
Vågar jag säga att Sodom totalt manglar sönder dagens Slayer? Ja, det är min åsikt i alla fall. Tyskland vinner. Skall bli enormt skoj att se dem på Hellfest!
Av en bekant köpte jag lite mer Sodom-guld. Här är en gammal liveskiva. Med ocensurerat och småäckligt omslag!
Här syndas det frenetiskt. Stackars svarta katten dock...











Autopsy har ju nyligen återförenats och släppte en hyllad EP och blev även uppmärksammade för hur bra deras liveframträdanden fortfarande är. Hög klass.
Men jag ägnar mig ändå åt första skivan "Severed Survival" och njuter av den amerikanska dödsen.
Brutalismen är total med detta omslag.


Tro det eller ej, men "Hammerheart" är en skiva som jag tills nyligen alltså inte skaffat mig på vinyl. Fy på mig. Men nu är den hemma, dock inte som original (vilket resten är) utan som orange nyutgåva från Black Mark.
Lite skumt, men charmigt. Låter oheligt och fantastiskt bra. Då jag ägnat mig mer åt "Blood Fire Death" och diskografin innan så låter det väldigt annorlunda. Men denna hedningen njuter ändå.
Här ligger inspirationen för hela viking/pagan genren.Om ni missat det (hur fan då?) så dyrkas King Diamond och Mercyful Fate i detta hem.
Och då och då får tyvärr denna samling hållas tillbaka för inköp av 70-tal, black, death, thrash, doom etc, etc - men nyss kom det några tillskott. Bland annat denna:
"In The Depths Of Hell" är vacker i sin enkelhet. Kanske den vackraste bootleg:en någonsin? Mycket möjligt. Denna liveplatta innehåller bara det gamla materialet, vilket ju är det bästa, och ljudet är helt klart godkänt. Jag är kär återigen.

Vidare till Pentagram - "Relentless". Denna oheliga heavy metal utgåva. Doomdoftande. Mums för öronen. Lyssna på den!SÅ slutligen har det hänt. Mina kära hörlurar gick och dog. I alla fall den ena av lurarna. Och glappkontakt blev det. Efter 10-15 år säger jag farväl till mina gamla - och köper ett par precis likadana fast i snoffsig och rätt så töntig 25årsjublieumutgåva - Koss Porta Pro. Ja jag vet att det blir lite gratis reklam nu men jag älskar dem. De duger till allt. Fast till vinylen brukar jag ha ett par rejäla DJ-kåpor. Men Koss skulle funka fint till den med egentligen.
Mina gamla till vänster, nya (lite fjolligare) till höger:
Nu när vi ändå ägnar oss åt ljud måste jag hylla second hand igen och igen!
Jag har ett tag funderat på att kanske smälla upp en till anläggning här hemma då vi ju har ett rätt stort boende. Min gamla skivspelare duger ju ändå till en hel del.
Dock har jag ej haft någon vettig förstärkare att koppla in i. Men nu fyndade jag igen och för 300:- fick jag en gammal men charmig (och japansk) förstärkare och en jättebra CD-spelare (med bruksanvisning och fjärr) att koppla ihop. Prisa metalgudarna för bra priser och att sakerna överhuvudtaget fungerade. [När jag satte på förstärkaren för första gången lät det som den skulle flyga en sväng i rymden... På ett bra sätt.]
Slängde på min gamla 70-tals spelare och snodde sambons överblivna högtalare och det blev ett välljudande torn som invigdes med "Black Masses" med Electric Wizard. Den skivan lyssnar jag i övrigt på flera ggr om dagen och är närmast hypnotisk. Dock inte ett så snyggt torn, men vem orkar vara sååå ytlig denna gången. ;)

Lycka är musik.

Marduk live!

Den 10:e september var det konsert med Marduk på Parken i Göteborg.
Förband var svenska Valkyrja samt norrbaggarna Ragnarök.
För det första var själva konsertplatsen ett ganska mysigt ställe men väldigt förvånad blev jag då scenen var minimal! Jag hade aldrig varit där tidigare men förväntade mig något ställe storleksmässigt som Trädgår'n...
Men det rullade på ganska bra ändå, även fast man såg ganska litet av själva medlemmarna då hela stället fylldes av rök konstant från rökmaskinerna. Men å andra sidan var det ganska effektfullt också. :)
Valkyrja gick på i tid och gjorde entré, som de andra banden, genom att först klämma sig ut genom köksingången och sen klättra upp på scenen vilket ju känns lite udda återigen. Väl på scenen levererade de deras old school black metal men hos mig går det inte hem så särskilt bra.
Då jag sett dem tidigare, i Skövde (förband till Dark Funerals sista turné), hade jag tidigt stört mig på Watain-härmandet och rockstjärne á la black metal le primitive dvs: "Vi är så äkta!".
Så äkta att sångaren A.L. inte kan (eller vill?) sjunga utan då och då brölar monotont. Jag är inte imponerad.
Missförstå mig rätt nu, jag har inte problem med primitiv black metal eller olika typer av sång, men detta blev aldrig intressant eller särskilt originellt. Bathory-dyrkandet kändes äkta. Men Valkyrja kändes inte i närheten av detta kultband eller forna (eller nya) Watain. Sorry. Jag ville så gärna tycka om er musik, men nej.
Bättre klarade sig Ragnarök som spelade typisk norsk black metal så som t ex tidiga Dimmu Borgir. Alla medlemmarna lyckades hålla intresset vid liv på olika sätt och själva banduppsättningen blev nästan absurd samtidigt som perfekt! Sångaren HansFyrste var en ganska stereotypisk sångare inom black metal; smal och ganska liten men skräckinjagande och med pondus. Självklart blodig. Kontra det så såg bassisten Decepticon ut som en slags gigantisk Leatherface (utan mask) som klampade runt lite klumpigt bredvid sångaren. Gitarristen Brigge såg inte alls ut som på gruppens myspace-sida utan hade utseendet av en metalversion av Gimli (ur filmatiseringen av böckerna om Sagan om ringen) alltså kort, skäggig och väldigt rund. Tillägg inget hår, tatueringar och en väldigt spänd blick. Han var ju för underbar och samtidigt riktigt ruggig då han stod och riffade hysteriskt samtidigt som han blinkade frenetiskt och spände sina svarta ögon i publiken. Briljant!
Själva musiken hördes bra och Ragnarök hade ett bra tempo och driv. Själv har jag endast hört albumet "In Nomine Sathanas" från 2002 men resten av materialet gick hem hos publiken också. Bäst var helt klart det som doftade norskt 90-tal.

Så var det dags för Marduk från Norrköping. Detta är ju verkligen ett av banden som står för den svenska black metal-eliten och det visade dem. Trots att röken spydde ut över hela scenen och man knappt såg Morgan Håkansson och co så kände man deras närvaro hela konserten. Och Mortuus var väldigt respektingivande även om han inte var lika skräckinjagande som när jag såg Marduk på Metaltown för några år sedan.
Denna kväll spelade de inte bara låtar från nyaste skivorna "Rom 5:12" och "Wormwood" utan även från "Pazer Division Marduk" och tidiga "Opus Nocturne". Jag blev nöjd av blandningen och blev extra förtjust när de vräkte ur sig The Levelling Dust.
De gick av scenen väldigt abrupt, inga extranummer här inte, och lämnade oss i skön tomhet efter deras stenhårda leverans av kulsprute-black metal.
Det enda som jag saknade var mer av de där spy-growl-ljuden som Mortuus är så bra på i både Marduk och Funeral Mist...