Iron Maiden

Någon mer som skall till Ullevi på fredag tro?

Jag laddar i alla fall upp för det rejält, skall bli skönt att åter se gubbarna.

Lite som trillat hem

Lite fina saker som jag lagt metal-vantarna på de senaste veckorna...

Efter att ha bevittnat Hawkwinds spelning på Sweden Rock och kort varit i deras närvaro,

blev jag för hundratredje gången åter frälst och småbesatt och fixade denna fina och tjocka bok om Hawkwinds historia. Påbörjad och lovande.

Skivmässan i Hova gav lite utdelning, bland annat i lite Thin Lizzy men också dessa härliga alster. Från vänster är det en av de egendomligaste folk-progressive skivorna som någonsin skapats - Comus - "First Utterance". Sen Steve Hillage med "Fish Rising", en av männen bakom husgudarna Gong som här har skapat en hel platta med fisk som tema. Låter det konstigt? Helt underbart! Och sist Sir Lord Baltimore med "Kingdome Come", en riktig klassiker och en av de allra tidigaste hårda skivorna.

Kära Rise Above Records, jag älskar er och ni släpper mycket bra album men för Satans skull - varför blir ni alltid så försenade med vinylerna? Pressar ni dem i källaren under speciella sataniska ritualer som endast kan utföras vid fullmånens sken?

Äntligen har Blood Ceremonys andra fullängdare kommit - "Living With The Ancients" - som jag bokade redan i mars. Och det är inte pg a förseningar hos distros utan bolagets fel, igen.

Man får vääääldigt höga förhoppningar på en skiva om man väntar länge. Som tur var levererar Blood Ceremony igen men jag måste låta den snurra några varv till då jag just nu verkar mest vilja lyssna på andra halvan.

Flera olika vinylfärger finns, jag fick två ex men detta är det enda jag har kvar då det andra byttes mot ohelig tröja under helgen.

Hemskt omslag. Fin grön rengjord vinyl. Hardcore/grind på gamla goa Earache.

Svenskt?! Svenskt! Filthy Christians med "Mean".

Klockrena texter. Mangel och aggression.

Midsommarölen står som getter i hagen och tröjorna regnar från helvetets eldar

Nu skall jag skärpa mig och försöka klämma ur mig några inlägg. Det är svårt när latheten tar över eller man känner sig överhettad och vill kräla ur skinnet.

Midsommarhelgen var oväntat aktiv och social. En trevlig afton blev det hos Siv och hennes Christian Älvestam. Traditionell mat och rabarberpaj avnjöts med en hälsosam dos av Newcastle Brown Ale och lite Jägermeister. Och Siv verkade uppskatta vår gåva till värdparet - en flaska Motörhead Shiraz - då den slank ner och gav henne en riktig Overkill-baksmälla dagen efter. ;)

Den alltid trevlige Älvestam var vänlig och försåg mig med Torchbearer tröja (tydligen grymt limiterad också...?), nya skivan och två gamla demos med gamla goa Unmoored! Bra skit!

I övrigt så spenderades kvällen lyssnandes på kassettdemos med bland annat Morbid, The Black, Necromicon, Non Serviam, Nihilist och Grave - sämre kan man definitivt ha det! ;)

Den lilla bakfyllan botades med en go B-film och att klokt sitta och beställa "Metalion - Slayer Mag Diaries" som jag blev sugen på för någon vecka sedan. Och då kunde jag ju lika gärna få tummen ur och fixa "Swedish Death Metal" av Ekeroth som jag sket i att beställa för 100 år sedan (eller ett par år i alla fall...), inspirerad av bläddrandet hos Siv & Christian.

Hm, så går det när "man skall ta det lite lugnt med skivinköpen" - det blir lite skivor ändå och lite annat med. Men än då länge överlever man ju. ;)

Midsommardagen blev det grillande hos sambons familj med mer god mat och lite rosévin på det, och då passade jag på att diskutera festivaler med Victor och glad i hågen hämta tröjorna han fixat till mig. Hela 2 officiella Bolt Thrower shirts hade han varit snäll nog att införskaffa åt mig på Hellfest! Så jag köpte dem och lite andra "specialgjorda". Det var tröst på såret för att jag missade dem live. Men nästa gång så, nästa gång...

När man ändå var så onyttig och social så kunde vi lika gärna klämma in en fika också och det slutade med att man försökte frälsa en icke musikintresserad person med skivomslagskonst istället (Hawkwind gick hem!), så ni som känner mig vet att jag nu varit social så det räcker en månad, hehe. Nej men jag försöker bättra mig - enslingen (!) och misantropen i mig botas tillfälligt av sådana här helger.

av

Sweden Rock Festival

Lite skivor som fick lite autografer.

Min keps, signerad av Destruction, Nifelheim och spacekungarna Hawkwind.

I söndags kom man hem från Sweden Rock, trött och varm. Dock hade de dagarna och nätterna innan varit riktigt kalla. Det blev inte mycket sömn i ett lite fuktigt tält.

Däremot blev det en drös bra band! Inget av det jag såg gjorde mig särskilt besviken utan snarare tvärtom! Och jag måste säga att ljudet var mycket bra på samtliga scener och banden var nästan för tidiga (Ozzy började ju 5 minuter för tidigt, den lilla spjuvern!).

Här kommer jag lite kort skriva om lite band jag sett och bjuda på lite bilder.

Moonspell - Borde egentligen ha spelat bra mycket senare i mörker men gjorde ändå bra ifrån sig och bjöd på låtar från bland annat grymma "Memorial" och klämde även in favoritlåten Opium.

Morbid Angel - Helvetes så bra denna spelningen var! Den krossade totalt. David och company var i god form och de bjöd på en massa goa gamla låtar och även de från nya skivan som faktiskt är bra. De hoppade alltså alla technolåtar och satsade på hederligt mangel. Lyckat! Gick på signeringen och fick nya singeln signerad, alla var trevliga och mr Vincent var en cool cowboy med djuuup röst.

Judas Priest - Grymt kul att ha sett dessa gubbar nu och Robs röst var verkligen hysteriskt bra och stark som få, dock kunde han ha haft lite mer entusiasm och metalanda på scenen, han kändes lite trött. Men ändå riktigt bra spelning, tycker jag.

Down - Med Philip Anselmo i spetsen var de fruktansvärt bra live, Phil var verkligen på humör och var lika bra som han var när Pantera var bäst. Helgjuten kontakt med publiken och bra låtar som lät tyngre än på skiva. Snackade kort med Phil på signering och han hyllade min Celtic Frost-tröja och svarade att han alltid kommer stödja black metal, "Always, man, always."

Electric Wizard - Stod längst fram för att vara totalt mottaglig för deras knarkiga doomtyngd, och det blev jag. Hypnotiskt likt få. Grymt gig och imponerande låtval. Önskar bara det hade fortsatt tills mörkret föll.

Rob Zombie - Nyfiken kollade jag in denna zombieherre, vem har inte hört Living Dead Girl osv? Dansande karl med medryckande låtar, fungerade bra live.

Overkill - Såg inte hela spelningen men det jag såg var imponerande. Argt, energiskt och bra fast jag knappt lyssnat på dem tidigare.

Ghost - Verkligen ett band som gör sig bäst live då man med det stämningsfulla uppträdandet får en tyngre upplevelse av musiken. Lite väl långt parti med ett samplat bebisskrik och visst är det liiite konstigt att se medelålderns Svenssons dansande till sataniska texter men stämningen var ändå lite kuslig.

Destruction - Tidigt på söndagen inleds festivalen med denna tyska thrash! Bandet är bakfulla och trötta men det märks inte, de är brutala och levererar gammalt blandat med nytt i en fin kombination. Underbart. På signeringen är Schmier supersnäll och signerar en gammal vinyl med mitt namn och "Skol" (=skål!) och är en riktig tuff gentleman.

Angel Witch - Hade festivalens grymmaste backdrop! Och såg inte alls slitna ut på scen. Gamla långhåriga hårdrockare som inte gjorde en besviken. Lite allsång i slutet blev det nästan.

Nifelheim - Bröderna hårdrock är hängivna som tusan och representerade ondskan under festivalen, bättre än Ghost och alla andra på att dyrka Satan. Helvetiskt bra och snabbt som tusan. Schyssta som sjutton på signeringen.

Hawkwind - Gudarna, hjältarna, rymdmännen. Inte trodde jag att de skulle vara så bra nu! Jag blev så lycklig. Så bra de var. Jag börjar nästan gråta av minnet, faktiskt. Då vet man att man sett nåt riktigt bra... Inte sant?

Jag fick en stund med dem och de signerade min "Space Ritual" återpress som är alldeles färsk.

Så fruktansvärt nervös var jag! Men så oerhört schyssta gubbar. Bäst!

Ozzy - Vad skall man säga om Ozzy? Han var så jäklans glad! Rösten höll inte på alla låtar men jävlar vad han höll igång. Och han gjorde 3 Black Sabbath-låtar och Mr Crowley. Nöjd.

Nej, jag såg inte Thin Lizzy. Meningslöst utan herr Lynott.

Jag tröstade mig med några gamla vinyler hos TPL istället.

David i Morbid Angel.

Phil i högform.

Electric Wizard dyrkar knark och Djävulen.

Destruction, tyska bakfulla herrar med pondus.

Nifelheim, metaldyrkande hårda män.

Hawkwind med fina dansöser.

David Vincent och denna bloggerska.

Semester?

Jag har uppdaterat väldigt dåligt den senaste veckan... Varför?

Har jag blivit sjuk och alldeles för chockad av den nya Morbid Angel-plattan? Kanske.

Jo, för den och singeln har anlänt och har genomlyssnats och ojojoj, jag är ingen dyrkare av albumet. Mer om det senare tror jag.

Så, nu är det semester och jag återkommer efter Sweden Rock Festival.

Jag plockar med mig mina 2 små enkla kameror och 3 minneskort, borde räcka ett tag i alla fall. :)

Hej Ozzy och hej då tristessen!

På återseende!