The Thing from another world - MAGMA

Today I've been listening to alot of different music, from blues to hardcore punk.

That's the beauty of loving music so much, I never get really fed up and tired with music!

As long as there are lots to choose from I am satisfied. One of the best coziest things to do is start digging through the LPs and CDs and tapes and whatnot, and find something which is absolutely fucking brilliant but that has been left alone for far too long. Hah, sometimes I picture the records with feelings, like they are a bit depressed if not played in a few years or so... ;) But, hell - I swear I am not alone in doing that! I hope...? :P

It's time for Magma. Yup! I hope most of you readers have heard about these French progressive rock people, or maybe I should call them a cult? For me they are like a weird religious cult, worshipping an alien chicken from a red/orange galaxy or something. That is my vision of "Kobaïa", as their first record is called.

This band has been at it since 1969, creating an totally original language called Kobaïan, and formed by leader Christian Vander. And how the hell does one describe the music?!

Well, it is a strange brew I know - jazz fusion blended together with symphonic rock and opera. Every record takes the sound one step further. Actually I think that the first record can be the most uneasy to listen to, with it's cacaphonic sounds. I call it a bit ear-splitting. But also very fascinating. And it's hard to not have an opinion about Magma.

My records, a few left to collect over the years...

"Troller Tanz (Ghost Dance)" from "Üdü Wüdü":

And from the debut album:

Opeth - "Heritage" äntligen ute!

Äntligen är det jag längtat efter länge nu, nya Opethplattan ute! Några dagar innan släppet fick jag ett mail med nedladdningskod till skivan och jag tänkte "Icke att jag kommer lyssna på mp3 först av allt!" men tji fick jag då mp3:n åkte fram på en resa och jag tog in hela skivan trots trötthet och folk runtom. Tycker att det är behagligast och effektivast att avnjuta ett nytt alster hemma i största stereon, med lugn och ro runtom...

Och det fick jag göra då CD-utgåvan, i detta fall en limiterad signerad version med ett Opeth-coin, anlände i brevlådan. Eller denna spelar jag inte ärligt talat, jag köpte en vanlig version med. ;)

(Väntar nu även på vanlig vinyl samt deluxe-boxen med vinyl + CD + 7:a...)

Jag drog på volymen rejält denna höstkväll och tände lite ljus. Och försökte öppna sinnet återigen, för alla toner och intryck. För det behöver man göra, man måste vara öppen för förändring och för vad som nu är Opeth. Det har ju varit en lång musikresa nu, från första plattan till denna tionde, och Gudarna skall veta att det har varit många ljuvliga vändningar.

"Heritage" är för mig mer speciell än "Watershed", jag kände direkt att jag väntat på detta, dessa låtar och fast den är överraskande blev det samtidigt ingen chock för mig att plattan blev just denna och låter precis så här.

Som ni vet älskar jag ju det progressiva 70-talet, psykedelikan innan och springer inte åt andra hållet då det inte growlas hela tiden. Faktum är att "Damnation" är en av mina favoritplattor och där growlar Mikael ingenting, och det skulle kännas ganska fel om man han gjort det.

Det må inte vara den tyngsta men den är en av de sorgligaste. Allting dryper av ensamhet och förlust.

Och "Heritage" är också väldigt sorgsen, den är mörk och oförutsägbar. Alla möjliga influenser hörs i varje spår, allt ifrån Jan Johansson i titelspåret till Rainbow, King Crimson, Camel och jag anar även lite Magma i rytmsektionen. Och varför inte influeras så starkt? Alla dessa nämnda är oerhört bra grupper som skapat de mest sköna och grymma skivor som någonsin släppts.

Nu, efter flera lyssningar, känner jag fortfarande att albumet växer även om det samtidigt sätter sig mer i den nöjda skallen. "The Devil's Orchard" är verkligen den självklara singeln och nu har det även släppts en skum video till låten. Kolla in!

Jag hyllar denna tionde skivan som det mästerverk det är och försöker att inte spela sönder den utan varva med annan musik. Och det skall bli en fröjd att få avnjuta det nya materialet live...