Blod og krek

Freakin' weird music!

2012-02-03T15:18:00.015+01:00

Here comes something I'd like to call - Jävligt otippad musik or Freakin' weird music we can call it in english (although that is not the correct translation)!

Since this blog concentrates on extreme metal and much progressive rock I would like to break the boundaries from time to time with different kinds of music - related to maybe the progressive kind. I will not shock you completely, I am not a dance music kind of person, or the kind that finds radio music "quite nice" nor am I a secret lover of a special kind of samba or whatever. ;)

BUT yes, there are things that can stimulate the brain that does not fall easily into a certain category.

So here's some weird spacey tips! Prepare for take-off!

About 2 years ago while I was going through almost the entire stock of the local record shop I found Tomita - "The Bermuda Triangle" from 1978. I looked at the cover and got instantly interested and curious of what this might be, so I asked the owner Pelle and he said it was strange japanese music that dealt with science fiction. Since the LP seemed to be themed with the mysteries of the Bermuda Triangle only I could not let it go and had a listen. Such mysteries makes me go all childish inside like Tin Tin (every documentary I find of the Triangle I must see!). Anyway, I must have had a strange face when I heard it cause it was so odd and spacey, it was like being inside a space ship that had landed in the sea and was floating dramatically together with glowing jellyfish or... Well, you understand - it was weird.

"I like it, I think" was my second response. And since it was cheap I bought it.

It is indeed strange experimental electronical classical music, and feels like a true soundtrack to an amazing movie. He uses such a rich variety of instruments, so many different Moogs and Rolands and a mellotron and computersounds, tape machines and so on... The funny thing is that on each LP there is a list of what he used exactly and it's overwhelming.

Since I've bought this I've found a couple of more, like "Kosmos", "Bolero" and his first LP "The Snowflakes Are Dancing" and they all sound like nothing had ever sounded before. In fact, Tomita was very popular, especially in Japan but also generally recognized for his original work. Read more about Tomita here. So drink a cup of lapsang and listen to this:

Last time I was in Gothenburg I bought a few records as I told you, and "Are you Spongled?" with Shpongle were one of 'em. A cheap CD, but I had heard about them for some time ago and though that if I didn't like it I'd give it away to someone but after a few listens I got completely hooked. So what is Shpongle? Some kind of mellow psychedelic dance music that incorporated lots of world music from Africa, India to Brasil. Psybient some call it. A mixture os psychedelic and ambient. Very weird music but also very impressive if you ask me. So stimulating for the brain to listen to.

Shpongle consists of two men - young Simon Posford who's main project is Hallucinogen and much older hippie Raja Ram. Simon Posford mostly creates trance music and is the owner of record label Twisted Record and does all of the programming and such. Raja owns label Tip World and used to be in a band in the 60's, opening for Led Zeppelin and other great acts.

In Shpongle he plays the flute, which he does brilliantly, and mostly seems to be smoking a lot of weed and dropping a bit of acid, hah. Lots of ramblings of this man is incorporated on many tracks of the 4 album they have released. Cause he really is a man that can speak forever...

Anyway, I had to have the rest of the CDs (the vinyl is sooo expensive!) and although the first album is the best the others are brilliant too. A very good mixture. One doesn't get tired of all the sounds.

Hardcore punk and sewing...!

2012-01-27T17:59:00.024+01:00

Okay, so I got forced to show these pillows I made - my soulmate said "You must!" so here they are haha. The other day I was cleaning out my closet (just like Eminem, yo!) and got a bit frustrated since there wasn't much room left for more band shirts. What a bummer!

And to be frank, I love all of them and I am fed up with selling shirts on Tradera that I send off for just a few SEK. :( Usually there's not much money in that and I've already sold about 10-15 of them that were too big. I'm not a girle type of girl no no, I like my prints big and with recordcovers here and there so I thought why not make pillows out of the ones I've had for ages that I just don't wear that much? As I have so many I won't miss wearing them... And most of 'em I've had for 10-15 years and are soft and nice now so.

So I started with my beloved The Exploited - "The Massacre" which I've had pretty much since I was a full-on punker back in the day. I've always loved this cover and the back, with all the mohawks. And it's a fucking killer record!

Today I made the Maiden pillow and had it not been for my back giving me big troubles I'd done two more for the bedroom. So that's the plan for the weekend, lot's of music and sewing and continueing catsitting (like babysitting but a little furrier).

I'm thinking black metal for the bedroom. :) Luckily my better half just supports my music-obsession and interiordecorating hehe. ;)

As I was sewing I really felt like listening to my old punk records so I dug for 3 favorites: Exploited, Discharge and GBH. That's what I prefer: english punk. I know Anti Cimex are good and all that but I always turned my eyes and ears to the UK for punk rock.

The Exploited formed in the late 70's and spat out their first album (after the EP) back in 1981, same year as I was born, and named it "Punk's Not Dead". A good statement which really made them a true second wave of UK punk band efter most of the original bands had dissappeared or blended together with the New Wave movement. Just look at The Sex Pistols or The Damned for example...

But it was in 1990 they released "The Massacre" which is an overlooked record when it comes to aggression. They are fucking serious and angry, swearing and filthy! This is hardcore and crossover. Speed, thrash and death metallers should like this gem.

I also really like "Beat The Bastards" record which came 1996, can't get much angrier than that!

From "The Massacre":

Charged G.B.H were also formed about the same time and their first LP in 1982 entitled "City Baby Attacked By Rats" which I've had for ages. I found it, together with the others I think, in an old vinylshop here in Skövde that no one else but me seem to remember...? It was a short-lived shop but they had plenty of punk stuff and I bought a load of singles there which I foolishly sold later on which I will forever regret. At least I kept a few LPs.

One time I stood outside the shop with my mohawk and this alcoholic comes up to me and wants to sell his recordplayer. I was pretty fearless by then so I came along and as he cracked up a beer he said that he had some records as well which I could get if I was to buy the player. Well, the player lasted about a week before it had to get repaired but the records were brilliant!

Lots of Deep Purple, Uriah Heep and Alice Cooper. So, thank you finnish alcoholic man for brightening my day hehe. :)

Anyway, the debut from GBH is really nasty and full-on! Just have a listen for yourself:

I don't think Discharge needs much introduction as I think most of you know their legacy, right?

Pure hardcore! And they have been a massive influence on so many speed, thrash and death metal bands all over the world. It seems everyone is citing them as influence these days. And as I played my copy of "Hear Nothing See Nothing Say Nothing" for the first time I understood Metallica and Sepultura and all the bands who seemed to worship these British punkers. A perfect mix of punk and metal, already in 1982.

Right now I am awaiting a demo of a new Swedish crustband called Åtgärdslandet to arrive in my mailbox. I really like their stuff. Hopefully I can get it soon and spread the word.

Opeth live in Gothenburg

2012-01-27T08:00:00.000+01:00

This post is a tad late haha, but better late than never I hope. :)

The best live performance I have ever seen to place the 4th of December 2011 in Gothenburg, Sweden. Oh yes, it was Opeth live at Trädgår'n!

As I have seen them a couple of times before since they are one of my absolutely favorite bands of all time (only beaten by Black Sabbath I think) this time I really wanted to be a nutter and got two VIP tickets for me and my heartling. I booked them in the middle of the night, just when they got released, and that night I had a hard time sleeping. A half year later it was time to take the train to Gothenburg and eat sushi, shop and at last meet and see Opeth.

After some usual sushi (no pizzas here!) I of course found some records and also a special gift to mr Åkerfeldt.

Photo by me, as we got to greet the band

At the venue I became very nervous, like a little child, and also very shy all of the sudden hehe but luckily all of the band was very nice and I think Mikael especially saw that I was a bit tense so we talked a bit about records and especially his radio series which I loved and got a lot of useful tips from.

He was very kind and softspoken and told me that he had a couple of hundred vinyls in boxes at home that he hasn't even gone through yet. Oh my, that's fabolous! - I think I said. ;) As you all know, mr Åkerfeldt is the King when it comes to collecting vinyl and especially progressive rock.

We took a few pictures and I gave him a special recordbag as I wanted to buy him a real gem first but thought "Man, this guy has at least 5000 records, what do I buy?!" but suprisingly he didn't have just that - something to carry his records in when he travels and goes recordhunting.

Also, I met the "new guy" - Joakim and he was a real gentleman!

I got a few Opeth LPs signed also, which made my day complete. Until the live show of course, when everything fell in place and feels perfect.

Pain Of Salvation played before and we stood frontrow although I haven't listened to them much. In their progressive moments they were quite cozy sometimes but I was really waiting for Opeth to begin. I still consider "Heritage" as being a masterpiece and looked forward to hearing and seeing it performed, I wasn't very scared about it being too soft or whatever. No no.

And it was completely amazing! They really were in top-shape and did no mistakes!

The soft songs was performed very nicely and I got in a sort of trance of happiness. Best thing ever. Really.

My dear one got one of Martin's drumsticks and I got the Mendez's setlist, it pays to be jumping in the front and not be a dwarf. ;D

My new drumstick & setlist - now I've got 2 of Opeth setlists in total

Mikael was in a great mood, chatting and joking almost more than normally ;)

A bit of psychedelic colours enhanced the music

My partner snapped this photo of Mikael in his nice Rainbow-shirt

Acoustic set with "Throat Of Winter" here

Axe did a fucking brilliant drumsolo, raging from jazz to metal in a few minutes - amazing!

Signed LPs - they prefer the new artwork for "Still Life" they said

It was a great night and I doubt (but of course hope!) that I will see them in better shape. Ever.

The Thing from another world - MAGMA

2012-01-26T18:47:00.014+01:00

Today I've been listening to alot of different music, from blues to hardcore punk.

That's the beauty of loving music so much, I never get really fed up and tired with music!

As long as there are lots to choose from I am satisfied. One of the best coziest things to do is start digging through the LPs and CDs and tapes and whatnot, and find something which is absolutely fucking brilliant but that has been left alone for far too long. Hah, sometimes I picture the records with feelings, like they are a bit depressed if not played in a few years or so... ;) But, hell - I swear I am not alone in doing that! I hope...? :P

It's time for Magma. Yup! I hope most of you readers have heard about these French progressive rock people, or maybe I should call them a cult? For me they are like a weird religious cult, worshipping an alien chicken from a red/orange galaxy or something. That is my vision of "Kobaïa", as their first record is called.

This band has been at it since 1969, creating an totally original language called Kobaïan, and formed by leader Christian Vander. And how the hell does one describe the music?!

Well, it is a strange brew I know - jazz fusion blended together with symphonic rock and opera. Every record takes the sound one step further. Actually I think that the first record can be the most uneasy to listen to, with it's cacaphonic sounds. I call it a bit ear-splitting. But also very fascinating. And it's hard to not have an opinion about Magma.

My records, a few left to collect over the years...

"Troller Tanz (Ghost Dance)" from "Üdü Wüdü":

And from the debut album:

The Golden Earring - "Eight Miles High"

2012-01-26T17:10:00.012+01:00

The little cat has had surgery now and is healing, hating the cone around her neck that is bumping into everything. The first night she worried us when she didn't go to the litterbox as normal, instead she shoved the sand around with the cone and seemed very aggitated. As we both had some kind of flue we were tired and worried, but she only wanted the cone to disappear forever and fooled us cause she was allright in the end. 2 minutes later all was well. Naughty cat! Now she is having a hard time and struggling to keep the mood up...

So, right now she is laying right next to me, listening to the Dutch hard rock band The Golden Earring, which started as a poppish beat band but efter a few records changed the musical direction - luckily!

"Eight Miles High" which came out in 1969 is named after the coversong that runs through the whole of side B. And it is a great cover, improvised and original - but my favourite songs are to be found on the first side. Songs like "Song Of A Devil's Servant" and "Everyday's Torture" are very early hard rock and has a real feeling to them, this is pure energy and devotion one hears.

A real gem! Maybe not an ultimate masterpiece but great to listen to.

Well, my copy of this record is a bit worn even though it plays great - I paid under 100 SEK for it some years ago and it was just one of those LPs that I had a feeling about and had a short listen and directly took it home.

Fuzzy guitar, Hammond-organ... Hard progressive rock. Can you go wrong there? Few does. ;)

So, if you see this record and it is not too expensive, I advise you to get it! In good shape it's worth quite a lot.

Now, to the music, enjoy!

New releases I'll be obsessed about?

2012-01-20T12:08:00.028+01:00

Okay, so in the last post I wrote a little about Zelda. And hm, I really do think we need more cats and records in the cyberworld so instead of making this blog more personally with photos of myself I'll be brightening it up with some catstuff once in a while hehe. Because I am a recordlady yeah but also a crazy catlady as well. ;)

We'll see if maybe Zeus likes me blogging more then, because he always protest when I sit down and write a post here. He thinks I am way too relaxed and have better stuff to do! Like following him round the flat and cuddling. And if I dare to blog before I've cleansed the litterbox - holy shite!

He does not like that. And as he is named after a God I try not to disagree too much.

And now for something completely different!

As I am trying to save some money I should only try to order some records that I've really been looking for to be released. But once in a while I will let a mistake (a record?) slip through (my fingers). ;)

Here's a couple of releases that I am looking forward to and that will hopefully have a new home in my recordshelf, and they are quite diverse:

Nekromantheon - "Rise, Vulcan Spectre"

I read somewhere about these guys some time ago and by some reason got curious enough to google them and have a listen at Youtube. That wasn't the easiest by then but luckily enough the magazine Terrorizer soon streamed the whole album, which can be heard here.

These awesome guys are from Norway and deliver a blackened thrashattack right into your guts! And I don't get hugely impressed by many modern black- or thrash metalbands, I must say. But Nekromantheon has a primitive and true feeling about their music. And it's fucking aggressive!

Alcest - "Les Voyages de l'Âme"

Now, Alcest is something I didn't discover yesterday but recently started listening to. When the last album "Écailles de Lune" was about to be released I saw the cover in a mag and directly had a feeling that I had to listen to this. It wasn't brutal at all but haunting and beautiful in it imagery but I felt something. But of course one cannot shop everything that the ears of eyes crave so I kind of tried to forget this. And with the amount of good music, or brilliant, that I discover every week just by myself I almost forgot completely. But then I thought about it when I was at the Earth gig in Gothenburg last year 'cause Alcest were playing the day after. I thought about it but was so satisfied by the brilliant concerts both Sabbath Assembly and Earth did and that I met them that I just wanted to go on the train home and relax. Now I kind of regret that I didn't take the opportunity to see these French emotional guys but... That is life.

Anyways, now "Écailles..." is really getting to me, sticking in my brain and the doubt I had about this being "maybe too emotional and post-rockish" music for me is really washing off.

It's actually very good, very well arranged and it has a few more aggressive moments of black metal as well. You really can tell that Neige is a perfectionist.

So, I am not missing out the release of the new LP, hope it is soon in my hands!

Have a listen at the promo single of "Les Voyages...":

Autopsy - "All Tomorrow's Funerals"

Autopsy is indeed back again and not going soft on us! Goddamn "Macabre Eternal" crushed everything with mashing death metal and filthy, filthy gore obsession. And in February comes a complilation of all their EPs and also new material - 22 tracks of grinding sickening määääteeelll. Oh yessss. This will be great to listen to when one needs some energy and headbang 'til the brain hits the wall. :)

Earth - "Angelf of Darkness Part II"

As I wrote above I saw Earth when they playing in the club Nefertiti in Gothenburg last year, and their music made me feel a bit like I was meditating. The calmness of "Angels of Darkness Part 1" was soothing and nice to experience live. As I grabbed Adrienne and Dylan as they were out smoking afterwards, the spoke of Part 2 coming real soon hopefully. Then they thought already next year as they had recorded the two parts at the same time.

It got a bit delayed though but in a month or so Part 2 is coming, on Southern Lord of course, and I am looking forward to it. Dylan and Adrienne were so kind and lately I've been following Dylan's blog about ancient magic.

Even though it is far from the same drone found at the first releases I like the mixture and calmness the modern Earth delivers. Not something I listen to 20 times a day though, I must be in the right state of mind. And I think that will be the case of Part 2 also.

Black Pyramid - "II"

Stoner/doom from USA. I messed up and did not order their first record, which I am quite sad about since it is amazing. In a week or two the second LP will fly through space and hit the earth, and I will be waiting for it's sonic attack (Hawkind-reference FTW!).

You can have a little listen here but I think they, as most bands I listen to, are best observed in full. Yup, that's why my shelf if full of LPs and not singles. Experience at full. Who wants to fly quickly to the moon? Why not stay a while and enjoy the whole trip, watch the stars and land when the needle has been guided to the centre after an hour or 1000.

Well, that's what I'll be trying to limiting myself to in the beginning of the year/early spring. ;)

English mode and the worship of cats

2012-01-20T11:51:00.006+01:00

Okay folks, how about switching to english?

Because I've been thinking, right from the start, of doing just that - but for some reason I've stuck to swedish.

Why I wonder? Well, maybe because of making this little recordshelf in cyberspace a little intimate, but I actually prefer english anyday so...

Let's go! :)

Our little cat called Zelda (we've got two, one huge "lion" called Zeus and the little "otter" that is Zelda) has become rather ill. :(

And as we don't have any children you may think "Oh, they spoil the little furry ones" and you are right! They are very spoiled indeed. ;)

So, that means that she now gets the full treatment, painkillers and specialfood and all that, so that maybe her osteoarthritis (in swedish artros) calms down a little so that she at least can move and jump a little better.

At the veterinary they discovered that she needs some surgery for another constant problem so I know that'll cost a good deal of money and having an insurance won't help.

When things like that happend, I always know that family comes first and that including the furry ones, so as I hope Zelda becomes better I am calming down my "I-want-that-record-now"-nerves and trying to stick to those that are "most important" (about 500 of them, actually ;)).

You may wonder - "Why buy any at all?" and the answer is: music is important to me. Hearing new tones and rhythms stimulates my brain and I become a calmer person. It does me good. And yes, I am a bit obsessive sometimes. ;)

But as long as one can combine family, food and car and all that - all is good.

But of course everything can be even better - just give 'em records to me free!

Nah, on a more serious note:

Little Zelda, my musicloving furry friend, I'll do anything for you. Even sell my records if that had to be done. <3

Here's one of the Z's favourite songs (and you know you've got the best cats in the world when they like this!):

John Mayall - psychedelic bluesman

2012-01-19T09:00:00.011+01:00

1968 kom John Mayall med sitt första soloalbum efter att hans grupp The Bluesbreakers (med bland annat Eric Clapton ett tag) och denna skiva har dragit i mig varje gång jag har sett den.

"Blues From Laurel Canyon"

Jag är sååå förtjust i omslaget, allt ifrån färgen till typsnittet, och har tänkt knipa den länge nu men alltid är det nån härlig bluesgubbe som hinner före. Herr Mayall har designat den själv och på baksidan av mitt exemplar är det förutom texterna bilder på när bluesmannen själver är ute i naturen. Faktisk i just Laurel Canyon i USA, dit han till slut flyttade från England.

Plattan osar av blues men också lite psykedelika emellanåt, härligt munspel och en orgel som myser till det i bakgrunden.

Samla Mammas Manna om du kan...

2012-01-18T09:00:00.004+01:00

Finns det något bättre och kittlande bandnamn än Samla Mammas Manna?

Dessa flummiga herrar ägnade sig på denna självbetitlade skiva från 1971 åt en skum blandning av stilar. Om grunden är det progressiva så är resten ihopblandat i en riktigt knarkig kittel i starka färger! Jazzrock, humor och cirkus möts i en märklig kombination. Ja, först skakar man på huvudet lite och undrar vad sjutton de har käkat för svampar och om det verkligen *hytta med fingret* var nyttigt! - men ja, det var det ju. För det är bra. Ibland är det jäklans bra.

Tänk att sånt här, tillsammans med Älgarnas Trädgård t ex, kom ur Sverige! Hurra, hurra.

I Gbg hittade jag en billig CD, då jag inte har original LP:n ännu.

Men tar självklart emot donationer. ;)

Mike Oldfield är skönt...

2012-01-17T09:00:00.010+01:00

... på söndagseftermiddagen.

Okej. Då har man på riktigt blivit tant - eller rentav gubbe! Efter mycket om och men så har man till slut gett upp och blivit alldeles för nyfiken på vad sjutton Mike Oldfield sysslar med.

Eller rättare sagt vad han sysslade med. För jag är inte egentligen så intresserad av vad han gör nu eller vad han gjorde på 80-talet (även om jag inte kan sluta sjunga på "Moonlight Shadow" agh!) utan jag har helt enkelt köpt på mig 2 av de tidigaste skivorna i hans karriär.

Jag hittade dem i Göteborg och väldigt billigt så det får vara trösten. ;) Dagen innan proklamerade jag för min sambo att jag minsann icke skulle köpa nån skiva med herrn från internet! Hepp hepp, icke! Nej, istället blev det i butiker - som om det skulle varit mer ekonomiskt haha. ;) Men såna saker får man väl göra ibland. Jag fick i alla fall inget skäll. Tvärtom egentligen, när jag satte igång andra skivan "Hergest Ridge" från 1974 som uppskattades av både katter och sambo.

Och då kan man fundera på om den är alldeles för enkel och mainstream?

Inte enkel som i tråkig i alla fall, för jag uppskattar den väldigt mycket och tycker att den innehåller flera lager. Liksom första plattan "Tubular Bells" (som är härnäst på inköpslistan) är den uppdelad i 2 delar (A och B-sidan) och det händer kanske inte lika många skumma vändningar om man jämför med "Tubular..." men det händer tillräckligt mycket för att stimulera min hjärna, och det på ett mycket avslappnande sätt. Oldfield har låtit sig inspireras av naturen och det hör man verkligen, speciellt i del ett som är väldigt lugn men effektiv.

I slutet på del 2 händer något väldigt överraskande och det på ett mycket givande sätt! Låten övergår i en slags galen tv-spelsfrenzy och jag kan inte sluta att tänka på gamla härliga tider då tv-spelsmusiken var som bäst. Och sen avslutas resan på ett lugnt sätt.

Ja, vad skall jag säga? Gubben Sara har hittat ett ny favoritplatta att ligga i soffan, under en katt, och slappna av till.

"Ommadawn" är efterföljande skiva och blir alltså den tredje och föddes 1975. Här utforskas det lite lugna partier återigen och det är ungefär 125 000 personer som hjälpt till med skivan. Eller, kanske det var en liten överdrift men albumet innehåller allt ifrån en kör, afrikanska trumspelare, några slags keltiska säckpipor och panflöjt.

Keltisk musik möter världen, ungefär. Och det är skön musik men inte lika progressiva på det klassiska viset. Men ändå en mycket bra platta att ta en tur med, mina gubbar och tanter!

Jag måste då beklaga att herr Oldfield inte fortsatte med liknande musik utan gav sig ut mer i stora världen och blev tyvärr då sämre enligt mitt tycke. Det blev ju lite för mycket pop av det hela. En del musiker producerar (tyvärr?) som bäst när de är enslingar som sitter och plinkar hemma och inte när rampljuset skiner dem rätt i ögonen.

För tydligen var Mike just en ensling i början av sin karriär och kände sig väldigt dubbel inför sin egen berömmelse, som ju tog fart direkt.

Måste dela med mig av ett live-klipp med ett gäng sammanbitna musiker. Mike med bland annat Steve Hillage och Pierre Moelin från emminenta husgudarna Gong, som gör "Tubular Bells". Kolla in håret, koncentrationen.... Oj oj! Bästa tiderna.

Miseration!

2012-01-16T11:50:00.005+01:00

Min polare Christian Älvestam är en riktig workaholic när det kommer till musik. Jösses, vad han ploppar ur sig mycket alster med olika band! ;) Ni känner igen honom i Miseration, Quest Of Aidance, Solution .45, Torchbearer och han är även på G med en solo-EP.

Jag beundrar hans tåga att hålla igång alla projekt och viljan att få ut så mycket kreativitet ur själ och kropp som möjligt.

Och han är en riktigt stort musikfan också, liksom mig kan han nörda in på olika saker och det tycker jag är en mycket bra kvalité hehe. Och turligt nog delar vi många favoriter...

Just nu jobbar han speciellt hårt med flera projekt samtidigt och jag har inte träffat honom lika mycket det sista, vilket jag saknar.

Nyligen kom i alla fall Miseration, en av de hårdare banden, med en ny musikvideo. Så här bjuder jag på lite skönt mangel att sätta kaffet eller téet i halsen till! ;)

Christian, detta är för dig käre broder!

Their Satanic Majesties Request

2012-01-13T18:00:00.001+01:00

Jag rotar runt lite bland skivorna hemma just nu och lyssnar igenom lite av varje. Det är en sån där härlig dag när man verkligen känner för det, att bara trivas, dricka lite lapsang och shoppa i sin egna skivhylla.
Dock shoppade jag lite igår i Göteborg, whoops! ;) Var där med Siv och min kära sambo för att titta på 2 konstutställningar - Frida Kahlo och Jan Lööf. Konstig blandning, säger ni?! Perfekt blandning med lidande och skrämmande barnprogram, säger jag.
Och vi hann sticka in nosarna i två skivbutiker mitt i mellan allt ätande hehe (de där två tycker om att äta!) och jag hittade snabbt alldeles för mycket. Dock försökte jag lugna mig och gå för det jag söker som är rätt billigt...
T ex The Rolling Stones med "Their Satanic Majesties Request" som de själva och många fans i princip hatar.
Perfekt, den tar vi! ;)
Har tänkt lägga vantarna på denna länge då den är skum och väldigt psykedelisk (för att vara Stones). Många kallar den en billig rip-off på Sgt. Peppers med Beatles och visst kan man ana att de fick idén till både musiken och omslaget från just den MEN jag tycker ju om Sgt. Pepper och även detta lilla flummiga alster från Stones. Vissa låtar är riktigt jäklans bra och jag har ju egentligen inte så mycket till övers för de tråkiga musikstunderna som jag tycker Stones ägnat sig en hel del åt i övrigt så jag skall absolut inte klaga på "Their Satanic..."!
För många herrans år sedan såg jag denna vinyl, fast då som ett original (och inte denna metalliskt glänsande), och fattade inte vad det var eller vem eller vilka eller va? - men förstod att jag måste skaffa detta i framtiden.
Ni vet, när man ser ett omslag och det bara suger till i ens musiksjäl! Sluuurp.
Måååste lyssna. Äga.
Så, denna var väldigt bra pris på och en fin liten remastrad variant som fick följa med. Måste jag ha nåt mer med Rolling Stones nu? I think not.
Lyssna bara på "She's a Rainbow" eller "2000 Light Years From Home"!
Bra flummigt.

Ge mig en spark i röven någon förresten, jag har ju alldeles för mycket bra musik för att blogga om det så sällan. Och man upptäcker mer varje vecka. Så - sparka på!

M-A-S-T-E-R!

2012-01-11T17:23:00.004+01:00

Igår fick jag hem 2 skivor (det händer inte riktigt lika ofta nu) varav en av dem var Master med sin självbetitlade debut som spelades in under 80-talet. Fast den släpptes ju först 1990.

Av någon anledning har jag inte inhandlat plattan i något format förut.

Detta är en nyutgåva från tjeckiska Doomantia och är riktigt stilig med sk "metallic foil stamped" gatefold och genomskinlig fin vinyl. Efter att ha storstädat hemmet själv en hel jävla dag så lägger jag på denna fartfyllda skatt och jädrans vad humöret skjuter upp i takt med manglet! Jag finner ett sällsamt lugn och samtidigt lite extra energi av Masters sjuka musikaliska resa. Här snackar vi om tidig death metal med en helsikes massa mängder av kängpunk! Det är skitigt och rått, hysteriskt och bra. De var till och med igång med morbid musik innan Death...

Och skivan innehåller även en av de konstigaste och bästa covers av Black Sabbath jag någonsin hört, låten "Children Of The Grave"!

Lyssna och njut för helvete!

Burzum - "From the Depths Of Darkness"

2011-12-30T21:22:00.001+01:00

Jag sitter just nu och lyssnar på den försenade Burzumskivan, för första gången. Jag snackar alltså om nyinspelningarna på "From the Depths Of Darkness". Äntligen fick jag min vita vinyl hemskickad och nu är det hög tid att lyssna rejält med en kopp té i hand.

Min omedelbara reaktion är att det låter fruktansvärt bra. Jag har sett fram emot detta. Som jag skrivit förut så tycker jag denna idéen var spännande, inte alls onödig som vissa finner den.
Tidiga Burzum har sin charm, och det var nästan det första jag hörde i black metalgenren tillsammans med Mayhem och Darkthrone. Jag specialbeställde plattorna i den lokala skivhandeln (som gick i graven, tyvärr) och väntade några veckor tills de dykt upp. Och vilka monster det var! Primitiv norsk metal. De förändrade mig.
Och nu är Varg igång med en jävla fart igen, efter briljanta "Belus" och lite mindre märkvärdiga men godkända "Fallen" möter han sig själv. Gamle mannen möter den rebelliska tonåringen. Ingen mer kråksång, de desperata skriken har lämnat plats för en lugnare röst som låter kall, säker och äldre. Men inte mindre farlig. För allt står ju inte riktigt rätt till...
Pytten är också med i spelet fortfarande, och då såklart även Grieghallen, skivan tillägnas till och med producenten som hängt med så länge. Undrar vad Pytten tänkte om detta projektet? Hm.
Jag är egentligen inte så mycket för just nyinspelningar av gammalt material och äger endast några enstaka sådana skivor. Själen och känslan förloras ofta på vägen och det bandet tycker låter fan så mycket bättre tycker jag bara låter mer polerat... Och visst, här är det kanske lite mer kontrollerat kaos men jag accepterar det. Känslan finns där. Musiken skräms fortfarande, om man lyssnat på Burzum länge och letar sig tillbaka till rötterna men samtidigt hör nuet så hör man "det". Det obehagliga. Desperationen. Dåtid möter nutid.

Jag har medvetet inte lyssnat på de gamla skivorna på lääänge nu för att vara öppen, ta in musiken och se vad den kan ge mig.
Men snart måste jag varva detta med mina gamla skivor, jämföra rejält och vara selektiv.

Och tack igen för ett passande omslag. Skulle vilja hoppas på att Burzum snart nöjer sig med en logga eller slags koncept och inte hoppar så för varje skivomslag... Men det kan jag nog glömma, det är ju ändå Varg vi talar om. ;)

Emerson, Lake & Palmer

2011-12-17T18:09:00.001+01:00

Det har varit mycket att göra det sista, haft fullt upp med körlektioner och att äntligen fixa körkortet samt få tag på en vettig bil. Phu! Och nu är det fixat! Härligt! Men då vill man ju ut och åka hela tiden så vinylerna har fått stå lite ensamma men ikväll blir det ett rejält lyssnande på de senaste inköpen.
Jo, jag har ju hunnit se på två konserter också - Opeth och Motörhead. Oj oj oj! Mer om dem när jag har igång datorn. Egentligen har jag nog inte landat från dem ännu. Båda var så bra på olika sätt...!

Ikväll spelad det bland annat "Welcome back my friends, to the show that never ends ~ Ladies and Gentlemen" - Emerson, Lake & Palmer.
Finns det inget kortare namn? ;) Det är iallafall en fin trippel-LP som jag hittade i Gbg första trippen dit, så gott som ospelad. Och jävlar vad det svänger! Tycker man om de första skivorna med ELP är denna lite skoj att lägga på spelaren och njuta av då det är en bra blandning på låtarna.
Jag har de första 4-5 plattorna nu och älskar dem verkligen, mer än vad jag trodde. Det är ju stundtals rätt symfoniskt och vissa är väldiga pianoballader men sen bryts allting av med komplexa taktbyten och rätt hårt progressive. Så jag finner ELP stundtals ganska utmanande och det är inget jag lyssnar på när jag är jättetrött och vill chilla utan snarare nåt att hämta energi ur.
Så, vad tycker ni om dessa herrar?

Skivmässan i Huskvarna

2011-11-26T17:10:00.001+01:00

Äntligen går det att mobilblogga och även inkludera bilder, vilket gör det mycket enklare för mig att skriva något kort om någon härlig skiva utan att klicka igång någon av våra datorer från stenåldern. ;) Så, hoppas det blir mer uppdateringar nu!

För några veckor sedan var det skivmässan i Huskvarna, vilket nog är en av de bästa, och jag var där och hjälpte en säljare. Det betydde att mina pengar i princip var slut ens innan mässan öppnat, eftersom vi var för strax efter 7 och då börjas det redan rotad i backarna kan jag lova.
Mitt första fynd var italienska Premiata Forneria Marconi med "Per Un Amici", som är en klassiker när det gäller progressive rock. Helt underbart att äntligen få lägga vantarna på den!
När man väl börjar intressera sig och lyssna lite på italienskt så inser man att det finns helvetes massa bra skivor som skapades där under 70-talet, i princip allt jag hört hittills har varit superskönt.
Jag fullkomligt älskar Lucifer's Friendster första platta men har varit nyfiken på deras andra och jag lyckades hitta den amerikanska utgåvan i backarna - "Where The Groupies Killed The Blues" och då första skivan är riktigt tidig hårdrock är denna betydligt mer progressiv. Mycket orgel, piano och moog om man jämför men det är riktigt bra! Helt underbart att de lyckades göra två olika kanonplattor men efter det gick det utför.
Min budget var lite stram plus att jag köpte två dyringar så det blev inte sp mycket metal denna gång. Meeeen jag kom hem med "Forbidden World" med Antichrist, som blivit väldigt välkomnade i metalvärlden med deras retro-thrash. Dessa unga pojkar har verkligen fastnat totalt i 80-talet trots att de knappt var födda då. Duktigt.
Och det är bra, musiken låter gammal och vill man ha lite skön thrash men inte orkar lyssna på Sodom eller Destruction ännu en gång (varför inte?!) kan man absolut ge dem en chans.
Black/thrash från Brasilien, från 1986, någon? Självklart. I Hate Records var på mässan och där rotade jag även fram återpressen av "Bloody Vengeance" av Volcano, på blodröd vinyl som det tydligen snart var helt slut på. Argt, brutalt, tidigt och krullhårigt! Underbart och precis vad jag behövde i kontrast med allt från 70-talet.
Jag hittade lite annat med och fick även en drös skivor, kanske mer om någon av dem vid ett annat tillfälle.

Burzum släpper "nytt" gammalt!

2011-11-10T10:00:00.005+01:00

Vad jag har förstått är det inte så många av mina mest hängivna läsare som tycker om Burzum...? Oavsett Varg Vikernes åsikter så har jag alltid tyckt om hans musik, som ni vet, och hyllande "Belus" som ett mästerverk. Varg lyckades verkligen överraska mig positivt med den återkomsten, en enkel platta men med ett driv som gör att jag får ståpäls och kalla kårar.

"Fallen" lyckades tyvärr inte ge mig riktigt samma känsla, tror jag hade för höga förhoppningar - även om det inte är en taskig platta på nåt sätt - och jag förstår inte riktigt varför loggan och omslagstemat skiljer så mycket från "Belus" som jag tänker är 'mer Burzum'.

Men men, ändock tycker jag det är en rätt spännande nyhet att Varg snart kommer med ett nytt släpp "From The Depths Of Darkness", som i och för sig inte innehåller nya låtar alls utan är återinspelningar av "Burzum" och "Det Som En Gång Var" som han gjorde 2010.

Många verkar tycka att det är onödigt att göra om dessa kultsläpp men jag känner att det kan vara intressant att höra hur han nu valt att göra med sång osv. Inte för att förminska originalen på något sätt, hoppas jag.

Tycker att omslaget är lockande, påminner om förr, och hoppas bli nostalgisk när jag väl lyssnar på mitt förbokade ex.

Wolves In The Throne Room live i Göteborg

2011-11-09T13:08:00.017+01:00

Jajamen, i lördags kom Wolves In The Throne Room till Göteborg, närmare bestämt Truckstop Alaska! Något jag sett fram emot länge, och som jag befarade att jag skulle missa på grund av en rejäl förkylning som gjorde mig rätt oengagerad i allt under veckan. Men envisheten vann och jag släpade med min sambo för en rejäl dos magisk black metal.

Förband var intressanta och udda Wolvserpent som bestod av ett par - en trummande och violinspelande kvinna och karln som skötte gitarr och sång. Innan spelningen brände de salvia och tände ljus och då började jag trivas rejält. Sen drog de igång deras ovanliga och långsamma och upprepande suggestiva doom, utan bas (precis som Dark Castle), och spelade några riktigt långa låtar tills de plötsligt bestämde sig för att det fick vara nog och slutade. Och det var precis lagom långt gig tycker jag, då det kan vara svårt att behålla fokuseringen på scenen under längre tid med bara två personer som stimulerar ens öron och ögon. Vackert var det dock när Brittany reste sig från trummorna och spelade violin till spännande ljudeffekter. För övrigt var det riktigt imponerande hur hon hanterade trummorna, så hängivet och tungt att mina tankar flöt iväg till spelningen med Earth jag såg på Nefertiti och mindes Adrienne Davies intensiva spelande, Brittanys metod påminde om detta fast det var mycket, mycket tyngre.

Musiken från DJ-båset under kvällen valdes tydligen av bröderna Weaver och det tillfredsställde i alla fall mina öron då det var mycket black metal och lite folkig musik, hörde bland annat Wardruna som är en favorit här hemma när det kommer till lugnare meditativ udda musik. I övrigt var det mycket folk på Truckstop, och lite mer äldre publik än under Blood Ceremony - vilket gladde mig så jag inte känner mig som Gandalf den grå. ;)

Och det är klart, en lördag drar ju mer folk än en tisdag och vargarna drog verkligen full lokal.

Glad i hågen och med en Newcastle i näven, drog jag mot merchbåset som var fullt till bredden av tröjor och skivor och jag siktade glatt in mig på "Diadems of 12 Stars" på trippel-LP och nya "Celestial Lineage" på dubbelvinyl, då jag saknade dem båda. Senare blev det också en turnétröja eftersom jag varit så duktig att inte handlat några fler skivor under Göteborgsvistelsen. ;)

Så var det dags för Wolves In The Throne Room. Två ljuslyktor på scenen och fem stycken snygga, enkla och effektiva bakgrunder (som en uppdelad backdrop ungefär) föreställande skog med olika djur. När det dunkla blåa ljuset tändes mot dem fäste jag min blick på vargen och ugglan och blev som hypnotiserad när musiken kom igång. WITTR var verkligen duktiga på att hitta det hänförande i enkelheten - gula lampor mot trumsetet, det fladdrande stearinljuset i lyktorna, de små blåa lamporna de tände på gitarrerna som fick gitarrhalsarna att lysa upp lite mystiskt. Och mängder med rök. De rätt småväxta bröderna imponerade stort, Aaron trummade som en arg gud och Nathan attackerade mikrofonen vid det frustrerande skrikandet. Jag tyckte de lyckades bra med att förmedla sin musik, även fast jag stod och blundade nästan halva konserten, eller kanske just därför. Jag blundade inte för att de var tråkiga att se utan för att de är suggestiva, om man vill kan man hamna i en slags trans och vandra in i en mörk skog tillsammans med musikerna, hitta det instinktiva och primitiva inom sig själv och för en stund förkasta allt modernt och verkligen känna sig som den hedning man innerst inne är.

Så etiketten "ekologisk black metal" är inte för inte.

Spelningen höll på i lite mer än en timme, kanske närmare en och en halv, och den väckte något i mig som ibland går i dvala - intresset för nutida black metal. Eftersom jag lyssnat på denna genre i ungefär 15 år nu så tappar jag ofta intresset för det som händer nu, fastnar för väldigt få nya skivor men Wolves In The Throne Room väckte det och jag är grymt glad att jag äntligen såg dem live då man kanske inte får någon ny chans.

För det nya och förmodligen sista albumet är ett mästerverk.

Jag tyckte om "Stained Glass Revelations" med Negative Plane, som ju också är amerikanska, och nu har jag hittat något som känns ännu mer. Kallt, rått, vackert, primitivt, nytt, gammalt, mossigt, argt och ja...

"Celestial Lineage" och Wolves In The Throne Room knyter ihop allt.

Det jag som satt och lyssnade på Emperor, Burzum, Darkthrone för först gången och blev för all tid vilse i de mörka skogarna - och det jag som idag egentligen hör hemma i precis samma skogar. Det får mig att tänka mycket på hur tacksam jag är för att jag vårdar mitt musikintresse, expanderar det till färggladare trakter (skogarna som det progressiva skapar) men aldrig tappar det som till så stor del är jag. Nej, aldrig i livet att jag tänker offra den delen.

Så jag slänger på "In The Nightside Eclipse" efter WITTR och ger mig ut på ännu en mörk resa.

Hoppas att ni känner likadant om musik...

OM

2011-10-24T10:45:00.002+02:00

Ett härligt uppträdande i en skivbutik med sköna amerikanerna OM.

Om man ger sig hän är detta riktigt skön musik som man lätt blir beroende av, om inte annat för avslappning. Och titta bara på deras fokus, de är ju helt inne i musiken - som det skall vara!

Opeth - "Heritage" på rätt format ;)

2011-10-23T09:00:00.000+02:00

För nån vecka sedan landade den försenade deluxeboxen av "Heritage" i närheten och jag studsade glatt iväg och hämtade en helt söndersmashad kartong. Som tur var så fanns det inga som helst skador på boxen och jag plockade försiktigt igenom innehållet. Snygg utgåva med stort hologramomslag på dubbelvinylernas omslag, stor fotobok och litografi samt extra 7:a med bonuslåtarna.

Och igår kom vanliga vinylutgåvan, i en nästa lika trasig låda, som skall få sig några varv i helgen. Lycka!

Men vad sysslar Posten med egentligen? Så många limiterade fina skivor som nästan gått sönder tack vare den "mjuka" hanteringen.

Wolves In The Throne Room

2011-10-22T09:00:00.001+02:00

Jag har precis lyssnat igenom nya, och tydligen sista, skivan av skogsdyrkande amerikanska bröderna Weaver i Wolves In The Throne Room.

Och jag tycker, efter endast en lyssning, att den förtjänar de lysande recensionerna de har fått. De utmanar mig, som lyssnat på black metal i mer än 15 år nu och som börjar tycka att en del av scenen inte är så intressant då det blir för mycket upprepningar.

På "Celestial Lineage" tar sig bröderna ur skogen lite och blickar upp mot himlavalvet och beger sig ut på en resa bland stjärnor och mörker. För det är inte bara mysigt däruppe utan obehagligt och mörkt, även om tempot blir mjukare och atmosfären stundtals verkar lugnande och nästan sövande så tar mörkret över och svärtar ner det vackra. Majestätiskt svart. Plågsamt bra.

Så nu vänder jag mig tillbaka till deras första verk också och dyrkar.

Själv ser jag grymt fram emot att få se dem för första och då även säkert sista gången när de kommer till Göteborg i början av november. Jag tror det kommer bli underbart hårt och atmosfäriskt! Ett värdigt avslut.

För efter denna skivan skall de lägga ner detta bandet, koncentrera sig på deras farm och ägna sig åt andra projekt. Varför? Det verkar vara en blandning av tidsbrist och att de helt enkelt är besvikna på att de blivit så stora att de förra svängen blev bokade på för stora ställen. Därav de skitiga och mindre lokalerna som är bokade denna höst/vintern.

Blood Ceremony i Göteborg!

2011-10-21T15:03:00.013+02:00

I Sverige fick vi i tisdags finbesök från Kanada minsann, nämligen Blood Ceremony som gjorde ett stopp på Truckstop Alaska i Göteborg. Det var dessutom den enda Sverigespelningen och väldigt intimt då det trots det goda utrymmet i lokalen är en ganska liten scen.

Ynka 80 spänn i inträde och att de ställde in i Stockholm förra gången lockade mig så jag begav mig trött till den trevliga men regniga storstaden för att avnjuta lite ockult rock. Av Jex Thoth, The Devil's Blood och allt vad det nu heter som gör liknande musik är Blood Ceremony mina absoluta favoriter och har varit det sedan jag hörde den självbetitlade debuten för några år sedan. Köpte första pressen på vinyl av en bekant då och var inte sen med att förboka andra plattan "Living With The Ancients" som fortsätter deras ockulta resa och erbjuder ett tyngre ljud och bättre produktion. Så...

Blood Ceremony intog scenen, basisten hade tagit av sig skorna, gitarristen i en snygg Pentagramtröja och sångerskan i en klänning med fransar på armarna likt Ozzy på Vol. 4. :)

De började med någon slags härligt och psykedeliskt intro och sen bröt helvetet loss rejält och det blev en riktigt svängig och hård spelning! De är verkligen ett liveband. Musiken blir så mycket tyngre och man kan inte väjja sig från deras härliga blandning av Black Sabbath och Jethro Tull! Live känns det inte alls lika poppigt som jag tycker The Devil's Blood ibland ägnar sig lite väl mycket åt utan istället väldigt doom.

Trummorna och basen låg hela tiden längst fram och mullrade och vilken rytmsektion de har, jösses! Stod längst fram och iakttog den barfotade basisten som blev helt inne i musiken och rockade loss totalt och sångerskan Alia släppte också loss och fångade ens uppmärksamhet med dramatiska gester och sitt orgelspelande samt flöjtspelande. Så härligt.

Trots lite problem med att få igång deras monitorer så flöt spelningen på jättebra och låtarna gled in i varandra. De spelade en ny låt, som ni kan se på setlisten nedan, och den lät väldigt bra med sköna hårda flöjtpartier.

Jag är grymt nöjd med att jag släpade mig iväg och såg detta underbara band! Samtliga medlemmar var mycket trevliga och jag fick trummisens ölindränkta setlist. När jag blygt undrade om de kunde signera den snygga "skräck á la 70-talet"-turnéaffischen sken gitarristen upp och gav mig en kyss på handen. Så glad blev han att nån bröt isen och tyckte att de gjorde ett bra jobb antar jag, haha. :)

Jag gick nöjd ut i den kalla och blåsiga höstnatten med ringande öron och en poster som nu hänger fint i sovrummet. Och nu älskar jag nya skivan ännu mer, för man gör väl det när man vet att de jobbar häcken av sig för musiken och fansen.

Så, jag bjuder på lite bilder från kvällen!

Trasig och ölig setlist som numera sitter under Mikael Åkerfeldts setlist:

Signerade postern, som jag behandlade som ett litet skört barn:

Och så måste vi ju slänga med en låt också, som de tyvärr inte spelade men som är hysteriskt bra och representativ.

Ny progressive space rock

2011-10-16T09:00:00.001+02:00

Jag tänkte slå ett slag för några nya favoritskivor med space rock som faktiskt inte är skapade under 70-talet. Jag är rätt svår så, eftersom jag förutom Ozric Tentacles inte upptäckt så många och har nog egentligen inte så stort behov av det heller då 70-talet hade så mycket att ge. Jag blickar mer bakåt än framåt. Men är helt klart en tok av Ozrics musik, det de släppt sedan demosarna från 80-talet tills nu (var är nya skivan?!).

Nu skall vi dock titta på två band från Skandinavien, First Band From Outer Space från Göteborg och Hidria Spacefolk från Finland.

Jag ramlade över skivan "The Guitar Is Mightier Than The Gun" med First Band From Outer Space i Göteborg för mer än nåt år sedan och hade ingen aning om vad det var. Det var omslaget som lockade mig. Två färgglada troll, där den ena petar sig i näsan. Och svamparna! Jösses, vad är detta? - tänkte jag men kom inte längre.

Nu, när jag kollat upp dem och insett att det är bra skit blev jag orolig att skivan var borta från butiken. Som tur var fanns den kvar och innehavaren lade undan det sista exet åt mig så jag plockade upp den då jag var i närheten för att träffa Robert Englund (mr Freddy Krueger, yep!) på Sci-fi mässan. Passande skiva att köpa precis innan man går och kollar på rymdsaker! ;)

Det är deras tredje album och den kom för några år sedan bara.

Detta faller mig i smaken på grund utav deras enorma Hawkwinddyrkande blandat med lite Ozric. Faktiskt så ligger de väldigt nära både gamla och nya Hawkwind i musiken och det är inte alla som lyckas med det. Här kommer öppningsspåret, njut!

EP:n "HDRSF-1" av Hidria Spacefolk kom 2001 och var det första de släppte och det första och än så länge enda som jag införskaffat (men jag vill gärna ha mer). Det hörs att de inspirerats av Ozric Tentacles och skyr inte heller lite österländska tongångar och långa upprepande stycken. Mycket flöjter och sköna gitarrer. Detta är verkligen musik från någon annan planet, men jag är säker på att ni liksom jag får mycket engelska 70-tals vibbar. Lyssna, detta är riktigt bra!

Personligen tycker jag det är oerhört skönt att varva hård metal med lite sådana här svängiga guldkorn. Det kanske låter som en skum blandning men blir helt underbart bra att vräka på med lite Sodom eller annan krigisk metal för att sedan flyga ut i rymden, och den återvända igen. Fram och tillbaka 100 ggr.

Skumma plattor som rymde från storstaden...

2011-10-15T09:00:00.001+02:00

Nu har man ju varit i storstaden Göteborg några gånger och jag lovade ett inlägg om några av fynden.

När jag var och såg Yob och Kongh handlade jag ju lite förutom de på konserten jag berättat om tidigare. Jag hann in i några butiker innan konserten och jag fick med mig bland annat Tank, The Moody Blues, Guru Guru, Älgarnas Trädgård och Pink Floyd.

Till och med en LP med Anvil slank med! ;) För 10 kronor var man ju tvungen. (Även om Exciter alltid är bättre...)

Ett av de bästa fynden var också den allra dyraste. Men icke så farligt som man tror, för denna godingen kan gå loss på över tusen kronor! Och det betalade jag absolut inte. Detta ex har ju lite slitet omslag men som tur var vinylen superfin och det är ju det viktigaste tycker jag.

Älgarnas Trädgård - "Framtiden Är Ett Svävande Skepp Förankrat I Forntiden" från 1972 är enligt mig något av det bästa och mest rymdiga som kommit ur Sverige! Jösses vad detta är bra, och extremt flummigt. När jag såg denna, som jag letat efter ett tag, stå där på en hylla framför mig sögs jag in i omslaget verkligen. Jag har aldrig sett det i verkligheten utan endast på bilder och blev helt betagen. Redan där lyckas Älgarnas Trädgård förhäxa mig och lovar mig dyrt att de skall leverera space rock rätt in i min filosoferande törstande skalle!

Och det gör de verkligen. Och de blandar stundtals med lite svensk folkmusik. Fast på deras sätt. Jag menar; jag älskar svenska band som Kebnekajse (eller Kebnekaise, which ever you prefer) och Ragnarök men Älgarnas gör verkligen något annat. De sveper tag i Hawkwindbägaren knappt innan Hawkwind själva hittade till andra galaxer och får en att slappna av samtidigt som man funderar över livets byggstenar.

Rekommenderas varmt, om man söker efter vad svenskarna sysslade med på 70-talet.

Något ganska olikt detta men som släpptes bara några år tidigare, 1968, är The Moody Blues med deras mästerverk "In Search Of The Lost Chord".

CO)))VEN skrev om denna skiva mycket bra om denna skiva för ett tag sedan!

Här snackar vi om effektiva stämmor och skönsång! Ta Beatles och blanda det med en liten dos psykedelika (LSD?) och peta in rätt så mycket österländsk mytologi så har du något som liknar detta. Och kolla på omslaget!

Jag har hållit i ett ex av denna plattan i en annan butik för nåt år sedan men köpte den inte då och har ångrat det sedan dess. Så när den nu dök upp framför mig grep jag tag i den och jublade lite inuti då den var i bra skick.

Nu till lite krautrock, på CD, som jag fick med gratis på köpet av Älgarnas Trädgård. Schysst.

"Känguru" är en hysterisk och utflippad skiva av Guru Guru. Det är deras tredje och kom liksom första skivan nämnd här 1972. Det året måste ha varit ett riktigt produktivt år för den flummiga musiken, och det var säkerligen mycket droger i omlopp hehe.

"Känguru" är den tredje plattan men den första jag skrev upp min inköpslista. Varför? Mycket på grund utav omslaget faktiskt. Hur kan man inte älska omslag?!? Och detta är ju helt fantastiskt dumt men samtidigt brilliant. Hoppas hitta denna på vinyl någon gång men CD-versionen är riktigt fin den med. Lyssna på dessa tokiga tyskar nu och försök lista ut vad som hänt i deras hjärnor...

Sist men inte minst blev det lite metal! Skitig och punkig sådan. Tank med deras debut "Filth Hounds Of Hades" som jag letat efter i nåt år! För ynka 70 spänn blev ett original äntligen min.

Det är en riktig rykare och kom 1982 och är producerad av "Fast" Eddie Clarke från Motörhead. Och det är inte så konstigt eftersom detta är superinfluerat av just Motörhead. Man har tillsatt lite mer metal och attityd men annars är det samma recept. Och omslag är ju hur brutalt som helst! Toppen.

Ny design, gut or bad?

2011-10-14T13:33:00.004+02:00

Lite ny design - vad tycker ni? Då jag varit seg härinne, igen, kändes det som någonting behövde ändras. Visst, det blev kanske lite väl ljust men å andra sidan kanske det blir behagligare att läsa då? I samma veva försvann visst lite info om mig så jag kommer här med en kort presentation.

Denna blogg har ju varit ganska anonym medvetet men visst får man väl lov att bjuda på lite info...

Blod og krek drivs av en musikbesatt kvinna, dvs jaaag, som heter Sara och är 30 år.

Jag har varit musikbesatt och en samlare sedan tidiga tonåren men det har gått i vågor för att nu gunga rejält. Och det trivs jag med även om plånboken protesterar ibland och utrymmet börjar bli begränsat. Som tur har jag en förstående sambo, som inte klagar det minsta. ;)

I denna blogg fokuserar jag mig främst på metal av olika typer samt progressive och psykedelisk rock huvudsakligen från 60 och 70-talet. Kanske slinker det in en och annan skiva av annan typ men säg till mig när jag börjar gå för långt och uttrycka alltför dålig smak!

Det får fasen räcka, nu måste vi återvända till skivorna! ;)

Bastard Priest och Nihilist!

2011-10-12T17:52:00.007+02:00

För ett tag sedan släppte Bastard Priest sin andra skiva "Ghouls Of The Endless Night" som jag skrev om precis innan. Jag förbokade den limiterade "lyx"-vinylen och den anlände snabbt. Den har bara fått några snurr på skivspelaren än så länge då jag haft fullt upp med massa skivor men hittills kan jag säga att det låter bra - det levereras skitig punkig old school death metal som på första skivan! Och visst är die hard-utgåvan fin? Bilden gör inte färgen rättvisa.

Nu när det svämmar över av nya band som ger sig på old school döds så håller jag mig nog rätt mycket till Bastard Priest, då jag annars är rätt nöjd med de gamla banden och deras släpp. Själv är man ju 30 år och har hört gammal death metal rätt länge och man blir lite mättad.

Men njut av lite mangel!

Och apropå det så förvarnade jag ju också om att Southern Lord skulle släppa en finutgåvaav Nihilist demos. Jag tror man kunde välja mellan tre färger och jag tog i alla fall guld, eftersom jag knappt har en enda skiva i den färgen och jag tyckte den såg grymmast ut. ;)

Och det är en fin utgåva! Det är nog allt man behöver med Nihilist kan jag tycka, och speciellt kul är ju att det medföljer en guldsjua med Entombed.

Yob, Kongh & Dark Castle i Gbg!

2011-09-29T10:00:00.001+02:00

För en vecka sedan så packade jag väskan och åkte till stora staden Göteborg för att avnjuta Yob, Kongh och Dark Castle live. Det var dags för lite undergångsmusik och mangel kände jag.

Även Mother Of God och Deadists spelade innan, men de var inte riktigt min kopp té.

Spelningen tog plats på Sticky Fingers och innan tyckte jag det passade ypperligt att käka lite sushi och gräva lite i stadens backar. Det blev några få besök på de små ställena innan konserten och utan att vara i desperat jakt på någon skiva fyndade jag rejält. Mer om det senare dock. ;)

Efter några goda ale landade jag då på konserten och kollade in Kongh som imponerade rejält med sin tyngd! Ett riktigt bra liveband och sångaren gjorde ett grymt jobb. Bestämde mig att införskaffa "Shadows Of The Shapeless" på vinyl då jag alltid missat den innan. Det är schysst att kunna köpa direkt från banden om man har möjlighet och stoppa ner pengarna direkt i deras fickor.

Dark Castle, från Florida, var på tur med sin skumma blandning av musikstilar. Vad skall man kategorisera dem som egentligen? Ja, det vete fan om man vill våga sig på men en blandning av sludge, punk, psykedelisk black metal plus lite industri skulle jag vilja kalla det.

Bandet består ju endast av två personer, sångerskan och gitarristen Stevie Floyd och trummisen Rob Shaffer (som även rattar små effekter vid sidan av trummorna live, märkte jag). Ingen bas alls. Vart hamnar tyngden då? - tänker man. Tro mig, det är tungt som fasiken ändå!

När jag stod långt fram och iakttog dessa hypnotiska två, skallrade mina knåskålar av trummornas intensitet och gitarrens långa idisslande toner. Rob var grymt imponerade och spelade med sådan koncentration och hängivenhet, Stevie skrek som en kvinna som blivit besatt av metal och vägrade släppa taget om sin gitarr. Riktigt bra spelning.

Jag införskaffade mig båda vinylerna i fina toner av blod (dvs röd) och blev sponsrad med en oerhört tjusig patch.

Yob då? En av de bästa spelningarna jag har sett. Dessa tre var i trans, speciellt Mike som verkade helt inne i sitt eget spelande och i någon slags våldsam men härlig meditation. Faktum är att man nästan hamnade där själv, när man njöt av den långa och imponerande doomtyngden och iakttog hur sångaren gled längre och längre in i sin musikaliska sköna dimma. Jag kollade imponerat på hans tatueringar, fylld av Om-tecken och vågor med ögon som stirrade ut, och konstaterade att han var en blandning av John Lennon och den härliga hippiepundaren i That 70's Show. Och så kan man slänga in lite Ozzy där också, speciellt då Mike sjunger rent och får till en slags pipig stämma.

Hela setet var i alla fall underbart och de körde några extra låtar då de var på så bra humör.

Imponerande musiker. Jordnära killar. Härligt att se. "Atma" köptes, dock på CD eftersom vinylen redan sålt slut.

Nästa dag var jag fortfarande mättad av fyndande och musik, det var härligt att bege sig hemåt med massa plattor och ta en kopp té med sambon och spela upp det man hittat.

Opeth - "Heritage" äntligen ute!

2011-09-28T17:40:00.009+02:00

Äntligen är det jag längtat efter länge nu, nya Opethplattan ute! Några dagar innan släppet fick jag ett mail med nedladdningskod till skivan och jag tänkte "Icke att jag kommer lyssna på mp3 först av allt!" men tji fick jag då mp3:n åkte fram på en resa och jag tog in hela skivan trots trötthet och folk runtom. Tycker att det är behagligast och effektivast att avnjuta ett nytt alster hemma i största stereon, med lugn och ro runtom...

Och det fick jag göra då CD-utgåvan, i detta fall en limiterad signerad version med ett Opeth-coin, anlände i brevlådan. Eller denna spelar jag inte ärligt talat, jag köpte en vanlig version med. ;)

(Väntar nu även på vanlig vinyl samt deluxe-boxen med vinyl + CD + 7:a...)

Jag drog på volymen rejält denna höstkväll och tände lite ljus. Och försökte öppna sinnet återigen, för alla toner och intryck. För det behöver man göra, man måste vara öppen för förändring och för vad som nu är Opeth. Det har ju varit en lång musikresa nu, från första plattan till denna tionde, och Gudarna skall veta att det har varit många ljuvliga vändningar.

"Heritage" är för mig mer speciell än "Watershed", jag kände direkt att jag väntat på detta, dessa låtar och fast den är överraskande blev det samtidigt ingen chock för mig att plattan blev just denna och låter precis så här.

Som ni vet älskar jag ju det progressiva 70-talet, psykedelikan innan och springer inte åt andra hållet då det inte growlas hela tiden. Faktum är att "Damnation" är en av mina favoritplattor och där growlar Mikael ingenting, och det skulle kännas ganska fel om man han gjort det.

Det må inte vara den tyngsta men den är en av de sorgligaste. Allting dryper av ensamhet och förlust.

Och "Heritage" är också väldigt sorgsen, den är mörk och oförutsägbar. Alla möjliga influenser hörs i varje spår, allt ifrån Jan Johansson i titelspåret till Rainbow, King Crimson, Camel och jag anar även lite Magma i rytmsektionen. Och varför inte influeras så starkt? Alla dessa nämnda är oerhört bra grupper som skapat de mest sköna och grymma skivor som någonsin släppts.

Nu, efter flera lyssningar, känner jag fortfarande att albumet växer även om det samtidigt sätter sig mer i den nöjda skallen. "The Devil's Orchard" är verkligen den självklara singeln och nu har det även släppts en skum video till låten. Kolla in!

Jag hyllar denna tionde skivan som det mästerverk det är och försöker att inte spela sönder den utan varva med annan musik. Och det skall bli en fröjd att få avnjuta det nya materialet live...

Comus

2011-09-06T13:00:00.001+02:00

Lite Comus att njuta av! Varför? För att de är så jäklans bra såklart. Och de får en på bra humör (trots de rätt otrevliga texterna).
Sitter just nu och avnjuter min återutgåva av "First Utterence", detta mästerverk som är deras debutalbum. Fyndade den på en skivmässa för ett bra tag sen.
Så njut och lyssna väl!

No more homeless records

2011-08-31T11:45:00.016+02:00

Litet kort inlägg om lite få skivor som hittat hem till skivhyllorna på olika sätt.

Var i Göteborg en sväng nyligen med några vänner, tog en öl och fikade och tutade lite i pipan och fick med mig endast dessa två hem:

Jericho med sin självbetitlade skiva som jag redan har på vinyl. Progressiv tidig hårdrock (1972) från Israel! Grymt bra, rekommenderas om ni missat detta.

Emerson, Lake and Palmer med "Tarkus" som jag tidigare helt struntat i av någon anledning (fast jag har "Brain Salad Surgery" och diggar den). För 40 kronor blev den i alla fall min och det är jag glad för då den är riktigt skön och underlig.

Jag hittade en grekisk(!) liten distro med gratis frakt som jag bestämde mig för att testa.

Det gick sådär först då plattorna inte dök upp men efter lite kontakt med bolagskillen hade det blivit ett misstag och han ursäktade sig genast genom att jag fick välja en gratis skiva också.

Briljant! Så borde flera göra omgående. Stora bolag krånglar hela tiden tycker jag, men det är väldigt sällan de gör en likadan gest utan att man tjatar på dem. Heder åt grekiska Sonic Age!

Nihilist och alla demosar samlade på CD:n "1987-1989" med fet booklet, Bolt Thrower med nyaste "Those Once Loyal" (den enda jag saknar på vinyl, den är svindyr) och Atheist - "Piece Of Time" som jag valde gratis. Och det gjorde jag rätt i, den har jag velat ha länge! Detta var en fin utgåva på CD med låtar från demosarna "Beyond", "Hell Hath No Mercy" samt "R.A.V.A.G.E. On They Slay" och intressant booklet. Skivan är ett tekniskt underverk och ger mig samma känsla som Death.

Räck upp handen ni som missade den fina utgåvan av Nihilists demos på 7:or som kom för ett bra tag sen! Jag gjorde det verkligen.

Men misströsta inte, för nu kommer snart Southern Lord att ge ut demomaterialet på vinyl men dock i stort format istället. Välj mellan olika färger på omslaget.

Jag har redan valt och förbokat detta, nu tänker jag inte missa det!

Elder del 2!

2011-08-31T11:26:00.008+02:00

För ett tag sedan surfade jag runt i jakt på ny musik och upptäckte att ett av mina nya stoner/doom-favoritband ju släppt ett nytt alster! Vilka? Jo, de unga pojkarna i amerikanska Elder. Jag har ju hypat lite om dem förut efter jag upptäckte deras intressanta och imponerande debutplatta med samma titel som bandnamnet.

Så jag såg till att beställa skivan nu när dollarn är så låg. Och efter någon vecka kom "Dead Roots Stirring" i posten. Den är endast släppt som CD än så länge och det är ju lite tråkigt men jag blev glad när jag märkte att det enkla omslaget är ekologiskt. Återvunnet och tryckt med soyafärg. Bra initiativ av skivbolaget! Mer sånt tycker jag!

Precis sådana saker jag funderat över mycket den senaste tiden, att vi som är formatälskare och som vill ha en fysisk produkt samtidigt skall kunna välja ett miljövänligt alternativ. Jag hoppas att vinylomslag också kan göras mer miljövänliga samt att man på ett bra sätt skall kunna miljökompensera för transport (då internethandeln ständigt ökar...)!

I alla fall, Elder har med deras andra skivan nu skippat den bröligare sången och ägnar sig mer åt den psykedeliska rocken än doom. Dock finns det mycket stoner kvar och ett tungt sväng som man känner igen från bland annat Sleep.

Grabbarna imponerar fortfarande grymt mycket och även om skivan inte riktigt sätter sig lika hårt i min skalle som debuten så är detta definitivt en skiva man kommer återvända till. Skön att lyssna på och bra variation mot all tung doom.

Heder till Meteorcity för miljötänket.

Finns det annat musik? Kanske...

2011-08-31T10:41:00.023+02:00

Jag är ganska insnöad på mina musiksmaker, dvs mest metal i olika former (black/death/thrash/doom/grind/drone/stoner), lite punk och progressive rock samt en del psykedeliskt, och man kan ju undra sig varför ibland. Så - varför? För att de musikstilarna har så oerhört mycket att ge! Det är det enkla svaret. Ni som trillat in i 70-talslandet vet att det aldrig finns ett slut på de bra banden, underbart vrickade och tunga skivorna och grymma omslagen. Detsamma gäller ju metal eftersom det finns så många variationer.

Känner jag för något tungt och aggressivt finns det massor av skivor att välja mellan och känner jag för något lite mindre aggressivt så är det lätt att plocka fram en platta från 70-talet eller slutet av 60. Och Jimi Hendrix passar alltid in, det behöver inte ens sägas egentligen.

Men jag kan lyssna på lite annat, även om det inte händer särskilt ofta. Klassiskt, blues, jazz och reggae kan slinka ner. För att inte tala om Ozric Tentacles (som dock får plats i progressive-genren men i den mer elektroniska space rocken) och Björk.

Sen har jag en sambo som lyssnar på new wave och gotisk rock utöver black metal och det jag tvingar in i hörselgångarna.

Sakta men säkert tycker jag att en hel del av den musiken inte är fy skam, och ju äldre man blir desto mer vill man upptäcka. Jag säger som Mikael Åkerfeldt: "När man lyssnar på så mycket musik som jag gör, blir man ganska uttråkad ibland och vill ha något nytt och då börjar man lyssna på sånt här skumt..." (när han talade om ett psykedeliskt band förvisso, men ändå).

Så band som Joy Division, Bauhaus och Nick Cave & The Bad Seeds är godkända. ;)

Därför tänkte jag, som undantag, lägga upp några skivor som skiljer sig lite från resten här i, eftersom jag vill vara lite öppen men kommer aldrig öppna min dörr helt och hållet för alla musiksmaker. Men liiite.

Häromdagen klev jag runt på en second hand i stan och ramlade på dessa för runt 30 spänn st:

"Tender Prey" med Nick Cave & The Bad Seeds, deras femte studioalbum och en riktigt bra platta. Småstört som vanligt när Nick Cave styr skeppet.

"Mask" med Bauhaus, andra skivan och min favorit. Störigt, och fortfarande med lite punkkänsla. Till och med lite funky på några låtar, haha. Denna är nästan ospelad och första press. 35 spänn, jatackar!

The Velvet Underground släppte detta album 1968 ursprungligen (detta är en återpress) och det är platta nummer två i ordningen, alltså efter "bananskivan". Skum och mörk platta där Lou Reed pratar om knark och våld. Speciellt och inte varje dag man känner för detta men det diggas ändå.

Och senast igår råkade jag på en skiva som herr Åkerfeldt pratat oerhört mycket om, speciellt den senaste tiden, som inspirerat honom mycket bland annat nu vid nya skivan "Heritage":

Jan Johansson - "Jazz på svenska". Då jag tänkt på denna skiva bara några dagar innan plockade jag den med mig för en liten peng. "Det är ett tecken" tänker en skivsamlare som är smått besatt. ;) Nyfiken som man är...

Och vid första lyssningen, i den mulna solnedgången, konstaterar denna bloggerska att jag hört dessa låtar förut - men varifrån? Ingen aning.

Det är i alla fall lugn, tillbakadragen jazz och som omslaget avslöjar folklåtar. Lite vemodigt och skogigt. Får se vad jag upptäcker vid vidare snurranden.

Efter några lyssningar...

2011-08-24T10:21:00.004+02:00

...så kan jag verkligen säga att "Asylum" med Morne är en av de bästa skivorna detta året.

Jag vill egentligen lyssna på den hela tiden men tvingar mig själv att lägga på lite andra skivor så jag inte förlyssnar mig och förstör plattan, för ibland kan man ju få nog (?).

Jag var lite smått bekymrad över att jag inte skulle få känslan jag hade hoppats på när jag drog hela skivan för första gången men tji fick jag då den satte sig direkt. Jag tror generellt att ju mer man lyssnar på den så desto mer detaljer dyker det upp men ändå tycker jag att jag kommer in i musikväggen direkt och blir som hypnotiserad. Bäst är det ju med hörlurar och med dystert väder utanför, som för att förstärka det musikaliska regnet. För detta är ingen bakgrundsplatta som man spelar när man har lite folk på besök, "Asylum" kräver att man lyssnar på varje låt och inte pratar sönder denna skatt.

Vad kallar man musiken då, tro? Kalla den vad du vill - sludge: doom: post-punk: post-metal: hardcore: med 70-tals vibbar? - men det är en härlig blandning. Och varje instrument tar sin plats. Och i detta fall tar keyboarden alldeles lagom mycket plats. I så många andra fall tar den över musiken och dränker tyngden av gitarrerna eller basen men inte här, keyboards används för att stärka den dystra stämningen och inget mer. Perfekt.

Man kan skriva så mycket, mycket om hur intelligent och samtidigt så tung "Asylum" är men alla ord är för få. Så jag säger: Fullpoängare. Den fick mig att beställa allt Morne tidigare gjort samt hälften av deras merch. Fort som fan. Bara för att Morne är så satans bra.

Regnet bär med sig Morne...

2011-08-15T12:32:00.008+02:00

Jag har bestämt tagit en liten paus med skivhandlandet, och därför blir det tydligen lite färre inlägg också... Men mycket händer ju i musikvärlden ändock som tur är!

Sedan skivräden i Göteborg har jag köpt lite billiga CD-skivor mest, sånt som saknades innan och få nya upptäckter.

Istället har jag ägnat mig att rusta upp hemmet lite så ett annat intresse får mer plats också, fiiilm. Så det har köpts och monterats Ikeahyllor och då med stor glädje införskaffats lite film som saknades också. Svårt det där, att balansera skiv- och filmberoende. ;)

Men när Close-Up dök upp i brevlådan häromdagen och jag igår började riva i den rejält så kände jag att jag kanske kan ha råd (för lusten finns ju alltid) att investera i en eller två skivor om jag hittar något udda.

Allting pekade mot Morne. Ja, Darkthrone gillar dem ju eftersom deras namn finns med på förra omslaget. Stämningsfull crustsludge? Hmmm.

Så i den mörka natten började jag att gräva i Mornelåtar och insåg att detta var bra.

Riktigt jäkla bra.

Jobbigt. Svårt. Mörkt och dystert. Passade in i natten och regnet. Konstigt nog mådde jag bättre av detta, musiken kanaliserade bort allt jobbigt för ett ögonblick och hjärnan hamnade på paus.

Aggressiv sång och hårt men samtidigt mjukt emellanåt. Amebix möter Neurosis möter ?. Jag sökte något som detta, något udda.

Så nu är nya "Asylum" beställd på dubbelvinyl. Det blir härligt att lägga på den skivan och se den snurra, höra regnet utanför slå mot fönstren och försöka slappna av och kanalisera allt skräp man bär på inombords.

Jag fastnade också för Toxic Holocaust och deras nya thrashattack "Conjure and Command", så kanske blir det den plattan också någon gång. Det är härligt med gammal thrash med punkattityd. Men det gick ändå inte in i skallen som Morne. Och man måste ju prioritera.

Opeth & besatthet

2011-07-31T15:03:00.003+02:00

Ingen har väl missat att Opeth kommer med sin nya skiva "Heritage" i slutet av september?

Jag har det inte i alla fall. Tvärtom har min besatthet skjutit i höjden och jag har redan förbokat de exklusiva utgåvorna av skivan. För vi Opethfans gillar ju oftast att samla. ;) Än så länge har slantarna gått till den limiterade deluxeboxen med skivan som CD, 2LP + DVD, bok, 7:a samt CD + DVD utgåvan med samlarmynt som blir helt signerad. Nog måste jag köpa den vanliga dubbelvinylen med, så man har något att snurra på tallriken.

Sen har jag i ett lyckorus fått tag i biljetter till spelningen i Göteborg i december... Då skall jag hylla Åkerfeldt för hans skivsamling minsann.

Så, vill ni höra något från nya skivan så lyssna på "The Devil's Orchard", den är officiellt släppt nu och det låter inte illa vill jag säga... Även fast de är ett albumband.

Ännu en dag i ljuva Göteborg...

2011-07-31T14:13:00.026+02:00

VARNING! Detta inlägg innehåller inte endast musik, hur konstigt det än låter skall jag försöka klämma in lite annat också. ;)

Jag blev medbjuden på en dagstripp till Göteborg av sambons familj, och det tackar man ju inte nej till! Jag och Veronica smög direkt iväg till Haga då de andra ville shoppa kläder.

Vi trodde att det skulle vara mulet och regnigt så man klädde på sig friskt, men icke då! Hysteriskt varmt och sol, så att ströva runt i Haga var en befrielse då det är lite skönare och skuggigare där än i city-city. ;)

Suddig bild på en drös med téer, som blev det första som inhandlades!

Dock inte alla dessa, jag nöjde mig med 4 sorter. För jag är ju téoman.

Rökelser behöver man alltid, och jag samlar lite på det - det används flitigt till Hawkwind såklart.

Brutala starka såser.

Som sagt... Ass in space? Hawkwind-starkt! :D

Sambo och björn som gör såpbubblor, sånt som man tycker om i Haga.

Det bjöds på god mat, och sallad passade fasligt bra denna övervarma dag!

Lite fika blev det visst med, tur att mitt sällskap äter upp det jag inte orkar... ;)

Jag tar en paus i värmen.

Rätt fort trillade vi in i skivbutikerna och jag hittade bland annat andra och tredje plattan med Spiritual Beggars, vars gung kändes lämpligt i värmen...

Onda klassiker från tidigt 90-tal som jag saknade. Toppen med dubbelskivan med Samael, innehållandes "Blood Ritual" och "Worship Him". Paradise Losts första är mörk som få (kunde de inte fortsätta så?) och My Dying Bride får komma med och göra allt lite mer sorgset.

Brillanta "Nantucket Sleighride" med Mountain som först kom 1971, sanslöst bra. Och en Gong-relaterad skiva som är skön men helskum. Lyssna bara på "I am a tree"... ;)

Mountain:

Ja, det blev en del CD denna gång då det är lite billigare. Men en vinyl letade sig med i kassen - Can med "Tago Mago". Skruvad platta som fasen. Dock fann jag den rätt avslappnande igår.

Lite skräck måste man ju ha också, eftersom vi samlar på film. Även bra B-film hehe!

Väl hemma var jag nöjd då jag hittat lite ny äppeltobak.

Helgen ägnas sedan till att lyssna på all musik och sy lite på en väst.

Dock är denna kissen förtjust i att ligga på mina kläder, speciellt västarna, och digga med så det var inte det lättaste då jag inte har hjärta att flytta på en metalkisse.

We like Bathtory und Megadeath!

2011-07-22T15:34:00.014+02:00

Igår hade jag tråkigt så jag tvingade med min kära livspartner till ett shoppingområde i vår lilla stad för att se vad tyska Mediamarkt hade att erbjuda denna gång. Främst var jag på jakt efter nyaste alstret från värmländska Vomitory men jag fann även lite annat...

Mest fann jag roliga skyltar vid CD-skivorna, muhaha. Har tyskarna varit här eller är det dyslektiska skaraborgare som är i farten? ;)

Skall det uttalas likt en badrelaterad sak eller som buttory?

Låter dock lite likt en engelsk stad på kusten - "Hello, we're going to Bathtory for a holidää!"?

Visserligen mer grammatiskt korrekt än Megadeth men ändå fel.

Det nya möter det gamla!

"Opus Mortis VIII" med Vomitory - högkvalitativ death metal & en skiva jag alltid glömmer att införskaffa men nu lyckad undkomma seniliteten och äntligen har i min ägo - Nirvana 2002. Så bra att man nästan faller samman.

Mer tröjor har flyttat in!

2011-07-22T15:07:00.019+02:00

Håller på att försöka skapa ännu mer ordning i skivhyllan. Det är ett ständigt rotande och organiserande så jag behövde någon slags märkning. Innan jag skaffar avskiljare kör jag på en budjetvariant. ;)

Det var dags för några öl hos Älvestam med flickvän och den trevlige herrn sponsrade mig vänligt med inte bara mer av hans egna diskografi och en Miserationtröja utan även en del gamla härliga tröjor som legat nerpackade ett bra tag. Inte tackar man väl nej till lite sånt?

Är superglad för speciellt Tormentortröjan här till höger, som aldrig ens blivit använd. Perfekt storlek och grymt band. Väl hemma lista jag ut att jag inte hade "Anno Domini" och beställde återutgåvan på CD direkt. Ungersk black metal från den gamla goda tiden, och självklart gör Attila ett utmärkt jobb som brölare.

Gamla death metal-härligheter. Brutalism med Vomitory, turnétröja med Edge Of Sanity och Cannibal Corpse. Det blev några fler till också men ville icke rå åt mig precis allt.

Snacka om att jag fick ordna i garderoben igen sen, så nu finns plats för ännu lite mer.

Skivor med Miseration och Solution .45 samt Miseration-tischa.

"The Mirroring Shadow" med Miseration är nog min favorit i denna högen, inte helt fel när Christian brölar loss och det svänger gott. :)

Göteborg - giv mig era skivor!

2011-07-22T14:43:00.007+02:00

För ett tag sedan åkte jag, sambon och Siv och hennes karl Christian till Göteborg för att kliva runt och roffa åt sig lite skivor, äta gott och umgås. Jag och herr Älvestam var väl mest på hugget när det gällde skivor men de andra fyndade friskt också. Hälsosamt. ;)

Nedan är min hög, som växte lite av Christians rekommendationer. Tja, hans växte kanske med någon skiva med då jag tipsade. Lätt att hetsa varandra om bra skit, inte sant?

Det var en himla trevlig fynddag!

Mycket CD denna gång, bland annat några Anekdoten som jag tidigare inte hängett mig åt. Annars mest dubletter på sånt jag har på vinyl, bland annat de fina Hawkwind utgåvorna som är lite sällsynta på CD. Och äntligen fick jag tummen ur att investera i CD & DVD-utgåvan av Opeth på Royal Albert Hall, då jag inte vill spela sönder vinylboxen. :)

Vad var bäst av fynden? Omöjligt att säga, men Pink Floydskivan passade perfekt dagen efter när man var trött efter allt gående.

Christian har tipsat om Änglagård och deras två alster, så direkt när återsläppen kom så beställdes dem. En singel med skräckfilmsdyrkande Anima Morte följde med också.

Bastard Priest returns...

2011-07-14T19:48:00.004+02:00

Svenska skitiga Bastard Priest kommer snart med mer punkig death metal!

I september kommer deras andra fullängdare "Ghouls of the Endless Night" och man kan nu på deras hemsida lyssna på två av låtarna. Lyssna här!

Jag kan verkligen rekommendera deras första och kommer säkerligen investera i en utav vinylversionerna när det börjar bli dags...

Autopsy, litteratur och kultur

2011-07-11T11:27:00.017+02:00

Handlade lite i Autopsy-shoppen. Som jag verkligen kan rekommendera. Snabbt, jävligt bra priser. Blev en tröja och en Abscessvinyl, samt att de tydligen slängt med lite Autopsygrejer. Finfint.

Jag älskar tröjor med blommor och feminina detaljer, som ni kan se... ;)

Jag blev lyckligt förvånad när brutale growlaren Chris Reifert sett att jag gärna ville ha hans kråka på skivan - härligt! Detta är härligt gore-mangel och avnjöts direkt vid ankomst med en kall ale och glatt humör.

Trixade lite med bakgrunden så att ni verkligen ser vilken spyfärg vinylen har - gorgeous!

Lite annat gött och nyttigt:

Äntligen har The Slayer Mag Diaries kommit hem! Över 700 sidor av kultur.

Limiterade varianten med märken. I helgen bläddrades det intresserat i denna guldklimpen.

Swedish Death Metal, som jag inte hade innan, blev inte lika fin utgåva av dock. Senare press från Adlibris, billigt och bra. Inte allt kan vara exklusivt. ;)

På vinylrea (halva priset på alles) roffade jag åt mig en skaplig hög och äntligen förstaplattan med Wehrmacht - "Shark Attack", från 80-talet. Förbannat aggressiv hardcore/thrash. Totalt rens.

Cancer - "Death Shall Rise", brittisk death metal i hög klass. Skönt att kunna variera nåt med Bolt Thrower. ;) 100 spänn, givet köp. Spanat in denna i flera månader nämligen.

I fyndhögen finns det mer godis, bland annat tyska 70-tals bandet Necronomicon med "Tips Zum Selbstmord" men den skumma plattan kanske vi närmar oss en annan gång. Om ni vågar.

Dålig på att uppdatera vs. Opeth

2011-07-06T11:25:00.003+02:00

Jag är dålig på att uppdatera men kommer snart att skärpa mig, igen. ;)

Just nu har jag via Youtube hittat lite nya klipp från Opethplattan som kommer den 20:e september - "Heritage" - och jag förbannar mig själv att jag inte kan vänta. Varje Opethalbum är ju en helhet och det förstör att jag sitter här och lyssnar på någon enstaka låt... Fy på mig!

Lätt hänt dock, då detta är ett av de albumen jag ser mest fram emot (och som jag måste ha i alla utgåvor...) och jag nyligen läste att herr Åkerfeldt hamnat i en rejäl depression och det gör mig ganska oroad. Dels för att han är en vettig kille, skivsamlare och allt, och det kan betyda att det inte kommer något mer album efter det - hemska tanke!

Jag hoppas, hoppas att Mikael hittar ett utlopp så han får tillbaka sin lust. Lust att skapa, samla, lyssna, spela och njuta.

Iron Maiden

2011-06-29T12:18:00.002+02:00

Någon mer som skall till Ullevi på fredag tro?

Jag laddar i alla fall upp för det rejält, skall bli skönt att åter se gubbarna.

Lite som trillat hem

2011-06-29T11:39:00.011+02:00

Lite fina saker som jag lagt metal-vantarna på de senaste veckorna...

Efter att ha bevittnat Hawkwinds spelning på Sweden Rock och kort varit i deras närvaro,

blev jag för hundratredje gången åter frälst och småbesatt och fixade denna fina och tjocka bok om Hawkwinds historia. Påbörjad och lovande.

Skivmässan i Hova gav lite utdelning, bland annat i lite Thin Lizzy men också dessa härliga alster. Från vänster är det en av de egendomligaste folk-progressive skivorna som någonsin skapats - Comus - "First Utterance". Sen Steve Hillage med "Fish Rising", en av männen bakom husgudarna Gong som här har skapat en hel platta med fisk som tema. Låter det konstigt? Helt underbart! Och sist Sir Lord Baltimore med "Kingdome Come", en riktig klassiker och en av de allra tidigaste hårda skivorna.

Kära Rise Above Records, jag älskar er och ni släpper mycket bra album men för Satans skull - varför blir ni alltid så försenade med vinylerna? Pressar ni dem i källaren under speciella sataniska ritualer som endast kan utföras vid fullmånens sken?

Äntligen har Blood Ceremonys andra fullängdare kommit - "Living With The Ancients" - som jag bokade redan i mars. Och det är inte pg a förseningar hos distros utan bolagets fel, igen.

Man får vääääldigt höga förhoppningar på en skiva om man väntar länge. Som tur var levererar Blood Ceremony igen men jag måste låta den snurra några varv till då jag just nu verkar mest vilja lyssna på andra halvan.

Flera olika vinylfärger finns, jag fick två ex men detta är det enda jag har kvar då det andra byttes mot ohelig tröja under helgen.

Hemskt omslag. Fin grön rengjord vinyl. Hardcore/grind på gamla goa Earache.

Svenskt?! Svenskt! Filthy Christians med "Mean".

Klockrena texter. Mangel och aggression.

Midsommarölen står som getter i hagen och tröjorna regnar från helvetets eldar

2011-06-29T11:04:00.013+02:00

Nu skall jag skärpa mig och försöka klämma ur mig några inlägg. Det är svårt när latheten tar över eller man känner sig överhettad och vill kräla ur skinnet.

Midsommarhelgen var oväntat aktiv och social. En trevlig afton blev det hos Siv och hennes Christian Älvestam. Traditionell mat och rabarberpaj avnjöts med en hälsosam dos av Newcastle Brown Ale och lite Jägermeister. Och Siv verkade uppskatta vår gåva till värdparet - en flaska Motörhead Shiraz - då den slank ner och gav henne en riktig Overkill-baksmälla dagen efter. ;)

Den alltid trevlige Älvestam var vänlig och försåg mig med Torchbearer tröja (tydligen grymt limiterad också...?), nya skivan och två gamla demos med gamla goa Unmoored! Bra skit!

I övrigt så spenderades kvällen lyssnandes på kassettdemos med bland annat Morbid, The Black, Necromicon, Non Serviam, Nihilist och Grave - sämre kan man definitivt ha det! ;)

Den lilla bakfyllan botades med en go B-film och att klokt sitta och beställa "Metalion - Slayer Mag Diaries" som jag blev sugen på för någon vecka sedan. Och då kunde jag ju lika gärna få tummen ur och fixa "Swedish Death Metal" av Ekeroth som jag sket i att beställa för 100 år sedan (eller ett par år i alla fall...), inspirerad av bläddrandet hos Siv & Christian.

Hm, så går det när "man skall ta det lite lugnt med skivinköpen" - det blir lite skivor ändå och lite annat med. Men än då länge överlever man ju. ;)

Midsommardagen blev det grillande hos sambons familj med mer god mat och lite rosévin på det, och då passade jag på att diskutera festivaler med Victor och glad i hågen hämta tröjorna han fixat till mig. Hela 2 officiella Bolt Thrower shirts hade han varit snäll nog att införskaffa åt mig på Hellfest! Så jag köpte dem och lite andra "specialgjorda". Det var tröst på såret för att jag missade dem live. Men nästa gång så, nästa gång...

När man ändå var så onyttig och social så kunde vi lika gärna klämma in en fika också och det slutade med att man försökte frälsa en icke musikintresserad person med skivomslagskonst istället (Hawkwind gick hem!), så ni som känner mig vet att jag nu varit social så det räcker en månad, hehe. Nej men jag försöker bättra mig - enslingen (!) och misantropen i mig botas tillfälligt av sådana här helger.

Sweden Rock Festival

2011-06-17T12:45:00.028+02:00

Lite skivor som fick lite autografer.

Min keps, signerad av Destruction, Nifelheim och spacekungarna Hawkwind.

I söndags kom man hem från Sweden Rock, trött och varm. Dock hade de dagarna och nätterna innan varit riktigt kalla. Det blev inte mycket sömn i ett lite fuktigt tält.

Däremot blev det en drös bra band! Inget av det jag såg gjorde mig särskilt besviken utan snarare tvärtom! Och jag måste säga att ljudet var mycket bra på samtliga scener och banden var nästan för tidiga (Ozzy började ju 5 minuter för tidigt, den lilla spjuvern!).

Här kommer jag lite kort skriva om lite band jag sett och bjuda på lite bilder.

Moonspell - Borde egentligen ha spelat bra mycket senare i mörker men gjorde ändå bra ifrån sig och bjöd på låtar från bland annat grymma "Memorial" och klämde även in favoritlåten Opium.

Morbid Angel - Helvetes så bra denna spelningen var! Den krossade totalt. David och company var i god form och de bjöd på en massa goa gamla låtar och även de från nya skivan som faktiskt är bra. De hoppade alltså alla technolåtar och satsade på hederligt mangel. Lyckat! Gick på signeringen och fick nya singeln signerad, alla var trevliga och mr Vincent var en cool cowboy med djuuup röst.

Judas Priest - Grymt kul att ha sett dessa gubbar nu och Robs röst var verkligen hysteriskt bra och stark som få, dock kunde han ha haft lite mer entusiasm och metalanda på scenen, han kändes lite trött. Men ändå riktigt bra spelning, tycker jag.

Down - Med Philip Anselmo i spetsen var de fruktansvärt bra live, Phil var verkligen på humör och var lika bra som han var när Pantera var bäst. Helgjuten kontakt med publiken och bra låtar som lät tyngre än på skiva. Snackade kort med Phil på signering och han hyllade min Celtic Frost-tröja och svarade att han alltid kommer stödja black metal, "Always, man, always."

Electric Wizard - Stod längst fram för att vara totalt mottaglig för deras knarkiga doomtyngd, och det blev jag. Hypnotiskt likt få. Grymt gig och imponerande låtval. Önskar bara det hade fortsatt tills mörkret föll.

Rob Zombie - Nyfiken kollade jag in denna zombieherre, vem har inte hört Living Dead Girl osv? Dansande karl med medryckande låtar, fungerade bra live.

Overkill - Såg inte hela spelningen men det jag såg var imponerande. Argt, energiskt och bra fast jag knappt lyssnat på dem tidigare.

Ghost - Verkligen ett band som gör sig bäst live då man med det stämningsfulla uppträdandet får en tyngre upplevelse av musiken. Lite väl långt parti med ett samplat bebisskrik och visst är det liiite konstigt att se medelålderns Svenssons dansande till sataniska texter men stämningen var ändå lite kuslig.

Destruction - Tidigt på söndagen inleds festivalen med denna tyska thrash! Bandet är bakfulla och trötta men det märks inte, de är brutala och levererar gammalt blandat med nytt i en fin kombination. Underbart. På signeringen är Schmier supersnäll och signerar en gammal vinyl med mitt namn och "Skol" (=skål!) och är en riktig tuff gentleman.

Angel Witch - Hade festivalens grymmaste backdrop! Och såg inte alls slitna ut på scen. Gamla långhåriga hårdrockare som inte gjorde en besviken. Lite allsång i slutet blev det nästan.

Nifelheim - Bröderna hårdrock är hängivna som tusan och representerade ondskan under festivalen, bättre än Ghost och alla andra på att dyrka Satan. Helvetiskt bra och snabbt som tusan. Schyssta som sjutton på signeringen.

Hawkwind - Gudarna, hjältarna, rymdmännen. Inte trodde jag att de skulle vara så bra nu! Jag blev så lycklig. Så bra de var. Jag börjar nästan gråta av minnet, faktiskt. Då vet man att man sett nåt riktigt bra... Inte sant?

Jag fick en stund med dem och de signerade min "Space Ritual" återpress som är alldeles färsk.

Så fruktansvärt nervös var jag! Men så oerhört schyssta gubbar. Bäst!

Ozzy - Vad skall man säga om Ozzy? Han var så jäklans glad! Rösten höll inte på alla låtar men jävlar vad han höll igång. Och han gjorde 3 Black Sabbath-låtar och Mr Crowley. Nöjd.

Nej, jag såg inte Thin Lizzy. Meningslöst utan herr Lynott.

Jag tröstade mig med några gamla vinyler hos TPL istället.

David i Morbid Angel.

Phil i högform.

Electric Wizard dyrkar knark och Djävulen.

Destruction, tyska bakfulla herrar med pondus.

Nifelheim, metaldyrkande hårda män.

Hawkwind med fina dansöser.

David Vincent och denna bloggerska.

Semester?

2011-06-07T10:29:00.003+02:00

Jag har uppdaterat väldigt dåligt den senaste veckan... Varför?

Har jag blivit sjuk och alldeles för chockad av den nya Morbid Angel-plattan? Kanske.

Jo, för den och singeln har anlänt och har genomlyssnats och ojojoj, jag är ingen dyrkare av albumet. Mer om det senare tror jag.

Så, nu är det semester och jag återkommer efter Sweden Rock Festival.

Jag plockar med mig mina 2 små enkla kameror och 3 minneskort, borde räcka ett tag i alla fall. :)

Hej Ozzy och hej då tristessen!

På återseende!

Hem och djur

2011-05-23T14:48:00.011+02:00

Vi firade lite här hemma och hade lite extra trivsamt i helgen. Då jag delar med mig av sånt lite för sällan kommer här lite bilder (utan skivor på...).

Med en stadig diet av metal och katthår växer denna Svartöga på, med planer att slingra sig runt månen.

Kali firar, och gör en "Gene Simmons".

Grillen invigdes för säsongen och till middagen blev det vin från Motörhead.

Mumma.

Vitlöksrostad färskpotatis, grillade champinjoner med pesto och grillade quornfiléer.

Mat är en liten passion i detta hushållet och det lagas en hel del.

Lite ananas som grillas, skall serveras med kokoshonung och glass.

Då det var fint väder togs en promenad och i skogen träffade vi denna fina katten, som bestämde sig för att sällskapa en stund då vi luktade gott av våra katter.

Det var lockande att bjuda med den hem, men vi har ju redan 2 underbara odjur.

Nu fick jag order om att inte lägga in endast främmande katter i bloggen, det är inte rättvist.

Jag måste lyda, annars äter de upp mina skivor... Igen.

Här är vårt inhemska lodjur.

Grillande odjur.

Skivor som trivs bäst hemma...

2011-05-23T14:43:00.006+02:00

Lite som trillat hem....

Klassiker med Destruction, Possessed och Sepultura.

Äntligen en bild på efterlängtade Autopsy! "Macabre Eternal" är sjuk så inihelvete! Åh jösses, vad för makabra svampar har dessa gubbar nu ätit? Det är nästan sjukare än vanligt.

Kanske är det möglig mossa de hittat på besök i Holland?

Total massaker. Mangel, doomigt och hysterisk prestation av vokalisten.

Det tar tid att tycka om detta fullt ut, men jösses vilken go skräckfilm det är!

Ginza

2011-05-23T14:37:00.004+02:00

För er som också måste ta det lite lugnt med lunchpengarna, dvs när lunchpengarna går till lunchskivor, kan jag varmt rekommendera Ginza. Ja, nu blir det lite gratisreklam.

Jag har själv handlat där i mer än 15 år och trivs som sjutton med deras utbud och service.

Närhelst man är sugen på CDs, kan man ge sig fan på att man kan hitta bra grejer för små priser.

Tog en titt häromdagen, men handlade inget, och fann mycket guldklimpar för under 100 kr.

Vad sägs om Face Down eller Serpent Obscene för 10 kronor?

Eller Bolt Thrower för 49?

Hade jag inte haft dem själv hade jag shoppat loss.

För att inte tala om klassiker med t ex Deep Purple och Thin Lizzy dretbilligt!

Som sagt, ett litet tips till mina vänner som icke vill eller kan spendera mycket pengar för riktigt bra skivor... ;)

It's used and abused

2011-05-23T14:09:00.012+02:00

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg har jag fått lägga band på mig lite när det kommer till inköp av ljuva ljud, budjetstyle here we come. Så nu handlas det mest billigt skit i fråga om vinyler, och begagnade CD-skivor för fulla muggar.

Skuttade glatt iväg till en second hand häromdagen och fyndade lite som vanligt, som synes på bilden nedan. Angel Witch - Live på kassettband för 5 spänn, en billig skiva med Tankard - "Fat, Ugly & Live" och en VHS-box med första Star Warsfilmerna. Hmm, varför? För att den är fiiiin!

Lite bilder på lite annat som fyndats billigt och som jag saknade innan följer...

Norska Ásmegin, som spelar rätt skön folk-viking-metal.

Härligt med norska texter.

Underbara japanska Coffins med "Buried Death", långsam doomig döds.

Som en behagligt malande köttkvarn rätt i öronen.

Sen har jag blivit lite smått förälskad i några lampor... Say what?! Jepp, behövde ju få till bra belysning i mina CD-hyllor då vinylhyllan prioriterats. Led Stixx fungerar utmärkt och är

energisnåla. Så här ser det ut.

Motörhead kommer hit!

2011-05-23T14:02:00.004+02:00

För er som har missat de senaste dagarna i era liv kan jag meddela att Motörhead kommer till Sverige i december! Hela 5 datum är inspikade, bland annat Göteborg och Örebro.

Jag har aldrig sett dessa herrar live och känner mig djupts skamsen över detta sorgliga faktum så nu har jag snabbt tagit tummen ur och fixat biljetter till mig och sambon!

Snart skall det ju tittas på Judas Priest, Ozzy, Hawkwind och Maiden så nu känns det ännu mer komplett med Lemmy & co - gubbs über alles!

Biljetterna släpps i övermorgon kl 9.

Waiting for an Autopsy

2011-05-18T10:40:00.010+02:00

Här sitter jag och lyssnar på Terrorizer - "World Downfall" från 89 (vinyl, första press, det blå/turkosa omslaget) och glädjer mig åt att jag snart skall hämta nya Autopsyplattan, en ännu blåare uppenbarelse och förhoppningsvis också brutal!

Och så är jag lite sugen på nya skivor fast jag inte borde. Varför borde jag inte? För jag har köpt tillräckligt. Och jag har kommit överrens med mig själv och plånboken att jag nu endast bör köpa budjetstyle, dvs begagnade billiga CDs, gammel bra skit alltså (har redan hittat lite, som lär dyka upp här snart). För man kan icke ta ifrån mig hela njutningen av att upptäcka bra musik, då vet man inte vad som händer...

Så vad lockar mig? Mycket! Men nu är jag speciellt sugen på de nya från Vintersorg och Vomitory. En konstig blandning kanske, men jag är lite svag för Vintersorgs folk-black metal. Jag erkänner det. Även fast "Solens Rötter" inte riktigt var min kopp té... Eller kaffe kanske man kan säga nu också!
Denna tant har nämligen fått tidig 30-årskris eller liknande och börjat dricka lite kaffe på äldre dar! Ni som känner mig vet att detta är extremt sjukt och ett udda beteende och att jag borde skickats direkt till hispan då kaffepaketet landade i min kundvagn.

Lägg till nytt beroende av piptobak (för att det är så hääärligt väder, är min ursäkt) så förstår ni att denna tédrickande tant är på väg att bli gubbe. Får en kvinna ha sådana här gubbiga beteenden, undrar jag? Skivsamlandet, organiserandet (nytt: bandtröjor i bokstavsordning i garderoben!), patchandet, kaffedrickandet, röka pipa Gandalf-style...?

Äsch, mascaran jag köpte häromdagen väger säkert upp allting till en jämnare nivå.

Återkommer med mer kvinno-gubbligheter och Autopsy!

Metallsvenskan - Sodom!

2011-05-16T12:33:00.012+02:00

Det blev ett högst spontant besök på Metallsvenskan i Örebro i helgen, då en vän gjort mig uppmärksam på att gudarna Sodom skulle spela där!

Likt många andra tänkte jag mest: "Fotboll... Äsch!" när jag hörde talas om Metallsvenskan, och gjorde inte mer efterforskningar vad som händer runt om. Synd, det var ju nära att jag missade Sodom... Och Torture Division!

Iaf, snabbt som Satan på speed fixade jag biljett och snålskjuts. Jag behövde verkligen gå på konsert, då jag har svårt att vänta tills Sweden Rock med allt vad det innebär (Judas Priest, Ozzy, Morbid Angel etc).

Jag hann se mycket lite av Graveyard, men det lät bra... Dock måste jag säga att de gjorde sig bättre på Nefertiti i Gbg, då det var en rejäl stämning då.

Bullet tittade jag en sväng på också, inte riktigt min kopp té rent musikaliskt men de underhöll publiken väl. Minus dock till de som gjorde soundcheck till Bullet som började när Graveyard fortfarande spelade, ingen respekt där inte... Kanske kunde väntat 5 minuter?

I lilla tältet gjorde muntra Torture Division sig redo för att mangla ner stället rätt ner i en köttkvarn. Och det gjorde de! Med en blandning av humor, ironi och death metal vann de över mig. Lite lite publik och kanske lite för tidigt på kvällen, men de gjorde en riktigt bra spelning.

Det var riktigt skönt med lite rens som skapade ordning i hjärnan. Bäst var dock slutet, då en bödelliknande karl kom ut på scenen och hällde blod över Kenth och Jörgen. Då inföll sig stämningen och gore-känslan på riktigt och man bara trivdes.

Torture Division har ju alltid varit schyssta att ge ut deras demos gratis, men efter spelningen kände jag mig tvungen att köpa en skiva och en tröja och stödja deras blodiga framfart i metalträsket.

Efter lite rotande i TPLs backar var det dags för Sodom att börja lira. Och det gjorde de väldigt plötsligt och utan större väsen, japp, helt plötsligt stod de där och spelade!

Tyvärr ingen backdrop eller större scenshow men jag tyckte det bara kändes mysigt gammaldags och trivdes som fasen ändå. De inledde dock lite svagt men sedan kom de igång rejält och det blev en rätt bra blandning av låtar. Bäst var "Agent Orange", "Remember The Fallen" och "I Am War" tror jag. Tom Angelripper kände som thrashens motsvarighet till Lemmy, sval och cool men ändå engagerad och schysst mot publiken.

Det enda trista var att Sodom inte tagit med sin merch - varför inte? Men man kan väl inte få allt. ;)

Söndagen spenderades med att ytterligare göra främsta lyssningsstationen ännu bättre, ansluta grymma second hand-fyndet (CD-spelare värd nån tusing för 200:-) och justera mina monsterhögtalare som stått och dammat i förrådet i 2 år. Lycklig somnade jag efter middagen, som den tant jag tydligen är, lyssnandes på Torture Division i perfekt ljud. Snnnnark.

Skivräd

2011-05-11T13:41:00.018+02:00

Igår var en bra dag på alla sätt.

Jag käkade micromat, vilket jag inte gjort på 2-3 år. ;) Latmask.

Det positiva var att det smakade faktiskt inte så illa som jag mindes det.

Så jag tog ledigt från studier och cyklade/promenerade runt till stans alla hörn, eller några i alla fall.

Jag sålde ett gäng gamla skivor jag tröttnat på - inte gamla som i "gammalt bra skit" utan gammal skit! - och satte sprätt på pengarna direkt genom att åka på skivräd på MediaMarkt. De har mycket skumma skivor här i Skövde och rätt bra priser. Men jag brukar i princip aldrig handla där då vinyl är ett nästan helt bortglömt format för denna tyska kedja, men nu blev det en lycklig stund. 4 stycken blev det och ytterligare en till en vän.

Nytt blandat med gammalt.

Morbid Angel - "Domination" saknade jag konstigt nog på CD.

Unanimated - "In The Forest Of The Dreaming Dead" med demo-material instoppat kunde jag inte motstå.

Detta underbara band var ett av de som jag fastnade för mest back in the day och den senaste tiden har "Ancient God of Evil" snurrat några varv här hemma.

Färska "Oldarhian" med Sarke som är ett litet projekt med Nocturno Culto (Darkthrone) på sång. Riktigt skön metal, en blandning av black & thrash med mycket atmosfär. Sarke (från bland annat Khold) har skrivit all musik & text.

Primordial - "Redemption At The Puritan's Hand" hade jag tänkt skaffa mig på vinyl men nu fick det bli digitalt ändå när jag hade den rätt framför mig. Storslagen irländsk metal som vanligt från dessa herrar. Stridsfält med blodiga fallna män och dramatik. Bättre än någonsin.

Sarke:

Primordial:

Gamla goa Unanimated:

Sen kunde jag inte låta bli att rota lite på stans bästa second hand, där spenderades inte mycket pengar. 5 kronor för ett till synes oanvänt kassettband med Thin Lizzy! Helt i nyskick från 1977.

Helt klart dagens kap.

Lycklig i hågen hämtade jag upp lite billiga vinyler som anlänt.

Winter - "Into Darkness", en återutgåva av Southern Lord.

Det var inte den limiterade vita jag betalade för men det var den som dök upp, happy day.

Ser fram emot Winters mörka blandning av doom/death/punk.

Pyramido - "Salt" som jag tjatat om.

Herrarna har salt i sina ansikten, helt underbart.

Nu borde jag ju verkligen inte behöva mer musik. Får försöka att inte hitta mer musik att bli besatt av på ett tag! Lättare sagt än gjort. It's a curse!

Pyramido

2011-05-08T14:33:00.007+02:00

På vägen till Siv och Christian, redan släpandes på vinyler, plockade jag upp ett paket från skånska Pyramido innehållandes 2 split-vinyler (en med Suma och en med Gun Mob) och en tröja, som jag köpte häromdagen.

Tack vare att en god bloggläsare tipsade mig om detta grymma band, tack Johan!

Och de skickades snabbare än man kan säga bearnaisestekt bambuflöjt!

Jag är helt såld på deras blandning av doom, sludge och hardcore. Argt och tungt, som det skall vara. Splitskivan med Gun Mob är en ny favorit redan! Sidan med de sistnämnda rensar allt pollen i luften på en halv sekund, punkrens utav helvete och oerhört skönt denna varma dag.

I fredags släpptes deras andra fullängdare "Salt" och den kommer nog hem imorgon.

Som sagt, bra helg.

Snygg tröja och fyndiga pins.

Helgäventyr och musikbrus

2011-05-08T13:59:00.008+02:00

Just nu har jag en ovanligt bra och skön helg. Än så länge har jag hunnit med att fika ute med trevliga töser och hamnade till slut på pubben och njöt av några goda mörka öl.

I brist på Newcastle fick Kilkenny duga.

Té och cheesecake. Nyttigt båda två, säger vi.

Sedan blev helgen ännu trevligare av lite tv-spelande och en kväll i musikens tecken. Vi samlade ihop en hög vinyler och begav oss till Siv och hennes Christian Älvestam (Torchbearer, Unmoored, Quest Of Aidance, Miseration, A Few Against Many, Solar Dawn etc - kreativ karl!).

Väl där fick jag en tidig present i form av tre gamla godingar på CD! Hur han lyckades pricka in just dessa som jag saknar i min skivsamling är ett under, då jag har rätt mycket från den tiden. Haha, humoristiskt är det då jag nästan köpt dem flera gånger förr i tiden men det var ju oerhört härligt att påminnas om den gamla goda tiden. Så söndagen spenderas lyssnandes på dessa!

Grymt bra presenter!

Mörk Gryning, Midvinter och Eucharist.

Men inte nog med det, han föresedde mig med lite Quest Of Aidance-godis också i form av en EP, promo-CD och tröja. Det är inte varje dag man blir så musikbortskämd av någon annan än en själv, hehe. ;) Tack!

Quest Of Aidance levererar en härlig dos av köttig death & grind. Älvestam brölar bra som vanligt och man imponeras av hur han kan variera sin röst mellan gutturala underjordiska bröl som i Quest... till rensången som hörts i bland annat tidiga Scar Symmetry och numera Solution .45. Och för att inte tala om skrikandet i gamla hederliga Unmoored. Och även i Torchbearer.

Lyssna:

Year Of The Goat

2011-05-06T13:54:00.004+02:00

De delar namn med den nya samlingen med Morbid... Japp, Year Of The Goat!
Det nya bandet innehåller bland annat medlemmar från dystra doombandet Griftegård och släpper idag sin mini-LP "Lucem Ferre". Då jag har lite kontakt med herrarna i Griftegård hoppas jag kunna komma över skivan ganska omgående. Jag kan säga att de är ungefär lika musiktokiga som jag och hyllar gamla band som Pentagram och Coven.
Smakprov hittas här och rekommenderas om man tycker om ockult musik från 60- och 70-talet.

Intervju med Year Of The Goat.

Musiktips - Negative Plane, LIK och mer

2011-05-06T12:58:00.013+02:00

För många veckor sedan tänkte jag skriva om amerikanska black metalgänget Negative Plane och deras andra & nya platta "Stained Glass Revelations" men jag var alldeles för lat och sköt upp det hela tiden. Trist.
Varför? Jag var så sugen på att klicka hem CD:n varje dag och muttrade över att det inte kommit någon vinylversion. Så Fenriz (de blev alltså just "band of the week" för några veckor sedan) och många andra hann såklart före! Attans.
Men till slut, efter mycket letande och lite tålamod, kom det en vinylversion!
Och en fin sådan, med stor booklet och dubbla 180 grams vinyler. Den släpptes officiellt på Valborg men jag hade turen att få den några dagar innan tack vare en bra distro i Tyskland (hela vägen från Irland till Tyskland och Sverige = snabbt!) så jag kunde avnjuta den innan.
Vanligtvis aktar jag mig för amerikansk black metal men detta rekommenderar jag.
Speciellt för er som är lite som jag - lyssnar inte på så mycket ny black metal utan kompletterar samlingen med gamla verk mestadels.

Så hur låter det? Skitigt, småpolerat, obehagligt, vackert, mossigt, mögligt, gammalt, nytt... Allt på samma gång! Ljudet är rätt så gammaldags och fyller inte hela högtalarna utan har en viss distans och skiljer sig alltså en del från moderna verk av t ex Watain.
Lyssna själva:

För ett bra tag sedan skrev jag om Armagedda och LIK och fick då ett tips från LIK själva (eller själver skall man väl säga...) eller måhända skivbolaget om att LIKet fortfarande lever och att det skulle komma en ny skiva så småningom. En oerhört glad mörk nyhet!
Och snart därefter kunde man förboka den på Nordvis. Direkt då jag kommit hem från konserten med Earth dök den upp - "The Second Wind" - och sprider sitt mörkröda/lila ångestfyllda ljus i min skivhylla. Jag hade inte så skyhöga förväntningar på Lekamen Illusionet Kallets nya verk eftersom jag håller "Må Ljuset Aldrig Nå Oss Mer" högst men förvånande nog tycker jag om det nya albumet väldigt mycket. Som vanligt är det en blandning av deprimerande ockult rock och primitiv black metal. Ja, riktigt ångestfylld och mörk även denna gång. Graav måste vara Sveriges mästare på sorgliga och mörka texter. Det känns som att han har förvillat sig i de djupa norrländska skogarna och kommer inte ut. Misantropiskt utav helsike. Och det är perfekt.

När jag städade häromdagen fick det relativt nya svenska bandet Rev 16:8 (ja, det är en bibelpassage) med nya "Ashlands" agera städmusik. Och det gjorde de rätt så bra. Jag hade inte hört om dem innan och läst att de skulle likna Watain, Ofermod och Dissection.
Well, inte i mina öron! Spontant tänkte jag på typisk svensk black metal som Marduk men speciellt Dark Funeral. Veva i lite Dimmu Borgir några år tillbaka i soppan så har tycker jag man hör Rev 16:8s formula.

Så värst originella är de nog inte men de funkade att bröla rejält till iaf.
Vafalls, säger du?! Ja, jag har den ovanan att jag black metal skriker och deathgrowlar när jag dammsuger. Det är helt normalt. Och nej, jag tjejsjunger inte.
Ibland blir man faktiskt rejält sugen på att hoppa in i nåt band och growla lite. Men kanske är man för blyg.
Jag minns när jag temporärt miste blygheten och fick plötsligt och lite för mycket självförtroende på fyllan en gång och stolt proklamerade för en vän att jag minsann kunde skapa gutturala oljud. Nästa dag stod jag vid en mikrofon, bakfull som en stekt myra, och black metalskrek och gurglade i mer än 3 timmar. Resultatet blev rösten (eller snarare oljudet) av en hemsk gudinna i ett dataspel. Hoppas att de som spelade nästan sket på sig för det var det ljudet vi var ute efter. Gudinna från underjorden.
Men men, nu brölar man vid städningen istället. Det är väl tur att jag inte ölar samtidigt kanske...

Och om det är någon som undrar så kommer jag snart att ta mig tid till att fortsätta på min lista av bortglömda men bra metal-CDs i skivhyllan. Förra gången tog jag ju upp skivor med bland annat The Black och Dawn.

A closet full of määteelll

2011-05-06T12:52:00.006+02:00

Det började bli dags för en städning i garderoben igen, och plockade fram alla metal t-shirts.
Jösses, det är visst en rejäl hög! Eller som på bilden - två rader av högar.
Och det är bara de kortärmade...
Kort sagt var det dags att rota igenom allt och sälja några som man tröttnat på! Det finns ju inte direkt plats för fler i nuläget.
Och jag har ju ett par stycken på väg hem, bland annat några brutala Celtic Frost.
Och sen fyller man ju snart år också... ;)

Häxa på syra lagom till Valborgs yra

2011-04-29T12:04:00.005+02:00

Jag har fått hem lite intressanta skivor, såväl nya som gamla, men har på grund utav det fina vädret inte "orkat" fota dem och skriva om dem ännu - lyssnandet prioriteras. ;)

Så här kommer istället lite passande musik inför Valborg!

Här är en fin liten blandning av låtar från en singel-EP med galna Acid Witch.

Från "Midnight Mass" (som är utgiven i 2 olika versioner - olika omslag & färger på vinylen, tufft!):

Vad sägs som ödmjuka och romantiska rader som:

"Your unholy passions under my spell, pervert yourselves before me and fuck your way to hell..."?

Åh, brutalismen!

Psykedeliskt knarkigt doomregn

2011-04-25T17:43:00.005+02:00

Jag vill passa på att tipsa om ett gäng killar från Atlanta, USA som hänger sig åt mycket bra musik om man tycker om psykedelisk doom/stoner! Wizard Smoke.

Sätt på en låt med dem och flyg ut i rymden, meditera över Saturnus ringar och ät månsten...?

Hm, mja, i alla fall är de riktigt grymma och ännu inte så välkända. Och jag fastnade för sångarens onda skrik, som lutar rätt mycket åt black metal.

Wizard Smoke på myspace.

Följ sedan länken till deras hemsida, där kan man schysst nog ladda ner nya skivan "The Speed Of Smoke" som mp3.

Jag blev så frälst att jag lade in en beställning på vinylen som kommer snart. Passar nog bra till sommarkvällarna...

Sabbath Assembly undergång

2011-04-22T13:44:00.005+02:00

Och här skall ni få njuta av lite Sabbath Assembly. Vrid upp ljudet och tänk på en slags frälsningsarmé med undergångsdoom, som kanske står vid ett gatuhörn i San Franscico och försöker samla medlemmar, prisandes Lucifer och Jehova. Japp, det gör jag.

Musikäventyr i storstan

2011-04-22T12:42:00.012+02:00

I måndags var det dags för mig att ut och åka igen, dvs färdas till trevliga Göteborg för att se Earth och Sabbath Assembly mfl. Det ledde till ett varmt dygn i Göteborg som blev himla trivsamt. Hamnade på en takterrass bredvid Ullevi för att njuta av några goda öl i värmen.

Självklart blev det några goda ale.

Efter mycket om och men hamnade vi på mycket trivsamma jazzstället Nefertiti (där även Graveyard spelade sist...) och då vi anlände lite senare så spelade Menace Ruine sitt set.

Skumt tvåmannaband från Kanada, en blandning av oljud och neo-folksång kanske man kan säga. En pytteliten kvinna sjunger som sjutton över en enorm ljudmatta av diverse skumheter alltså.

Till vår förskräckning är merchen inte öppen ännu och jag konstaterar att jag får försöka smyga mig dit senare för att skaffa lite skivor och tröjor.

Vi hamnar på något sätt längst fram och Sabbath Assembly går på scen. Stämningsfullt. Vilken jäklans pipa Jex har! Detta är riktig sektmusik, faktiskt inspirerat av den riktiga religiösa sekten The Process Church Of The Final Judgement som fanns under 60- och 70-talet som både skrev lovsånger till Jesus och Satan. Och man färdas ganska snabbt till någon liten lokal under slutet av 60-talet. Jex är lika dramatisk som hon är i Jex Thoth och trummisen Xtian trummar rituellt på, det blir smått hypnotiskt. Det som saknas är dock lite mer drama, skräck. Kanske lite levande ljus, ockulta tecken och kåpor. Men icke som Ghost.

Trummorna låter fenomenalt bra. Allt låter bra. Jex står en meter ifrån mig och flippar ut, fastnar i sin egen musik. Jag är nöjd.

Sen är det dags för Earth. Kungarna av drone. Största inspirationen för Sunn O))) och liknande band. Och på Dylans gitarrfodral finns ett klistermärke med Sunn O))). Jag ler.

Han stämmer sin gitarr. Kall och totalt lugn. Jag tänker på att denne mannen varit nära vän med Kurt Cobain, också tagit tunga droger som en galning, skapat de skummaste av låtar - men nu står denna relativt lille herrn framför mig med pondus och ser välmående ut. Hans kvinna intar trummorna. Det börjar. Kvinnan trummar med en sådan inlevelse men samtidigt försiktighet att jag blir imponerad direkt. Cellokvinnan är barfota, ser konstnärlig ut och är grym. Kvinnliga basisten försvinner bort i rymden någonstans. Musiken är långsam, mestadels är från nya skivan. En blandning av tyngd, country, blues, jazz, metal... Allt långsamt och med tålamod. Dylan är lugn, väldigt lugn.

Det blir några äldre låtar, i ny tappning. Och i slutet av konserten kommer man in i det på riktigt. Man känner sig som ett träd som står och svajjar i den milda vinden, det är behagligt och ganska meditativt. Jag är nöjd igen.

Jag smyger mig iväg till merchen som nu öppnat. På något sätt börjar jag prata med Xtian i Sabbath Assembly, köpter vinylen och han signerar den. Jag är lycklig över trummorna och han blir glad och är riktigt schysst fast han har stenansikte. Han lyckas locka dit Jex och efter några ord med henne (jag vet inte om hon är full, hög eller bara lite allmänt skum och glad - men hon är väldigt glad att träffa mig och trevlig) signerar hon också. Nööööjd. Lite skumma är de, och Jex utstrålar någon slags Janis Joplin-glans när hon pratar.

Sambons bror, som är överlycklig över att ha sett Earth, möter upp mig och vi lullar glatt ut, mest berusade av musiken mer än öl. Och vilka står där? En supertrevlig Adrienne och Dylan, paret i Earth. Hej hej och man behöver inte säga mer än så förrän hon blir entusiastisk och jättemysig, vi diskuterar trumljud och den nya skivan (inte den släppta, den som kommer - del 2) och hon presenterar oss för Dylan som också är trevlig. Här signeras det också friskt utan att man behöver tjata, de upprepar våra namn så det känns vänskapligt och allt med kvällen är bäst.

På vägen hem, någonstans i Göteborg, lyser fullmånen starkt. Nöjd.

Dag nummer två passar jag på att införskaffa nya Morbid 3LP-boxen för att slippa frakten. Det är nördigt, jag vet, men jag kan inte hjälpa det - vill ha!

Jag får med mig en singel med göteborgska dödsgänget Miasmal, sambons bror är givmild.

Och det låter riktigt bra! Old school. Döds och punk i samma gryta.

Jag återvänder hem, glad efter musikäventyr. Somnar på tåget bredvid en sprättig medelålderskvinna med "jag är bäst"-attityd. Men jag bryr mig inte. Jag plockar upp skivorna och ler. Det är härligt att vara en långhårig nörd.

Kreator ur mörkret

2011-04-11T11:40:00.007+02:00

Bara för att de manglar som tusan på denna lilla guldklimp! Och är jäkligt bra live fortfarande.

Behaglig musik...?

2011-04-11T11:25:00.006+02:00

Jag skrev om Earth och Sunn O))) och hur effektfullt obehaglig sådan musik kan upplevas.

Nu till något helt annat... Musik som får en på jävligt bra humör.

Som ni vet så har jag även en förkärlek för utflippad 70-talsmusik, och då är fransk-brittiska Gong en absolut favorit. Superknarkad mytologisk progressive om pixies från rymden, kan det bli bättre än så? I think not.

"Tropical fish Selene" från andra skivan "Camembert Electrique":

Hawkwind är, som ni vet, favoritgudarna när det kommer till hypnotisk rymddyrkande (det håller nog till och med Electric Wizard med om) och här är första skivan.

Inte fullt lika utflippad som de efterföljande men inte fy skam ändå.

"Paranoia" ger en liten glimt av vad komma skall, med lite psykedelisk känsla:

Våren är kommen, låt oss bli höga på eld...?

2011-04-11T10:57:00.008+02:00

Den senaste tiden har det varit lite fullt upp, därav tystnaden... Igen. :P

Det har hunnits med en tripp till Ullared (!), mycket tv-spelande, vårstädning och inoljning av utemöbler, fönsterputsning och som alltid vid vårens ankomst får jag lite grönare händer och dyrkar moder jord genom att så lite växter och kryddor. Som ni förstår har jag alltså blivit lite mer tantig, och det är härligt! ;)

Här är det lite praktmalva som skall växa upp genom mycket metalterapi.

Mina mediterande katter, lyssnandes på månadens skivhög.

Äntligen är samlingen med High On Fire-plattor komplett! Inte är det någon stor mängd skivor direkt, men det har inte prioriterats.

Skönt att variera lite black metal-rens, dödsmangel, rymdprogressive, dyster doom och thrash-riv med lite High On Fire-rockande. Färgerna på vinylerna var hemliga så när jag trött öppnar några av dem konstaterar jag att jag fått (vad jag tycker är) 1 pee-colored, 1 poo-colored och en moss-färgad - härligt! Samtliga naturfärgade alltså! ;)

Nyaste alstret "Snakes for the divine" saknas på bild, detta är de första fyra.

Favoritskivorna är absolut "Surrounded by thieves" och "Death is this communion" men samtliga är riktigt sköna på olika sätt. Bonus 7:an till förstaplattan innehåller även en grym cover på en gammal dänga med Celtic Frost gjord med lite Motörhead-feeling.

Här kommer "Wolfspeed"!

Obehaglig musik

2011-04-08T11:45:00.005+02:00

Vad är obehaglig musik? Jag har tidigare tagit upp Earth här, som i tidiga karriären gjorde rätt obehaglig drone doom och självklart influerade det ett lite senare band Sunn O))).

Solen är framme men vinden piskar lite utanför och vad passar bättre då än lite Sunno O))) snurrandes på skivspelaren? Här är en "låt" från "Monoliths & Dimensions" från 2009.

Och om ni tycker om "De Mysteriis Dom Sathanas" med Mayhem för att Attila Csihar medverkar på den, skall ni nog kolla in Sunn O)))s senaste skivor. Attilas nröst bidrar absolut till den jobbiga stämningen...

Earth ja. Nu förtiden är de inte lika obehagliga musikaliskt utan gör lite mjukare musik och inkorporerar även lite country och jazz. Låter det konstigt tycker ni? Det funkar faktiskt!

Variation kan bli bra. Här är nyaste "Angels of Darkness, Demons of Light Part 1" i limiterad röd vinyl.

Jag fullkomligt älskar färgen på den och konstaterar återigen att Southern Lord är kungar på att göra fina och påkostade vinylutgåvor. Dock är de riktigt tunga, t ex "Monoliths & Dimensions" väger riktigt rejält då omslaget är i hård pappkartong.

Earth turnerar på nya plattan och kommer snart till både Göteborg och Stockholm, och har med sig sektinspirerade Sabbath Assembly. Kanske man borde avnjuta live...

Mer retrorock från Göteborg

2011-04-08T11:31:00.005+02:00

Om du vill lyssna på något mer retroband än Graveyard rekommenderar jag verkligen Horisont från samma stad! Skön musik med känsla och en mycket speciell sång.

Här är mitt ex av debuten "Två Sidor Av Horisonten". Vad tycks om omslaget? Jag älskar det!

Nyligen har de skrivit på för engelska Rise Above och pysslar ihop en uppföljare som kommer släppas på det välkända doom-bolaget.

Det ser jag mycket fram emot! Och hoppas på ett lika fint retroomslag.

Coven - de första

2011-04-04T13:15:00.002+02:00

På skivmässan köptes den fina nyutgåvan av Coven - "Witchcraft Destroys Minds & Reaps Souls" som jag letat efter länge! Det är svårt att lägga vantarna på den om man inte vill slåss mot en drös andra och det blir höga bud, men nu hade jag ju fördelen att rota i backar innan det öppnat för allmän "rotning" så då blev det icke så stort hål i plånboken!

Coven var först med att göra \m/ hornen på ett skivkonvolut och upprörde många då de verkade vara riktiga satansdyrkande rockare. Inuti gatefolden är det bild på en naken kvinna på ett altar och medlemmar i kåpor.

En riktig grym skiva som har fruktansvärt elaka och ondskefulla texter med tanke på att den kom 69/70. Skivan avslutas med en satanisk mässa på latin och engelska, som man faktiskt ryser av...

Så, before there was Mercyful Fate! Before Mayhem and Darkthrone! Before Electric Wizard! There was Coven!

Och lyssna på kvinnans pipa....

Masters Uriah Heep

2011-03-29T11:39:00.000+02:00

På skivmässan hittade jag ju lite småsaker som jag saknade i vinylsamlingen, bland annat "Look At Yourself" med Uriah Heep! Med spegelframsidan. Uriah Heep är för mig ett sådant där band som man måste lyssna på, som banade vägen för framtida hårdrocksband. Och denna skivan är fenomenal!

Så lyssna på de första 5-6 skivorna med Uriah och njut. David Byron är en jäkel på att sjunga.

Det tycker ju till och med King Diamond som listar herr Byron som en av hans favoritsångare.

Autopsy och morbida ängeln

2011-03-28T09:51:00.005+02:00

Lite nya death metal-nyheter såhär på morgonen:

Legenderna Autopsy släpper ny skiva den 16:e maj, betitlad "Macabre Eternal". Medlemmarna meddelar att den kommer att vara brutal och innehålla ett spår längre än 10 minuter!

Autopsy har inte släppt någon fullängdare sedan 1995 men blev ju grymt välkomnade tillbaka till scenen med EP:n "The Tomb Within" som kom förra året. Och den är ju grymt tung och makaber så det är bara att hoppas på att de behåller den energin och att det nya albumet liknar de första 2 skivorna. Peaceville släpper skivan bland annat i vinylformat.

Mer nyheter för er som kanske missat det - Morbid Angel förväntas släppa den nya skivan "Illud Divinum Insanus" (som upplagt för framtida anus-skämt?) i början av juni.

David Vincent är ju med i gänget igen så förhoppningsvis är gubbarna i bra skick och kan mangla på som helsike.

En singel inför skivan kommer släppas samma datum som Autopsy släpper sin LP.

Recordfinder General

2011-03-27T19:37:00.006+02:00

Vad fyndade jag i helgen då?

Det hittades allt ifrån Mercyful Fate, Obituary, Gong, Hawkwind, Motörhead, Goblin, Earth till Bo Hansson.

Här är min lyxbox med Witchfinder General, vacker som tusan och med fin bok i. Förmodligen lägger jag upp lite av det andra när det orkas med. :)

Skivmässa i Linköping / Oh Happy Day

2011-03-27T19:26:00.003+02:00

Igår vaknade jag klockan halv fem på morgonen, försökte skrämma bort zombien i mig och åkte iväg en timme senare mot Linköping för den stundande skivmässan.

Jag var medhjälpare till en säljare och kom därför in gratis samt svintidigt för att rota bland backarna. Resultatet blev en stor drös med skivor att släpa med hem! Lyckan var total. Och inte blev det så dyrt heller, konstigt nog.

Uppslutningen var fenomenal och vi sålde rikligt med vinyler. Skoj att se att man inte var ensam tjej bland backarna, som ganska ofta är fallet.

Graveyard på scen

2011-03-27T19:16:00.005+02:00

Efter lite funderande begav jag mig (och drog med sambon) till Göteborg för att se Graveyard.

Om ni har missat det är detta göteborgsband otroligt hypade nu då de släppte det andra albumet "Hisingen Blues". Jag brukar inte tycka om jättehypade saker (Ghost var lite väl, inte sant?) så särskilt mycket men sket i vilket och gav mig hän.

Spelningen på mysiga Nefertiti var riktigt bra och det var bra stämning trotts att det var väldigt mycket olika folk på ett trångt ställe. Jag blev riktigt imponerad av Graveyards duktiga trummis som trummade skiten ur sitt lilla trumset á la Bill Ward. Och basisten höll igång också och påminde mig om en ung Dave Brock (Hawkwind) till utseendet. Spelstilen var vild och det var ett himlans bankande på strängarna.

Om man gav sig hän ordentligt så kunde man tidsresa till 70-talet, den magiska analoga världen, och bara softa och få Zeppelinvibbar.

Graveyard är bra. Hypat men bra. Och bäst är att de spelat in analogt, så vinyl är såklart det enda vettiga formatet att lyssna på.

Sick and twisted

2011-03-22T10:49:00.004+01:00

Dåligt med uppdateringar och musik härinne nu minsann!
Jag är sjuk och har varit det ett tag men är på bättringsvägen och då skall jag skärpa mig!

Dock har jag i lathetens tecken läst klart Ozzy Osbournes biografi - "Jag är Ozzy" och den var intressant. Utflippade berättelser, knäpp karl, och man blir rent av arg ibland men samtidigt älskar man honom. En enkel man som oroar sig för mycket och försökt hantera det på ett mycket dåligt sätt.
Nu skall jag läsa om Lemmy. Favoritgubbe nummer två.
Dock kan ni glömma att jag tänker intressera mig för Slash eller Mötley Crüe och sånt, det är icke intressant överhuvudtaget.
Black Sabbath & Hawkwind krossar sminkherrar och äter upp dem likt svampar i rymden.

Some extra fluff to go with your vinyls, yesh?

2011-03-17T15:15:00.004+01:00

Någon som känner sig lite utanför, tro?
"Jag sätter mig i vinylhyllan så kanske jag får lika mycket uppmärksamhet som de satans skivorna..."
Sötpojken! Planen fungerar utmärkt.

Ny hatt

2011-03-14T13:32:00.003+01:00

Min oförmåga till att vilja koda html samt bloggers motvilja till att vilja ändra designen jag valt (den har verkligen fastnat och vägrar samarbeta!) har lett till att jag experimenterat fram en ny "hatt" till sidan. Headern är kanske mer representativ än flugsvamparna? ;)

Analogkärlek

2011-03-11T12:04:00.008+01:00

Som ni märker så har jag en liten förkärlek till det analoga. CD-skivor i all ära men den första musiken jag hörde var på vinyl och kassett.
Dock har jag inte haft något fungerande löst kassettdäck på rätt länge och när jag sprang på denna ljuva nya bekantskap häromdagen så kunde jag inte motstå den. Runt en 100 på second hand och fungerar och ser ut som ny. Prima.Ett litet ställ för lite av kassetterna fyndades också.
Och direkt rotades två demos fram, med svenska Non Serviam. Riktigt grym musik från 1995. Ett black metal-band som inte kom så långt tyvärr men släppte sedan två riktigt bra CDs.
Och igår hittade jag en så fruktansvärt välljudande (basen!) Walkman. Freestyle über alles! Helt klart värd några kronor och denna skall få hänga med på festival och äventyr. Sen hittades också lite oinspelade band så nu blir det att göra blandband och allt möjligt bra från vinyl till kassett, som på den gamla goda tiden. Fuck you, mp3. ;)Och nu skall jag snart hämta upp Burzum - "Fallen" på genomskinlig vinyl. Och den kommer jag att knarka hela helgen hoppas jag! Lycka.

Jag lyssnar, jag dyrkar - Elder

2011-03-09T12:11:00.003+01:00

Av någon anledning tyckte jag att jag behöver lite mer doom/stoner i vinylsamlingen och turen kom till amerikanska trion Elder. Tog en chansning med debutplattan då beskrivningen lät lockande ("like a mix between Sleep, Black Sabbath and Electric Wizard") och föga visste jag exakt hur bra den skulle vara! Nu dyrkar jag, om och om. Jag har ingenting att klaga på, ingenting alls. Riffen sitter, hårda sången sitter, det smått psykedeliska, omslaget, låtarna... Alles!
Hur kan dessa unga killar spela så bra (de är runt 20)? Med sådan 70-talskänsla?
Imponerande.

Ge mig tröja med Elder NU! ;)

Graveyard, 70-talet lever

2011-03-09T12:03:00.003+01:00

Graveyard från Göteborg, som snart kommer med sin andra platta betitlad "Hisingen Blues" och är riktigt hypade. Och det låter ju rätt så bra faktiskt, retrorock men med känsla.
Får hoppas att albumet innehåller en god blandning av 70-tal á la Uriah Heep och psykedelisk drömmusik.
Även Graveyard kommer spela i Göteborg snart, faktiskt på releasedagen.
Någon som vill följa med mig till 70-talet kanske?

Jordligt oväsen

2011-03-09T11:54:00.003+01:00

Jag inleder morgonen med oljud och oväsen i form av Earth.
Det första materialet från denna udda grupp som växte ur Seattles grungescen och skapade något nytt med deras drone doom släpptes 2010 på 2-LP i form av "A Bureaucratic Desire For Extra-Capsular Extraction". Svår titel?
För övrigt kommer ett numer lite mer jazzigt Earth att spela live i Göteborg i april. Kanske vore något?

Såg fram emot att eventuellt åka till huvudstaden och se Shrinebuilder i mars och även Blood Ceremony en månad efter men båda är inställda. Vad skall man trösta sig med nu då?
En tröst är i alla fall att "Fallen" med Burzum släpps på vinyl på fredag, äntligen! CD-versionen släpptes i måndags och det är skönt att inte behöva vänta för länge bara för man är analognörd.

Second hand - format CD

2011-03-02T11:02:00.007+01:00

Köper väldigt sällan formatet CD nuförtiden men några stycken hittas på second hand ibland.
Det senaste har det blivit Dismember - "Pieces" som är ett brutalt och finfint minialbum. Detta är ett rätt slitet original men spelar likt en tvättmaskin innehållande rakblad (=bra).
Moonspell - "The Great Silver Eye" som är en ganska skaplig blandning. Köptes mest då jag inte ännu orkat skaffa det tidiga materialet på LP.
Rigor Mortis - "S/t" är inte fy skam minsann. Skitig thrash från Texas anno 1988. Får duga tills LP är inhandlad helt enkelt.

Efter lite handgrävande i lokala handeln skottade jag upp en Mojo från 2010 innehållande ett riktigt bra reportage om black metal. Nya intervjuer med Fenriz, Varg, Bård m.m. Riktigt skumt att en sådan tidning gör en så bra artikel om extrem metal.
Resultatet av läsandet blev en sugande värk efter 90-tals black, nu slängs (eller snarare läggs på med varsam omsorg) "In The Nightside Eclipse" på skivtallriken. Original.

Bokrea for the wicked - metalgubbs und killers

2011-03-02T10:21:00.009+01:00

Förutom att samla skivor så har jag rätt så gott om litteratur - egentligen nästan alldeles för mycket - allt ifrån filosofi, mytologi, ockultism, dikter, romaner etc till Lovecraft. Och jag tycker mycket om att gå på bokrea. Det är en tradition. Och i år skulle jag inte köpa någon bok till mig själv på rean, då bokhyllorna här hemma är ganska belastade redan, men kom ändå hem med följande hög plus en bok om Joy Division till sambon. Puh.
En bok om seriemördare behövs alltid, speciellt då jag saknar en vettig samling av denna morbida grupp av människor.
Självbiografin av Ozzy köptes mest då den innehåller en hel del berättelser om Black Sabbath och då de är främsta gudarna måste det ju inspekteras. Har börjat på denna och den innehåller såklart svordomar och trams men också en mycket jordnära Ozzy.
När jag ändå var på G så kunde jag lika gärna köpa Lemmys motsvarighet. Här för att främst läsa om dagarna med Hawkwind men också tidiga Motörheadsagor.

Sista boken hittades uppenbarligen inte på bokrean utan damp ner precis samtidigt som jag gick och grävde som en långhårig hök inne på Akademibokhandeln.
Only Death Is Real verkar fruktansvärt lovande! Här har Hellhammer och Celtic Frosts grundare samlat ihop intressant material från de tidiga dagarna. Och vilket bildmaterial!
Snygg och prisvärd bok som man kan sitta och bläddra i hur länge som helst.
Denna måste läsas från pärm till pärm snart, lyssnandes på "Demon Enthrails" och "Emperor's Return".

Hittade en film också, då jag ju också samlar på intressanta sådana. (Helvete! Både skivor, filmer och böcker?! Jaförfan. Sånt måste man få plats med. Och tv-spel.)
Metropolis från 1927. Tidig sci-fi. Stumfilm. En obehaglig framtidsfilm från Tyskland. Fruktansvärt dramatisk och med grymma kulisser. Konstnärlig utan att vara fisförnäm (och därmed oftast dålig!). Rekommenderas till de som inte vill slökolla på action utan se på lite filmhistoria.

You might as well go for a die hard...

2011-03-02T10:03:00.005+01:00

Electric Wizard - "Black Masses" die-hard boxen har äntligen anlänt, tillsammans med några färgade vinyler.
Rise Above lyckades alltså till slut få tummen ur. Det är inte lätt för ett litet bolag att få sådan press på sig men att vänta så här länge och se priserna gå upp i 3000:- på Ebay är inte skoj.
Men nu jävlar! Och vacker är den. Och innehåller mycket fint.
Super glossy box, poster (satanic porn, anyone?), serietidning, patch, svarta vinyler...
Denna skall icke spelas. Mitt offer blir istället en grön variant.

Men jösses så mycket bättre, större, skitigare, vildare, vintage - den låter på vinyl än på CD.
CD-versionen är bra men detta är mäktigare. För er som inte vet det så spelades ju "Black Masses" in analogt precis som "Witchcult Today" och då skall det ju spelas så också. Inte sant?

Meditativ resa med Om?

2011-02-28T10:30:00.000+01:00

Av någon anledning passar det mig utmärkt att ta in och smälta amerikanska mässande duon Om nu.
Perfekt när man behöver lite avslappning och meditativa tongångar.
För er som missat det så består musiken endast av bas och trummor. Det funkar. Varför?
För att basen är djup och hård.

Det är ju nästan bättre än Sleep.

Det stilla livet

2011-02-22T14:46:00.004+01:00

Vilken vacker syn. Originalet till vänster och återpressen. Så olika. Så vackra.
Räcker det verkligen med 4 versioner av denna favoritplatta?

Nytt släpp med Amon Amarth

2011-02-22T14:35:00.005+01:00

Snart kommer vikingarna i Amon Amarth med en ny skiva, uppföljaren till "Twilight Of The...", nämligen "Surtur Rising". Omslaget kan skådas här ovan. Den kommer släppas på både CD och 2-LP i olika utföranden, i slutet av mars. I USA kommer man tydligen kunna köpa till en slags actionfigur till och med. Hysteriskt.
Se sångaren Johan Hägg filosofera runt låtarna och texterna från nya skivan här.

Det är alltså lite släpp att se fram emot i mars. Burzum, Blood Ceremony, Amon Amarth... Och säkert en drös till! Tycker att det släpps och har släppts fruktansvärt mycket bra skivor det sista året. Jag missar att tipsa om hälften härinne men skall försöka att uppdatera mer.
Men en sak undrar jag... När i helsike kommer den nya plattan av Morbid Angel egentligen?

BTW: I den sista pollen här så vann black metal i hästlängder. Det känns tryggt. Tryggast är nog att alternativet power metal inte fick en endaste röst. Dö Hammerfall, dö.

Kap i skivhandel

2011-02-22T13:54:00.009+01:00

Nu har det uppdaterats lite dåligt på skivfronten tycker jag!
Så efter allt pyssel kommer nu lite fynd jag har gjort det senaste. Mycket gammalt, får jag väl varna om. Och mycket hiskeligt bra!
Pestilence - "Consuming Impulse är alltså andra plattan (1989) och är grymt snabb och rå. De holländska gubbarna vet verkligen hur man håller igång. Vokalisten Martin van Drunens brölande hörs numera i Hail Of Bullets, som jag skrivit lite kort om tidigare.
Denna hittades som original i lokala skivhandeln för ynka 40 kronor. Nästan ospelad.

Lite Bolt Thrower fyndade jag nyligen, dock inte i närheten så billigt. Men i alla fall inte på Ebay från något okänt land utan från en liten skivhandel någonstans bland kullarna i Skottland... kanske.
En återpress av Museo Rosenbach - "Zarathusa" kanske man kan betrakta som ett fynd då ett original går på närmare 10 000-12 000 kronor nuförtiden? Tycker jag i alla fall. Denna italienska pärla präglas av Nietzsche och är nästan för bra för att vara sant. Hård progressive. Rekommenderas i oändliga mängder!
En samling från Under One Flag hittades för under en hundring i lokala skivbutiken, mycket bortglömd thrash på denna! Samt sådant jag nog inte skulle benämna som thrash: Bathory & Death. Bra är den i alla fall. Och helt klart ett fynd.
En 7:a med Venom låg mitt bland en hög dåligt 80-tal. Någon hade färglagt loggan och lekt med den så den är i rätt slitet skick. Men ändå en raritet. Lycklig som Satan själver blev jag då ägaren gav mig den gratis. Hem direkt och gnugga med nagellacksborttagning så såg omslaget genast fräschare ut! Och singeln var faktiskt spelbar. Hail Venom som fan.
Och samma dag hittades några förstapressar av Candlemass på samma ställe, bland annat "Epicus Doomicus Metallicus". För under en hundring styck. Väldigt tacksamt.
Vi kvinnor älskar att fynda.

Och jag skiter fullkomligt i skor och väskor. Ge mig skivor. ;)

Helgpyssel i musikens tecken

2011-02-22T13:26:00.011+01:00

Det blev en himlans pysslande och sysslande i helgen. Och allt i musikens tecken såklart.
Först ramade jag in lite 70-tals utklipp som jag fixat, och det tog sin tid för att det skulle se prydligt ut. Här är några av dem!
Nu trivs väggarna ännu mer. Men det skulle inte sitta fel att hitta vettiga ramar till Hellhammer heller...

Sedan börjades det att sys på en väst, är igång med flera projekt nu. Jag sydde alltså inte själva västen utan märken såklart. Lagom slitet och hemmagjort skall det vara. Och jag äger ingen symaskin så det blir alltid handgjort, vilket är ganska avslappnande med lite musik på vinylsvarven.

Och så här såg den ut typ en dag sen började det sys och pysslas igen.

Vad göra om man inte vill använda Root-patchen som följde med en LP? Nörd som man är vill jag just nu ha den intakt.
Då provar man att göra några egna! Amatör som man är.
Camotyg hittades på närmaste second hand och sen snodde jag helt enkelt sambons pennor och efter 30 minuter till Exciter på stereon fick jag ihop några. Kanske inte så snyggt men funkar för mig. Mer ej personligt gjorda märken inhandlas dock med ett stadigt flöde så det tillkommer alltid fler på mycket kläder.

Inte hade jag någon patch med Sodom heller...

Psykedeliskt mörker

2011-02-15T10:25:00.013+01:00

Jag inledde söndagen med ett smygande (sovande sambo) upp och till tv:n för fortsatt tittande på musikdokumentärer, efter en liten besvikelse av "Until The Light Takes Us" fokuserade jag på "Such Hawks Such Hounds - Scenes from an american hard rock underground" som kort och gott främst handlar om stoner- och doombandens framfart i USA. Och här blev jag icke besviken! Nästan 1,5 timme om allt ifrån bandens influenser från 70-talet (bland annat Captain Beyond och Hawkwind nämns!) till hur de klarar sig på musiken.
Några av banden som medverkar och hörs (ja, för här hörs verkligen musiken också!) är Om, High On Fire, Kyuss, Saint Vitus (i form av pratsamme Wino), Pentagram, Earthless, Dead Meadows, Sleep (eftersom Om och High On Fire är med)... etc, etc!
Väldigt intressant dokumentär som gräver sig in och som först och främst handlar om musiken. Rekommenderas som sjutton om man är något som helst intresserad av dessa två många gånger ihopvävda genres.
Ännu en gång måste jag rekommendera bandet Earthless, som för övrigt verkar ha en mycket mysig och välsorterad vinylbutik, och deras psykedeliska gift. Lyssna här. Igen och igen.
Nu börjar jag även sakta men säkert greppa Om och deras speciella hypnotism.
Och just Om blev de sista skivorna jag unnar mig innan jag har fått skivförbud innan skivmässan jag kommer stå på. Nu måste jag hålla i slantarna. Men det är svårt, det finns så myyyycket musik som är så så så så bra. Inte sant?

Such Hawks Such Hounds hemsida.

För övrigt vill jag klaga på Rise Above som ännu inte levererat mina Electric Wizard-plattor.
Ingen die hard box. Inga färgade vinyler. Och inget svar per mail eller telefon.
Men jag är inte den enda som drabbats av dessa förseningar och detta krångel - tydligen har de fått sitt PayPal-konto fruset då massor av kunder inte fått dessa skivor och tappat tålamodet.
Svårt att ha tålamod då man väntat sedan slutet av november...
Tips till er andra som väntar är dock att kolla runt noga, det finns fortfarande vinyler att hitta som inte är svindyra. Dock inte die hard boxen såklart.

Troll och Fenriz

2011-02-12T13:00:00.007+01:00

Det blev en norsk afton.
Med filmen Trolljegeren och sedan Until The Light Takes Us.
The Trollhunter som den så fint heter på engelska, är en riktigt grym norsk film som imponerade på mig, mest kanske för att jag icke så ofta ser på bra norska filmer, och överraskade.
Här vävs troll, spänning, fin natur, skakigt kamerafoto och en massa annat in i en historia som man blir rätt engagerad i. Och visst är det helt rätt att troll måste hata kristna människor.
Men - vad hade herr Bauer tyckt om allt detta tro? Det kan man fundera över...
Until The Light Takes Us känner nog de flesta (metalmänniskor) till vid detta laget, jag har dock inte tagit mig tid att se den, det har ju blivit ett antal sådana här dokumentärer genom åren.
Den imponerade inte så särskilt på mig, men det är väl alltid trevligt att höra Fenriz prata om diverse och lite udda att se filmade klipp med Varg (Burzum) ifrån fängelset i Trondheim.
Två ganska olika män, men som började ungefär likadant.
Men det kommer aldrig en film som gräver lite längre, som är något annat än en liten bit av ett pussel i denna genre. Beror mest på att det nästan alltid är personer utanför kretsen som gör dessa filmer. Och de gör dem för andra som är utanför. Som skall förvånas och skrämmas.
Men vi som är involverade, som lyssnat på denna musik i åratal, som hört många av historierna förut - då? Vi får sällan något nytt av dessa dokumentärfilmare.
Men ändå, sevärd om man vill hänga med Fenriz en sväng hem och besöka Varg i fängelset...
Där han ju inte längre sitter och filosoferar, utan är fri att skapa musik igen...

Själv har jag fått Hellhammer-feber och äntligen fått hem "Demon Entrails" 3LP:n med demomaterial. Finfin utgåva. Det var fan på tiden! Och det är härligt att höra primitiva inspelningar från 1983.
Så nu skiter jag i allt och tar mig äntligen an och beställer "Only Death Is Real"-boken som herr Fischer gav ut för ett tag sedan. Fast jag har typ 100 böcker att läsa innan. Nu jäklars.

Burzumpoll

2011-02-08T14:23:00.003+01:00

När nyheten kom att "Fallen" snart släpps som LP/CD skapade jag här i bloggen en liten poll om vilken skiva som är bäst, eller rentav ett mästerverk! Ni valde "Hvis Lyset Tar Oss" som vinnare! Vilket jag tycker är ett utomordentligt val. :)

Är lite tyst i bloggen igen då jag studerar samt försöker sy lite inför våren. Nej, icke ett par haremsbyxor eller sådana fjollerier! Istället har jag blivit besatt av patches som vanligt och lappar allt som kommer i min väg, speciellt mina nya och gamla jeansjackor. Mys. Fenriz och sådana gubbar är alltid mer stilikoner än kvinnor som hoppar runt i byxor med inbyggd blöja...

Burzum - "Fallen" smakprov!

2011-02-02T12:12:00.003+01:00

Här kommer det lite smakprov på hur låtarna från den kommande plattan "Fallen" låter. Jag tycker det låter strålande och har ännu svårare för att hålla mig lugn och tålmodig ända fram till i början av mars då min vinyl kommer.
Tydligen kan man redan nu skaffa skivan i mp3-format men jag är ju inte alls så förtjust i mp3 så jag tvingas att vänta. Men ni som inte tycker sådant spelar roll - lyssna och njut!

Förresten, vad tycker ni om för format bäst? Vad samlas det på - CD, vinyl eller mp3? Eller kanske kassettband? Let me know!

Arckanum - Pyrmir

2011-01-30T18:16:00.002+01:00

Arckanum med låten "Pyrmir" till téet, kaffet, mjölken någon? Söndagsmusik.
Är det någon som kan uttala sig om nya skivan? Jag har inte tagit mig tid att varken skaffa mig den eller lyssna på så många klipp, håller mig just nu till det gamla plus några singlar.
Skogmetal.
Finner det passande med en vinterbild jag tog för några veckor sedan som dök upp nu.

Slakt i Göteborg

2011-01-30T17:53:00.005+01:00

Häromdagen tog jag en liten tripp till Göteborg och skrotade runt i lite skivbutiker i jakt på lite av varje. Resultatet blev denna lilla hög ovan. Som för det mesta hittade jag lite fler än så men man måste ha en budget och såklart må man sukta efter lite skivor jämt så man inte är helt nöjd.
Äntligen fick jag tag i Sepultura - "Schizophrenia" och samlingen med Misfits som jag sökt efter. Jo, jag vill inte alltid sitta och dreggla på Ebay och punga ut frakt från USA->skivhyllan så att hitta plattor på plats är alltid att föredra.
Jag kan förövrigt varmt rekommendera grindsamlingen som syns här lite på bilden "Grindcrusher - The Ultimate Earache" med band som Carcass, Repulsion, Bolt Thrower, Entombed, Terrorizer... Brutalt och härligt.
Fungerade igår utmärkt som soundtrack till spelandet av nya Donkey Kong till Wii. ;)

Präst, läder, hjärnsallad och en rejäl rot

2011-01-30T17:16:00.011+01:00

Nu har jag varit riktigt dålig på att uppdatera igen, och framförallt att lägga upp bilder på skivorna som trillat in. Skärpning!
Idag var det över 200 bilder av som jag inte överfört till datorn, fy på mig. Nu kommer alltså en del som jag fått tag i det sista och som jag verkligen kan rekommendera.

Bastard Priest - "Under The Hammer of Destruction" som är en riktig käftsmäll! Debutplattan är en jäkligt skön blandning av hård punk och gammal svensk döds. Rekommenderas som fasen och smakar extra bra mellan lite Carcass och Napalm Death, mums. Ett av de bästa släppen som kom ur Sverige 2010. Favoritlåten "Total Mutilation" måste du bara höra, här!
Och efter den väldigt härliga skivan passar det väl utmärkt med lite Motörhead?
"No Remorse"-samlingen i läderomslag såklart. Låter kungligt och Lemmy är mannen hela dagen (eller iaf några timmar om man spelar hela skivan, vilket man såklart gör ;)).En till klassiker, om vi snabbt hoppar över till progressive istället, är ELP (Emerson, Lake & Palmer) och "Brain Salad Surgery" som verkligen opererar om i ens skalle och gör att man blir lite tokigare än vanligt. Och ganska förvirrad ett tag. Därför är den mycket bra. Och vem tycker inte om Giger? Bytte till mig detta lite slitna ex. Jag skyr inte från slitna omslag eller småslitna skivor, tycker det kan ha sin charm väldigt ofta... Sen går det ju alltid att köpa ett finare ex senare. ;)
Snabbt som fan drar vi vidare till Tjeckien och Root igen såklart! Engelska "The Revelation" släpptes nyligen och är ju en råare version av förstaplattan. Kanske inte nödvändig i skivsamlingen om man inte tycker att Root och Master's Hammer är det grymmaste som kommit ut ur Tjeckien, och det gör ju jag så därför måste jag äga denna silvriga guldklimp. Fin bok och poster med. 180 grams vinyl of course. Är den inte vacker?

Lite Bolt Thrower

2011-01-24T11:48:00.000+01:00

Laddar upp på måndagsmorgonen med lite Bolt Thrower!
Kan säga att jag ser mer och mer fram emot sommaren, Hellfest i Frankrike, då Bolt Thrower garanterat kommer krossa mycket annat.

Appropå Bolt Thrower, så är TPL Records stället som fortfarande har sällsynta "For Victory" på vinyl, för er som inte skaffat den krigsskivan ännu. Och jag väntar på lite andra skivor därifrån...
För övrigt: Ni som tycker jag köper för mycket skivor - nu har jag inte köpt så många det sista - jag har bytt till mig en del ljuvligheter. ;)
En drös skit-CD i utbyte av vinyler, jatack.

Burzum släpper nytt!

2011-01-22T19:01:00.004+01:00

Jag trodde jag såg i syne då jag gick igenom min mail häromdagen och läste att Burzum kommer med en ny platta! Igen!
"Belus" från förra året var högst upp på min tio-i-topp-lista (om jag hade gjort en! ;)) och jag ser nu så fram emot nya "Fallen" som kommer släppas i tre sorters vinylversioner och CD.
Man kan redan nu förboka den på Plastic Head. Och jag rekommenderar er som är intresserade att göra det snarast, då vita versionen av förra skivan såldes slut nästan direkt.
Jag blev tokig och bokade självklart "Fallen" direkt, i finaste versionen. Nu är det bara att hoppas på att nya släppet låter minst lika bra som utmärkta "Belus".
Tydligen kommer det låta ännu råare och gå tillbaka till "Det Som Engang Var" och även debutalbumet. Jag hyllade "Belus" för dess fortsättning av de magiska albumen "Hvis Lyset Tar Oss" och "Filosofem" och är återigen så glad över att Varg valt att färdas bakåt i tiden för att göra bra ny musik istället för att göra fängelsemusik á la lightsynth (det passade inte in riktigt...).

Samma dag (7:e mars) släpper också sköna Blood Ceremony deras andra platta entitlad "Living With The Ancients" som säkert kommer vara riktigt härlig och mystisk!
Jag fullkomligt dyrkar deras första fullängdare, blandingen av 70-tal, ockultism och framförallt Black Sabbath.

7/3 2011 here we go...

Ockult satansmässande och koloniserat helvete

2011-01-12T11:14:00.011+01:00

När så många andra dyrkar Ghosts debut "Opus Eponymous" för dess satansdyrkande rock-metal-pop så ger jag dem credit men väljer samtidigt att säga det har gjorts förut, låtsas inte om att det är ett helt nytt fenomen och vänder mig också till andra satansmässande grupper och släpp. Nu är det t ex:Black Widow - "Sacrifice" som kom redan 1970! Fruktansvärt diaboliska texter (och lyssnar man noga är de ganska obehagliga) blandas med groovig proto-progressive rock och helt enkelt riktigt skön svängig musik. Man har svårt att inte ta detta på allvar. På scen brukade de ha ritualer och nakna damer. Vad är mer musikalisk ondska än en orgel och satanstexter? Black metal säger du? Nix. De är onda på olika sätt, på olika jävligt bra sätt. Och detta är grunden, mina vänner. Lyssna.
Sen hoppar vi till Tjeckien några årtionde senare, närmare bestämt 1992 och då släpptes ännu ett album innehållande oheligt mässande - Root - "The Temple In The Underworld" som nog klassificeras som black metal men som är riktigt annorlunda och rörde till det i denna då relativt nya genre. Och som kommer undan med det tack vare en originell integritet. Big Boss leder sitt sataniska Root rätt ner i underjorden där han mässar och sjunger rent som en kung, här är det till och med körer som förstärker den mörka atmosfären och självklart lite growlande här och där. Ganska genialiskt. För övrigt startade Big Boss Church Of Satan i Tjeckien och verkar ha en oändlig kreativitet.
Lyssna på "The Old Ones" vars text är rena hyllningen till HP Lovecraft. O Chtulhu!
(Tyvärr finns ingen originalversion på Youtube så en liveversion från 2004 får hålla till godo.)

Har ni nåt oerhört bra musiktips så kommentera gärna. Och hoppas jag kommer med nya tips till dig.