Ny progressive space rock

Jag tänkte slå ett slag för några nya favoritskivor med space rock som faktiskt inte är skapade under 70-talet. Jag är rätt svår så, eftersom jag förutom Ozric Tentacles inte upptäckt så många och har nog egentligen inte så stort behov av det heller då 70-talet hade så mycket att ge. Jag blickar mer bakåt än framåt. Men är helt klart en tok av Ozrics musik, det de släppt sedan demosarna från 80-talet tills nu (var är nya skivan?!).

Nu skall vi dock titta på två band från Skandinavien, First Band From Outer Space från Göteborg och Hidria Spacefolk från Finland.

Jag ramlade över skivan "The Guitar Is Mightier Than The Gun" med First Band From Outer Space i Göteborg för mer än nåt år sedan och hade ingen aning om vad det var. Det var omslaget som lockade mig. Två färgglada troll, där den ena petar sig i näsan. Och svamparna! Jösses, vad är detta? - tänkte jag men kom inte längre.

Nu, när jag kollat upp dem och insett att det är bra skit blev jag orolig att skivan var borta från butiken. Som tur var fanns den kvar och innehavaren lade undan det sista exet åt mig så jag plockade upp den då jag var i närheten för att träffa Robert Englund (mr Freddy Krueger, yep!) på Sci-fi mässan. Passande skiva att köpa precis innan man går och kollar på rymdsaker! ;)

Det är deras tredje album och den kom för några år sedan bara.

Detta faller mig i smaken på grund utav deras enorma Hawkwinddyrkande blandat med lite Ozric. Faktiskt så ligger de väldigt nära både gamla och nya Hawkwind i musiken och det är inte alla som lyckas med det. Här kommer öppningsspåret, njut!

EP:n "HDRSF-1" av Hidria Spacefolk kom 2001 och var det första de släppte och det första och än så länge enda som jag införskaffat (men jag vill gärna ha mer). Det hörs att de inspirerats av Ozric Tentacles och skyr inte heller lite österländska tongångar och långa upprepande stycken. Mycket flöjter och sköna gitarrer. Detta är verkligen musik från någon annan planet, men jag är säker på att ni liksom jag får mycket engelska 70-tals vibbar. Lyssna, detta är riktigt bra!

Personligen tycker jag det är oerhört skönt att varva hård metal med lite sådana här svängiga guldkorn. Det kanske låter som en skum blandning men blir helt underbart bra att vräka på med lite Sodom eller annan krigisk metal för att sedan flyga ut i rymden, och den återvända igen. Fram och tillbaka 100 ggr.

Ozric Tentacles & Göteborg & film

Mycket har hänt, därför har ett blogginlägg dröjt några dagar.
Jag och sambon åkte till trevliga Göteborg och såg engelska undergroundbandet Ozric Tentacles. Detta är alltså inget metalband direkt ;) utan dessa rutinerade människor spelar en himla blandning av flummig musik som man nog kan säga förklaras rätt bra med termen space rock.
Progressivt, suggestivt som fan! Helt sjukt skönt att lyssna på och konserten var bättre än jag trodde. De lät helt underbart bra live och verkade inte ha tröttnat helt (dvs Ed, frontmannen) fast de släppt nästan 30 album/utgåvor. Fantastiskt. Och stämningen var på topp. Nästan 3 timmar psykedelisk rymdmusik. Och en hel del hårdrockare och metalmänniskor som letat sig dit precis som en själv. Trevligt. Mysigast var dock de flummiga rock/hippie gubbarna som stod och myste här och där. Meditation. Oh yes.
Det shoppades såklart tröjor och poster eftersom de sakerna är riktigt svåra att få tag på i vanliga fall, om inte annat svindyrt, och killen i merchbåset verkade supertrevlig och lite småhög haha.


Jag hade fixat ett superbra vandrarhem att slagga på så man slapp stressa hem och det funkade fint. Supergod ekologisk frukost bjöds det på och det kändes ju ganska passande.
Dag nummer 2 travades det runt på stan och jag hade tur i shopping även då, hittade en ny kilt för halva priset på Shock-rean (längesedan man var där inne och rotade...), 4 vinyler och nästan lika många skräckfilmer. Och äntligen en Lovecraft-tröja. Cthulhu! I worship thee.
I filmhögen slängde jag med Call of Cthulhu som filmatiserats alldeles ypperligt av HPLHS i USA och filmats som en stumfilm från 20-talet. Den var fasligt trogen historian och nästan lika morbid. Så den lilla filmen rekommenderar jag verkligen! Se den nu!
(Nu vill jag ha en sådan tröja av jultomten, tack!)
Kan även rekommendera Hammer Studios The Devil Rides Out med Christopher Lee i täten. En gammal engelsk skräckis fylld av djävulsdyrkning och ganska snygga effekter. Charmigast är den "enorma spindeln" som de trickfotat.
Som sagt, superdagar. Och ni metalskallar, ge Ozric en chans om ni vill någon gång vill lyssna på något annat än mangel. Men ge det tid.