Äntligen är det jag längtat efter länge nu, nya Opethplattan ute! Några dagar innan släppet fick jag ett mail med nedladdningskod till skivan och jag tänkte "Icke att jag kommer lyssna på mp3 först av allt!" men tji fick jag då mp3:n åkte fram på en resa och jag tog in hela skivan trots trötthet och folk runtom. Tycker att det är behagligast och effektivast att avnjuta ett nytt alster hemma i största stereon, med lugn och ro runtom...Och det fick jag göra då CD-utgåvan, i detta fall en limiterad signerad version med ett Opeth-coin, anlände i brevlådan. Eller denna spelar jag inte ärligt talat, jag köpte en vanlig version med. ;)
(Väntar nu även på vanlig vinyl samt deluxe-boxen med vinyl + CD + 7:a...)
Jag drog på volymen rejält denna höstkväll och tände lite ljus. Och försökte öppna sinnet återigen, för alla toner och intryck. För det behöver man göra, man måste vara öppen för förändring och för vad som nu är Opeth. Det har ju varit en lång musikresa nu, från första plattan till denna tionde, och Gudarna skall veta att det har varit många ljuvliga vändningar.
"Heritage" är för mig mer speciell än "Watershed", jag kände direkt att jag väntat på detta, dessa låtar och fast den är överraskande blev det samtidigt ingen chock för mig att plattan blev just denna och låter precis så här.
Som ni vet älskar jag ju det progressiva 70-talet, psykedelikan innan och springer inte åt andra hållet då det inte growlas hela tiden. Faktum är att "Damnation" är en av mina favoritplattor och där growlar Mikael ingenting, och det skulle kännas ganska fel om man han gjort det.
Det må inte vara den tyngsta men den är en av de sorgligaste. Allting dryper av ensamhet och förlust.
Och "Heritage" är också väldigt sorgsen, den är mörk och oförutsägbar. Alla möjliga influenser hörs i varje spår, allt ifrån Jan Johansson i titelspåret till Rainbow, King Crimson, Camel och jag anar även lite Magma i rytmsektionen. Och varför inte influeras så starkt? Alla dessa nämnda är oerhört bra grupper som skapat de mest sköna och grymma skivor som någonsin släppts.
Nu, efter flera lyssningar, känner jag fortfarande att albumet växer även om det samtidigt sätter sig mer i den nöjda skallen. "The Devil's Orchard" är verkligen den självklara singeln och nu har det även släppts en skum video till låten. Kolla in!
Jag hyllar denna tionde skivan som det mästerverk det är och försöker att inte spela sönder den utan varva med annan musik. Och det skall bli en fröjd att få avnjuta det nya materialet live...
Bra skrivet! Jag håller med, även om jag inte kan uttrycka mig som dig. <3 Jättebra skiva! Tack för att jag med får lyssna på den, hehe. ;) PUSS!
SvaraRaderaRoligt att nya skivan kunde leva upp till förväntningarna :D
SvaraRaderaBlir att jag skall kolla in denna skiva och!
En mäktig skiva på alla sätt, även om jag saknar Mikes köttiga growl från Watershed. Men rader som: "Friends would leave me in my darkest hour Yet trust me with their lives" passar bäst med ren sång.
SvaraRaderaDet finaste är produktionen som både andas och sprakar på ett väldigt organiskt sätt. Det finns en rymd i ljudet som 99% av alla moderna skivor saknar pga dålig mastring.
Erdena: TACK! Puss på dä!
SvaraRaderaMiss: Ja för mig gjorde den verkligen det. Blir grymt påverkad av den, så vacker men sorgsen musik.
Johan: Verkligen! Själv saknar jag den inte lika mycket och tycker som du att det passar bättre med rensång. Tycker det hade kunnat förstöra en hel del om han hade brööölat till i något jazzigt stycke.
Verkligen "earthy" som Åkerfeldt säger själv, organisk och ren. Längtar efter vinylversionen, då blir det nog ännu mer organisk känsla. :)