Marduk live!

Den 10:e september var det konsert med Marduk på Parken i Göteborg.
Förband var svenska Valkyrja samt norrbaggarna Ragnarök.
För det första var själva konsertplatsen ett ganska mysigt ställe men väldigt förvånad blev jag då scenen var minimal! Jag hade aldrig varit där tidigare men förväntade mig något ställe storleksmässigt som Trädgår'n...
Men det rullade på ganska bra ändå, även fast man såg ganska litet av själva medlemmarna då hela stället fylldes av rök konstant från rökmaskinerna. Men å andra sidan var det ganska effektfullt också. :)
Valkyrja gick på i tid och gjorde entré, som de andra banden, genom att först klämma sig ut genom köksingången och sen klättra upp på scenen vilket ju känns lite udda återigen. Väl på scenen levererade de deras old school black metal men hos mig går det inte hem så särskilt bra.
Då jag sett dem tidigare, i Skövde (förband till Dark Funerals sista turné), hade jag tidigt stört mig på Watain-härmandet och rockstjärne á la black metal le primitive dvs: "Vi är så äkta!".
Så äkta att sångaren A.L. inte kan (eller vill?) sjunga utan då och då brölar monotont. Jag är inte imponerad.
Missförstå mig rätt nu, jag har inte problem med primitiv black metal eller olika typer av sång, men detta blev aldrig intressant eller särskilt originellt. Bathory-dyrkandet kändes äkta. Men Valkyrja kändes inte i närheten av detta kultband eller forna (eller nya) Watain. Sorry. Jag ville så gärna tycka om er musik, men nej.
Bättre klarade sig Ragnarök som spelade typisk norsk black metal så som t ex tidiga Dimmu Borgir. Alla medlemmarna lyckades hålla intresset vid liv på olika sätt och själva banduppsättningen blev nästan absurd samtidigt som perfekt! Sångaren HansFyrste var en ganska stereotypisk sångare inom black metal; smal och ganska liten men skräckinjagande och med pondus. Självklart blodig. Kontra det så såg bassisten Decepticon ut som en slags gigantisk Leatherface (utan mask) som klampade runt lite klumpigt bredvid sångaren. Gitarristen Brigge såg inte alls ut som på gruppens myspace-sida utan hade utseendet av en metalversion av Gimli (ur filmatiseringen av böckerna om Sagan om ringen) alltså kort, skäggig och väldigt rund. Tillägg inget hår, tatueringar och en väldigt spänd blick. Han var ju för underbar och samtidigt riktigt ruggig då han stod och riffade hysteriskt samtidigt som han blinkade frenetiskt och spände sina svarta ögon i publiken. Briljant!
Själva musiken hördes bra och Ragnarök hade ett bra tempo och driv. Själv har jag endast hört albumet "In Nomine Sathanas" från 2002 men resten av materialet gick hem hos publiken också. Bäst var helt klart det som doftade norskt 90-tal.

Så var det dags för Marduk från Norrköping. Detta är ju verkligen ett av banden som står för den svenska black metal-eliten och det visade dem. Trots att röken spydde ut över hela scenen och man knappt såg Morgan Håkansson och co så kände man deras närvaro hela konserten. Och Mortuus var väldigt respektingivande även om han inte var lika skräckinjagande som när jag såg Marduk på Metaltown för några år sedan.
Denna kväll spelade de inte bara låtar från nyaste skivorna "Rom 5:12" och "Wormwood" utan även från "Pazer Division Marduk" och tidiga "Opus Nocturne". Jag blev nöjd av blandningen och blev extra förtjust när de vräkte ur sig The Levelling Dust.
De gick av scenen väldigt abrupt, inga extranummer här inte, och lämnade oss i skön tomhet efter deras stenhårda leverans av kulsprute-black metal.
Det enda som jag saknade var mer av de där spy-growl-ljuden som Mortuus är så bra på i både Marduk och Funeral Mist...