Eargasms 2009-2010 del 1

Nyligen släppte norska kungarna Immortal sin första DVD "The Seventh Date of Blashyrk" och det är filmat från Wacken 2007. Inget extramaterial eller bonusskit här inte! Det är hela spelningen på DVD samt CD och that's it.
Men det är en riktigt skön spelning och brutalt bra ljud (rattat av Peter Tägtgren, suprise!). Abbath är i sitt esse och kör till och med lite krabbgång vid några tillfällen...
Denna DVD är ett måste!

Och när Immortal ändå är på tapeten så vill jag skriva om några få av skivorna som släppts 2009-2010 som jag byggt altare till och dyrkar regelbundet.
En av dessa är just Immortals nyaste "All Shall Fall" som jag väntade på så länge! Jag tillhör skaran som inte blev besviken då denna skivan kom och förvandlade allting till isig vinter. Nej, tvärtom så tyckte jag om den direkt men har kommit att känna ännu mer för den ju fler lyssningar. Och nu är jag nog snart uppe i närmare 100?

Jag blev djupt besviken då Immortal för X antal år sedan meddelade att de skulle splittras och inte längre göra musik. Vad då, skall portarna till Blashyrk för evigt smällas igen och vintern drivas bort? Jag fattade det inte. Jag försökte ta till mig Abbaths "nya" projekt I men det var inte samma sak. Jag blev varvade skiva efter skiva. Klängde mig fast vid favoriten "At the Heart of Winter" och försökte bevara Immortals kyliga musik.
Efter många år kom det: "Vi spelar in en ny platta som kommer släppas..." - Ja!
Och det var ingen besvikelse. De öppnade Blashyrk, visade till och med portarna på omslaget, och det med infernaliska toner och väckte självaste isgudarna! Den thrashiga black metallen från Bergen är åter. För hur kan man klara en vinter utan Immortal vid sin sida?
Stäng nu aldrig Blashyrk... Mighty Ravendark!

Ett band som dock aldrig igen kommer återuppstå är Dissection. Hail the Metal of Death!
Till minne av Jon släpptes dock "Live Rebirth"-spelningen äntligen på LP. Den har alltså tidigare kommit som DVD men nu kom det två olika vinylversioner, en amerikansk och en mycket bättre europeisk. Jag satsade på den sistnämnda dubbel-LP:n med poster. Limiterad i 1000 ex i antingen röd eller svart vinyl och jag norpade åt mig den röda versionen. Helt okej ljud och sagolik stämning. Man blir euforisk om man tar sig tid att lyssna ordentligt och utan distraktioner. En av våra katter håller med och verkar passa på att meditera när hon hör denna live-skiva.

Ännu en återkomst bör härmed nämnas: Burzum med "Belus". Jag trodde Varg skulle göra mig besviken, trodde att han tappat stinget alla dessa år i fängelset, trodde att han börjat dyrka tysk synth för mycket efter de senaste pling-plong-skivorna (som inte gillas så mycket!) men ack så fel jag hade. För med "Belus" tar Vikernes några steg tillbaka och hamnar mellan "Hvis Lyset Tar Oss" och "Filosofem" vilket passar mig utmärkt då jag älskar dem båda.
Detta är hypnotisk black om något.
http://www.youtube.com/watch?v=5jsmFP1mDJk
Vinylen utkom först i vitt och därmed limiterad. Den var extremt förbokad men då jag var snabb lyckades jag få en kopia. Och tur är väl det för efter bara ett par veckor såldes den vita versionen dyrt på Ebay och bara den svarta fanns kvar från olika distros.


"Lawless Darkness av Watain har ju nästan tjatats sönder. Vilket hype det blev när detta alster skulle släppas! Men visst inköpte jag den, och det är en fin version som Norma Evangelium Diaboli har plockat ihop. Trippelgatefold. 2LP. Fin bok. Poster. Morbid konst av polsk konstnär. Javisst.
Och bra musik. Men är det något fel på mig då jag föredrar den lite hårdare "Sworn to the Dark"? För jag verkar vara den enda.
Kanske behöver lyssna in mig mer men jag har liiiite svårt för att det blev så himla mycket prat runt detta släpp.
Watain är bra. Men glöm för helsike inte att Dissection är de främsta gudarna.


Och än är ju inte året slut så det kommer fler bra släpp. Och självklart finns det mer bra i samlingen som jag glömt nu.