Burzum - "From the Depths Of Darkness"

Jag sitter just nu och lyssnar på den försenade Burzumskivan, för första gången. Jag snackar alltså om nyinspelningarna på "From the Depths Of Darkness". Äntligen fick jag min vita vinyl hemskickad och nu är det hög tid att lyssna rejält med en kopp té i hand.

Min omedelbara reaktion är att det låter fruktansvärt bra. Jag har sett fram emot detta. Som jag skrivit förut så tycker jag denna idéen var spännande, inte alls onödig som vissa finner den.
Tidiga Burzum har sin charm, och det var nästan det första jag hörde i black metalgenren tillsammans med Mayhem och Darkthrone. Jag specialbeställde plattorna i den lokala skivhandeln (som gick i graven, tyvärr) och väntade några veckor tills de dykt upp. Och vilka monster det var! Primitiv norsk metal. De förändrade mig.
Och nu är Varg igång med en jävla fart igen, efter briljanta "Belus" och lite mindre märkvärdiga men godkända "Fallen" möter han sig själv. Gamle mannen möter den rebelliska tonåringen. Ingen mer kråksång, de desperata skriken har lämnat plats för en lugnare röst som låter kall, säker och äldre. Men inte mindre farlig. För allt står ju inte riktigt rätt till...
Pytten är också med i spelet fortfarande, och då såklart även Grieghallen, skivan tillägnas till och med producenten som hängt med så länge. Undrar vad Pytten tänkte om detta projektet? Hm.
Jag är egentligen inte så mycket för just nyinspelningar av gammalt material och äger endast några enstaka sådana skivor. Själen och känslan förloras ofta på vägen och det bandet tycker låter fan så mycket bättre tycker jag bara låter mer polerat... Och visst, här är det kanske lite mer kontrollerat kaos men jag accepterar det. Känslan finns där. Musiken skräms fortfarande, om man lyssnat på Burzum länge och letar sig tillbaka till rötterna men samtidigt hör nuet så hör man "det". Det obehagliga. Desperationen. Dåtid möter nutid.

Jag har medvetet inte lyssnat på de gamla skivorna på lääänge nu för att vara öppen, ta in musiken och se vad den kan ge mig.
Men snart måste jag varva detta med mina gamla skivor, jämföra rejält och vara selektiv.

Och tack igen för ett passande omslag. Skulle vilja hoppas på att Burzum snart nöjer sig med en logga eller slags koncept och inte hoppar så för varje skivomslag... Men det kan jag nog glömma, det är ju ändå Varg vi talar om. ;)