Sweden Rock Festival

Lite skivor som fick lite autografer.

Min keps, signerad av Destruction, Nifelheim och spacekungarna Hawkwind.

I söndags kom man hem från Sweden Rock, trött och varm. Dock hade de dagarna och nätterna innan varit riktigt kalla. Det blev inte mycket sömn i ett lite fuktigt tält.

Däremot blev det en drös bra band! Inget av det jag såg gjorde mig särskilt besviken utan snarare tvärtom! Och jag måste säga att ljudet var mycket bra på samtliga scener och banden var nästan för tidiga (Ozzy började ju 5 minuter för tidigt, den lilla spjuvern!).

Här kommer jag lite kort skriva om lite band jag sett och bjuda på lite bilder.

Moonspell - Borde egentligen ha spelat bra mycket senare i mörker men gjorde ändå bra ifrån sig och bjöd på låtar från bland annat grymma "Memorial" och klämde även in favoritlåten Opium.

Morbid Angel - Helvetes så bra denna spelningen var! Den krossade totalt. David och company var i god form och de bjöd på en massa goa gamla låtar och även de från nya skivan som faktiskt är bra. De hoppade alltså alla technolåtar och satsade på hederligt mangel. Lyckat! Gick på signeringen och fick nya singeln signerad, alla var trevliga och mr Vincent var en cool cowboy med djuuup röst.

Judas Priest - Grymt kul att ha sett dessa gubbar nu och Robs röst var verkligen hysteriskt bra och stark som få, dock kunde han ha haft lite mer entusiasm och metalanda på scenen, han kändes lite trött. Men ändå riktigt bra spelning, tycker jag.

Down - Med Philip Anselmo i spetsen var de fruktansvärt bra live, Phil var verkligen på humör och var lika bra som han var när Pantera var bäst. Helgjuten kontakt med publiken och bra låtar som lät tyngre än på skiva. Snackade kort med Phil på signering och han hyllade min Celtic Frost-tröja och svarade att han alltid kommer stödja black metal, "Always, man, always."

Electric Wizard - Stod längst fram för att vara totalt mottaglig för deras knarkiga doomtyngd, och det blev jag. Hypnotiskt likt få. Grymt gig och imponerande låtval. Önskar bara det hade fortsatt tills mörkret föll.

Rob Zombie - Nyfiken kollade jag in denna zombieherre, vem har inte hört Living Dead Girl osv? Dansande karl med medryckande låtar, fungerade bra live.

Overkill - Såg inte hela spelningen men det jag såg var imponerande. Argt, energiskt och bra fast jag knappt lyssnat på dem tidigare.

Ghost - Verkligen ett band som gör sig bäst live då man med det stämningsfulla uppträdandet får en tyngre upplevelse av musiken. Lite väl långt parti med ett samplat bebisskrik och visst är det liiite konstigt att se medelålderns Svenssons dansande till sataniska texter men stämningen var ändå lite kuslig.

Destruction - Tidigt på söndagen inleds festivalen med denna tyska thrash! Bandet är bakfulla och trötta men det märks inte, de är brutala och levererar gammalt blandat med nytt i en fin kombination. Underbart. På signeringen är Schmier supersnäll och signerar en gammal vinyl med mitt namn och "Skol" (=skål!) och är en riktig tuff gentleman.

Angel Witch - Hade festivalens grymmaste backdrop! Och såg inte alls slitna ut på scen. Gamla långhåriga hårdrockare som inte gjorde en besviken. Lite allsång i slutet blev det nästan.

Nifelheim - Bröderna hårdrock är hängivna som tusan och representerade ondskan under festivalen, bättre än Ghost och alla andra på att dyrka Satan. Helvetiskt bra och snabbt som tusan. Schyssta som sjutton på signeringen.

Hawkwind - Gudarna, hjältarna, rymdmännen. Inte trodde jag att de skulle vara så bra nu! Jag blev så lycklig. Så bra de var. Jag börjar nästan gråta av minnet, faktiskt. Då vet man att man sett nåt riktigt bra... Inte sant?

Jag fick en stund med dem och de signerade min "Space Ritual" återpress som är alldeles färsk.

Så fruktansvärt nervös var jag! Men så oerhört schyssta gubbar. Bäst!

Ozzy - Vad skall man säga om Ozzy? Han var så jäklans glad! Rösten höll inte på alla låtar men jävlar vad han höll igång. Och han gjorde 3 Black Sabbath-låtar och Mr Crowley. Nöjd.

Nej, jag såg inte Thin Lizzy. Meningslöst utan herr Lynott.

Jag tröstade mig med några gamla vinyler hos TPL istället.

David i Morbid Angel.

Phil i högform.

Electric Wizard dyrkar knark och Djävulen.

Destruction, tyska bakfulla herrar med pondus.

Nifelheim, metaldyrkande hårda män.

Hawkwind med fina dansöser.

David Vincent och denna bloggerska.